Ångest, alltid denna ångest...
Denna förmiddag har gått åt till att gråta och diska. Kunde till och med göra båda samtidigt.
Jag har en sån fruktansvärd ångest, och jag har haft den i flera veckor nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet varken ut eller in längre. Jag har migrän och magen skriker.
Jag vill ingenting längre, jag v e t ingenting längre.
Jag gråter för att det är det enda jag kan göra just nu. Jag får inga svar på mina frågor, eftersom jag inte ens får tillfälle att fråga dom. Jag har gråtit varje dag länge nu. Men ingen ser mina tårar. För ingen förstår.
Jag behöver gråta ibland.
Just nu behöver jag verkligen gråta. Jag vill bara ha honom här hos mig, jag vill att han ska se hur dåligt jag mår. Jag vill att han ska låta mig gråta en stund, jag vill bara att han ska sitta hos mig och hålla om mig och förstå...
Kanske är det som min älskade vän sa till mig igår.
Att jag aldrig ska räkna med att någon ändrar på sig för att jag väntar.
Kanske borde jag inse att tårarna rinner för att jag inte mår bra som det är.
Tårarna rinner för att det krävs en förändring.
Om jag bara visste vad jag vill med mitt liv skulle det bli så mycket enklare...
Jag har ingen lust att skriva mer här. Huvudvärken börjar tillta, ska nog lägga min i sängen en stund så att jag orkar med dansen sen.
/A
Kommentarer
Trackback