AnnaIda

Såna här härliga höstdagar så spinner fantasierna på.
Jag längtar efter vårat hus på landet, med hallonbuskar och egenodlade grönsaker, även om jag har de mest ogröna fingrar en människa kan ha.  Jag längtar efter det där huset vars färg vi inte är överens om och jag längtar efter att få kivas om inredningen.
Jag längtar efter att kunna gå ut och sätta mig vid husväggen en sån här dag och låta sommarens allra sista värme nudda mina kinder och fylla hela min själ med ro.
Jag längtar efter lugnet och framförallt längtar jag efter alla somrar vid vårt underbara hem.
Jag längtar efter den där kissen jag har blivit lovad och jag längtar efter att få se henne smyga runt på gården och upptäcka alla nya spännande saker och jag längtar efter kvällen när hon kommer in och myser ned sig i min famn och spinner sådär härligt som bara hon kan.
Jag längtar efter framtiden för oss, dig och mig, för alltid.

♥

Utanför fönstren är det en underbar dag med sol och blå himmel, jag gissar att det är sådär otroligt höstigt kallt och härligt i luften.
Sov otroligt dåligt i natt, kunde först inte somna för att magen gjorde ont på ett konstigt ställe, när jag väl somnade så vaknade jag otaliga gånger under hela natten. Så när klockan vid sju snåret började ringa så stängde jag av det och beslutade mig för att strunta i att jag hade tvättid. Jag hoppas verkligen att jag har underkläder så att det räcker över helgen ;)


Såhär på dagen tycker jag att det är ganska mysigt att vara ensam hemma, dricka kaffe eller te i lugn och ro och filosofera lite över livet, på kvällen är det dock värre, det är då jag vill krypa upp i hans mysiga famn och bli kliad på huvudet som en lite kattunge.
Det känns konstigt att inte ha honom hemma, men samtidigt så är det skönt att ha lite distans, jag tror att vi behöver sakna varandra lite emellanåt för att inte ta varandra för givna i vardagen.


Min bror smsade mig igår och talade om att Kevin har fotbollscup på lördag, så jag ska ta en sväng ner till Stora Halla och heja på honom. Jag har faktiskt inte haft chansen att se någon av hans matcher tidigare så jag ser fram emot det och jag hoppas han blir glad när hans favoritfaster kommer ;)
Vi blev också inbjudna till ett restaurangbesök när han fyller 30 i november med hela våran familj, och ska jag vara ärlig så har det aldrig tidigare inträffat. Så det blir mamma, pappa, bröder med barn och respektive, jag och Marcus. Det är något jag verkligen ser fram emot.
Jag har på senare tiden blivit väldigt familjär av mig, jag har insett vikten av att ha en nära relation och att vårda den relationen för det är trotsallt personer som aldrig någonsin skulle sluta ställa upp och som alltid älskar varandra ovillkorligt. Kanske börjar jag bli vuxen äntligen.



/A

Kvart över nio trillade mina två gruppmedlemmar, och vapendragere, in här hos mig för en dag med plugg.
Vi lyckades till slut att slutföra vårat arbete i Service Management som vi ska lämna in och ha seminarium på under Måndagen som kommer. Det har varit ett stressigt arbete att genomföra, vi hade lite för lite tid på oss men vi har egentligen bara oss själva att skylla också.
Runt halv sex knatade dom hemåt så det blev verkligen en hel dag.


Jag känner mig inte helt pigg. Mitt hjärta slår väldigt oregelbundet och ibland hoppar det över slag så att jag blir svimfärdig.
Jag tog en dusch på säkert närmre en timme för att försöka koppla av lite, men jag vetetusan om jag inte känner mig ännu värre nu.
Ska upp tidigt imorgon för att tvätta, sju med andra ord, så då får jag nog kanske ta tag i att ringa vårdcentralen. Egentligen framförallt för min hy som bara blir värre och värre, men jag kanske bör tala med dem om min yrsel (och nu hjärtat) som kommer och går lite titt som tätt.

Jag skulle ge mycket för att ha M hemma som kan fixa med mat och sånt där, jag känner att energin är så uttömd att jag knappt vet vad jag heter just nu. Matlagning är bland det sista jag tänker på.
Tur att jag har rester kvar sedan förrgårkväll som jag kan värma. Helst skulle jag nog krypa ner i sängen redan nu ;)



Jag är inte hel utan dig.

/A

Det är sjukt långa dagar med skolarbete som ligger både bakom och framför mig, jag längtar efter torsdag då vi bör vara klara med vårt grupparbete och jag kan börja andas igen. På måndag är det redovisning/seminarie på det.

Det bär ju iväg hemåt skogarna i helgen, dock vet jag inte riktigt. Jag hade helst åkt efter vårt programmöte på torsdag för att få ha fredagen hemma, men mitt resesällskap kan inte åka förrän fredag kväll. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Det känns väldigt sent samtidigt som att det aldrig är fel med att ha resesällskap, restiden känns på så vis lite kortare. Dilemma, dilemma.



Jag börjar vänja mig med att lägenheten är tom, kallt och tyst när jag kommer hem och framförallt på kvällen.
Har nu sovit själv två nätter och det har gått över förväntan. Nog för att jag vaknar ett par tusen gånger varje natt, men jag har ändå kunnat somna efter ett par avsnitt SATC. Jag försöker tänka att för varje minut som går så är M en minut närme hem, det går på så vis lite enklare att orka igenom saknaden och längtan.

Något jag däremot har svårt att vänja mig med, det är att lägga på efter att ha pratat med M en stund. Han känns så himla långt bort och att få höra hans röst för honom något närmre. Stackarn kommer ha en dyr räkning på mobilen sen, men han tyckte det var värt det ♥
Jag måste säga att jag är avundsjuk på honom, eller det kanske är fel ord, jag unnar honom verkligen sol och bad men jag hade gärna varit där jag med.


Nepp, dags att dyka ner med näsan i plugget igen, snart är det över för denna gång ;)

/A

Här sitter jag, klockan sex på morgonen, vaken sedan två timmar tillbaka.
Jag har lämnat av Marcus vid Landvetter och vi ses inte igen förrän om en vecka.
Det känns jobbigt men samtidigt kanske välbehövligt.
Jag sa att jag skulle vänta med att prata ut tills efter resan, men igår kände jag att jag inte orkar mer, jag kan inte hålla inne allt som mitt hjärta burit på och låtsas som ingenting.

Vi hade en bra pratstund och även om vi har svårt att sätta ord på våra känslor så tror jag ändå att jag lyckades få ur mig något vettigt och vi har båda någonting att fundera på i veckan. Jag sa att jag inte sa allting för att vara dum men att det faktiskt är dags för en förändring och framförallt om vi ska kunna fortsätta leva tillsammans resten av våra liv.

Det finns två alternativ för mig, antingen avslutar vi åtta fina år tillsammans medans vi fortfarande har hedern i behåll eller så måste vi ändra hur vi behandlar varandra. Jag sa att jag inte vill slänga bort åtta år på ett sådant vis, att vi måste sluta göra illa varandra genom att fortsätta i gamla spår. Ibland känns det som att vi fortfarande är kvar där vi var för snart åtta år sedan, osäkra och rädda.

Jag vet att jag har mycket jag måste ändra på när det gäller mig själv, att jag inte alltid är den enklaste personen att leva med, jag är fullt medveten om det, men varför är det egentligen så lätt att såra och ta ut allt som är jobbigt på den man älskar som egentligen finns där för att stötta en i allting. Vi gör likadant mot varandra båda två och det blir en ond cirkel.

Jag tror, och hoppas, att detta blir en nystart för oss. Vi har pratat mycket om framtiden och jag ser fram emot att få spendera den tillsammans med honom och är inte beredd att avsluta vårat kapitel här. ♥


Jag älskar dig Marcus, av hela mitt hjärta...

/A

Jag kommer att fara hem två helger i rad nu framöver.
Elin fyller år och jag har länge lovat att komma på hennes maskeradsfest och det är något jag verkligen ser framemot! Den går av stapeln om tre veckor.

Men, även nästa helg blir det en tur hemåt.

Jag vet inte om jag delat med mig av det här tidigare.
När morfar gick bort för ett och ett halvt år sedan så kom det upp till ytan att mamma och hennes syskon hade en storebror som de aldrig tidigare vetat om (Han har inte samma mamma som dem).

Min morbror och hans familj har träffat denne man ett par gånger och nu är det dags för alla vi andra att få träffa honom och en av hans söner.

Även om det skrämmer mig lite så känns det spännande. Jag har sett foton på honom och att han är morfars son är det inget tvivel om. Det jag egentligen är mest "rädd" för är att massa känslor ska välla upp inom mig när jag träffar honom, då han är väldigt lik morfar och det lilla jag sett så syns det till och med på kroppspråket.

Det gör mig ledsen att morfar burit en sådan hemlighet genom sextio år.
Det känns också lite som att vi inte respekterar hans vilja längre, men jag tror nog på något litet vis att han kommer vara med oss den kvällen och glädja sig åt att vi inte ser honom annorlunda för att han hade ett barn tidigare och att vi accepterar honom som familjemedlem ändå.
Det som är synd är att det finns många frågetecken kring allt som vi aldrig kan få svar på.


När jag ändå är inne på morfar.
Jag kan nästan svära på att jag hörde honom nynna en natt.
Jag vaknade av att en man nynnande och hur mycket jag än försökte inbilla mig att det var nån granne som tittade på tv eller att jag drömt det så finns det ingen logisk förklaring till det - det var knäpptyst i huset.
Istället så ser jag det som att morfar satt där uppe i himlen och spelade på sitt dragspel och tänkte på oss. Jag tror nynnandet var hans sätt att säga hej och att visa att han finns med mig även om det inte är fysiskt.


Ibland kan jag tänka att jag är tokig, men jag tror att i sorg och saknad kan sådana saker ge en tröst.
För jag kan inte riktigt acceptera att en person bara försvinner ur ens liv sådär. Jag skulle ge allt för att få "prata" med mormor och morfar en sista gång, och även om jag gör det genom mina tankar nästan varje dag så vet jag inte om de hör mig, men det känns ändå bra.




/A

Det har varit fullt upp - minst sagt - den senaste tiden. Jag har inte haft tid med varken Marcus eller mig själv.
Vad det berott på? Plugg, men nu har det lugnat sig lite och det känns som att jag är i fas igen.
Idag tog jag en välbehövlig sovmorgon efter många nätters otroligt dåliga sömn och jag har bara tagit dagen som den kommer, hittils har jag bara softat runt, ätit lunch och nu sitter jag med en kaffekopp och njuter.


I helgen var vi hemma hos familjerna och det var underbart. Jag hade en härlig lördagskväll med Elin (och kattungen Stig) och det var otroligt fint att umgås med henne så länge och inte bara ses över en fika. Ju mer jag träffar henne desto mer inser jag att det vi har mellan oss är starka band och är det någon som kommer finnas vid min sida resten av livet så är det hon, utan tvekan. Henne blir jag inte av med i första taget ;)


Det är Torsdag idag, vilket innebär att Marcus snart åker en vecka till Mallis, på lördag för att vara exakt.
Jag har väldigt blandade känslor inför det. Å ena sidan så känner jag att jag behöver det, vi har egentligen en del att prata om men det är bara dumt att göra det innan resan så då har jag en vecka på mig att rannsaka mig själv och verkligen söka i mitt inre efter vad jag vill med livet. Å andra sidan hatar jag att inte somna bredvid honom varje kväll och med mina sömnproblem så lär det bli en vecka utan sömn. Han är ju en del av mig och det finns inget härligare än att sova bredvid varandra även om man knappt setts på en hel dag.
Men, jag tror det kan vara nyttigt, jag har inte känt mig som mig själv den senaste tiden och jag behöver en tid för mig själv.


/A

Idag är det ett riktigt tråkigt väder utanför, det är sånt där fint regn som gör att man blir genomvåt bara man sätter sin fot utanför dörren.
Dagen har spenderats först på bibblan med Mikaela och Jennie för att fixa det sista inför torsdagens seminarium och sedan en kort vända på stan och lite längre kaffe/te stund på Viskan med Mikaela. Mys i sånt här väder.
Äntligen har jag köpt mitt receptställ - varför har jag snålat på det så länge för egentligen?


Idag ska jag försöka få till sex tavlor till hallen, jag har många idéer så jag hoppas att någon blir bra, kära sambon ska väl få säga sitt sen med. Fast jag ska bara kladda i photoshop så det blir bara roligt och då kan jag göra fler bilder än vad vi behöver och sen välja de bästa - kul! Börjar äntligen få ordning i lägenheten.

Har f e m paket som ska hämtas ut på maxi idag, det är änna pinsamt faktiskt. Men tre stycken är från Ellos, varför inte skicka i samma paket liksom? Sen hoppas jag att det ena är mitt försvunna H&M paket och det sista är kurslitteratur.


Imorn blir det en riktigt hemamfru dag med bullbak, sy kuddfodral, hänga tavlor och tvätta.
Och om mattan som finns i ett av paketen blir bra så skall även nya bordet på sin plats, iiih, pirripirr.


/A

Sitter och pluggar och försöker få in något i huvudet - det går helt okej faktiskt.
Köket är nog mitt bästa pluggställe i lägenheten, annars fastnar jag så lätt framför tvn och liknande.


Ikväll och imorgon påbörjar jag en vitaminkur för min katastrofala hy och mitt slitna hår.
Dels kommer jag varje kväll att ta en Silica plus och varje morgon (utöver vanlig multivitamin) ta en B-max tablett som innehåller en hel drös B-vitaminer.
Vad jag har läst mig till så kan man inte överdosera b-vitamin utan det som kroppen inte tar upp följer helt enkelt med ut igen. B-vitaminer ska tydligen också göra en piggare och är bra om man tränar - så jag hoppas att min kroniska trötthet kanske mattas av lite och jag återfår min gamla härliga energi så småningom.

När det gäller huden och håret så kommer det säkerligen dröja ett halvår eller mer innan jag ser någon skillnad, men jag får helt enkelt tålmodigt vänta. Fungerar det så är det ju helt klart värt det, utan tvekan. Eftersom båda tabletterna har några vitaminer gemensamt så kanske, kanske, det ger mer effekt. I sure hope so.


Så jag ska försöka föra någon slags dagbok över detta, dels för att följa utvecklingen och ge det en rejäl utvärdering senare, men också för att det kanske kan hjälpa någon annan i framtiden med liknande problem.
(och med det har jag även startat en kategori för just det här i bloggen.)



Men nu ska jag återgå till plugget, har ett antal sidor till att plöja igenom innan jag får ta kvällen och krypa ned.


/A

Igår var en av de bästa dagarna på länge, en tur till Ullared med vänner som framkallar många skratt. Det blev en hel dag som avslutades på fika i Kinna och sen hemmagjorda piroger och myskväll hemma. ♥

Jag har alltid varit av den principen att man väljer själv hur man ska må. Misstolka mig inte nu- klart att man inte kan vara glad eller på topp när livsomvälvande saker sker eller man förlorar någon nära ♥ (Ibland tränger sig tårarna på och bränner bakom ögonlocken oavsett om man vill det eller inte, vissa saker kan man helt enkelt inte gömma sig för.)

Jag tänker mer på det vardagliga.
Att man varje morgon när man kliver upp kan bestämma om man ska ha en bra eller en dålig dag bara genom sin egen tankekraft.  Vaknar man en morgon och det öser ner regn ute - ja då tänker i alla fall jag att jag inte vill kliva upp och att det ser ut att bli en pissig dag och tvärtom när solen skiner - åh vilken underbar dag.
Så om man istället varje morgon tänker på allt man har att glädjas åt under dagen istället för att fokusera på det negativa.

För mig hjälper det att skriva av mig och lätta på hjärtat (som inlägget tidigare) bara av att få det ur mig gör mig lite lättare till hjärtat och istället försöker jag fokusera på allt bra jag faktiskt har och att jag kan inte förändra det som skett, men jag kan välja min väg jag har framför mig. Jag vill inte gå genom livet bitter och ledsen, jag vill leva ett lyckligt och glatt liv med massa skratt och kärlek.

Alla dagar klarar man inte av att vara uppe bland molnen och känna sig hundraprocentig, men man är inte mer än människa och ibland måste man även ha de där dåliga dagarna för att känna av hur det är att vara glad.

Ibland kanske det är värt den extra mödan att dra på smilbanden när man slår upp ögonen på morgonen, för det lilla kanske kan göra stor skillnad på hur dagen kommer att bli.

Det är dags att börja glädja sig åt de små tingen i vardagen och börja leva livet som om varje dag vore den sista.
Ge någon ett leende och du får ett tillbaka - jag lovar :)


/A

Jag önskar så att jag vore stark, att jag istället för att ta två kliv bakåt kunde ta ett framåt.
Att jag kunde lägga det gamla bakom mig och aldrig mer låta det beröra. Men hur kan man bara glömma något som präglat en så, och som etsat sig fast så djup inuti? Det känns som att jag lever på en sparlåga, att glöden för längesedan har försvunnit, den där livsviktiga glöden som gör allt värt det. Jag vet inte om jag har lyckats hitta mig själv efter alla dessa år, eller om jag någongång kommer att göra det. Jag tror att jag har hamnat i någon slags kris, en identitets- och livskris. Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill eller om jag ens vågar följa mina drömmar. Det enda jag lever för är framtiden och jag glömmer så lätt bort att leva i nuet, någonstans däremellan har jag också lyckats tappa bort mig själv. Jag är nära bristningsgränsen och vet inte hur jag ska backa undan för den. Allt jag begär är egentligen ett par öron som lyssnar sådär innerligt och äkta, det är det enda jag begär.


Jag saknar dig, dig, dig, dig! ♥


/A

Jag älskar att vakna av solsken som jobbar sig in mellan persiennerna i sovrummet, det är hösten när den är som allra bäst.

Jag hade en riktig vilodag igår. Jag låg/satt i soffan precis hela dagen för att min mage skulle bli bättre, men den är fortfarande orolig och gör ont. Vet inte om jag har ätit något olämpligt kanske eller om jag håller på att bli sjuk. Ibland åker jag på förkylningar som sätter sig i magen istället för rinnande näsa, nysningar och hosta. Är det så så får jag nog vara glad, för hellre lite ont i magen än tokförkyld.


Ska hoppa in i en dusch och packa in håret lite och fräscha upp mig inför dagens föreläsning.


/A

Nu kan man nog säga att skolan dragit igång på allvar och vardagen börjar krypa på igen.
I mig kryper mest en enorm hemlängtan, inte hemlängtan som i hem och hälsa på utan en längtan efter att få packa ihop allt och flytta tillbaka. Att kunna vara nära familjen när man vill och inte behöva planera och stressa igenom en helg hemma som nu.
Jag vet inte riktigt varför jag har denna enorma längtan i mig, kanske för att vi har pratat mycket om det under sommaren, eller kanske bara för att jag vill andas värmlandsluft igen och njuta av allt som jag tidigare tog för givet där hemma.
Det är samtidigt med splittrade känslor, för jag har ett riktigt härlig liv och en underbar lägenhet här i Borås med.


Nej, istället för att grubbla på det nu så ska jag sätta igång med plugget, och och jag orkar och min mage hänger med så ska jag nog baka lite bullar också :)


/A

Helgen har varit underbar - även inräknat med ett par mentala breakdowns, jag antar att man behöver rensa luften ur sig själv ett tag, för i lördags svämmade det över rejält.
Det blev en tur till Göteborg och även ett besök på Kållered och IKEA, igår en snabb visit uppe på Knalleland.
Det var inte så många fynd som fick följa med hem, men det spelar egentligen inte så stor roll. Vädret har varit helt underbart i helgen.


Jag har sedan jag kom hem från skolan för två timmar sedan suttit i soffan och bara njutit av lite egentid framför datorn utan några som helst andra ljud än tangenterna och klickandet.
Jag hade bokat in mig på ett pass step på friskis men jag väljer att inte fullfölja det, istället tänker jag fortsätta njuta av ensamheten (Marcus har match). Det är vardagslyx för mig, misstolka mig rätt, jag älskar att ha Marcus bredvid mig men efter att ha bott ihop i fem år så är de ensamma stunderna rätt sköna.
Jag måste dock masa ur rumpan ur soffan för att bege mig ner till Maxi för lite handling av mat, men sen kryper jag upp här igen och passar på att måla naglarna och lite mer vardagslyx.

Nu känns det verkligen som att allvaret har börjat när det gäller skolan och min fokus ska vara 110%, det har jag lovat mig själv och jag tror faktiskt att jag denna gången kommer att lyckas även om jag kommer att få kämpa.



/A

Jag är nog en av de mest morgontrött personer som finns, jag kan inte hjälpa det, och eftersom jag har svårt att somna på kvällarna så är jag ännu mindre sugen på att gå upp tidigt. Men jag kämpar på med att ställa klockan och försöka få rutin. Det är viktigt, speciellt nu när vi nästan bara har efermiddagar i skolan.
Jag lyckas ganska bra med att komma upp nu, men den stora frågan är vad tusan jag ska sysselsätta mig med om mornarna? Än har jag inga böcker så att jag kan börja plugga. Så istället softar jag runt bara, rätt skönt - men skönast vore sängen.


/A

Det är såna här dagar - när solen skiner och luften är kall och frisk - som jag längtar hem som mest.
Jag längtar till alla gröna härliga skogar med underbara promenadstråk, den friska oförstörda luften, jag längtar efter sjön som kan ligga sådär underbart spegelblank, men framför allt längtar jag efter min familj, mina vänner och mitt liv där. Det är så annorlunda mot här.
Med det sagt så menar jag inte på några sätt att jag har det dåligt här, för det har jag inte, men det här kan aldrig mäta sig med där.


Jag har höga förhoppningar och förväntningar på det kommande året, eller det är inte ens ett år kvar med skolan.
Jag längtar tills framtiden är här med både skräck och förtjusning. Jag är en planeringsmänniska, men vissa saker kan inte planeras och det så det är just nu. Sommar/Höst 2011 går inte att planeras, den kommer som den kommer och jag är spänd av förväntan och hoppas att den kommer med det allra bästa för mig, för oss.



/A

Då var första skoldagen avklarat för detta kandidatår, spännande.
Lite mindre spännande med 4 grupparbeten på vardera cirka 7 sidor och en individuell, men det ska nog bli bra det med. Med andra ord väldigt mycket hemarbete, både på gott och ont.
På fredag börjar min andra kurs, ska bli intressant och se vad den handlar om.
Vi i BC kände oss nog lite bortkomna idag allihopa eftersom läraren pratade om diverse kurser som vi läst och böcker vi haft (alla utom vi förstås) - men det är väl så eftersom vi fick en genväg in till kandidatåret.


Igår visade sig Borås från sin allra bästa sida, i solen var det 22 härliga och friska grader.
Zandra och jag satte oss och njöt och tog ikapp lite svunnen tid på en uteservering, tills getingarna invaderade oss och vi flyttade in oss.
Efteråt blev det en kollektiv klippning, skulle egentligen bara hänga med när Zandra skulle klippa sig för att boka in en tid senare i veckan men de hade tid på en gång så det var ju lika bra att få det överstökat.

Domen på mitt hår är, KAPA!
Jag gör verkligen alla rätt med mitt hår men ändå är det värre än någonsin, och jag lär aldrig kunna få långt hår - så jag har gett upp nu och håret får helt enkelt bestämma.
Behövde egentligen ta säkert 5-10 centimeter till på längderna men jag hade ingen lust att bli korthårig, hade inte riktigt ställt in mig på det mentalt så det fick räcka med den decimetern som försvann.
Så nu känns mitt hår kort och tråkigt, men å andra sidan fräscht och det är väl egentligen det bästa.


Imorgon är det ledig dag igen, och då hoppas jag att solen håller sig framme för då blir det en promenad, och även en promenad upp till Knalleland för att se om jag kan hitta en viss färg till vårt nya bord. Så det kan bli klart nångång!


Nu ska jag gosa ner mig under en filt och slumra lite ;)

/A