AnnaIda

Helgen har återigen passerat, den här helgen snabbare än tidigare.
Vi ville inte riktigt åka tillbaka till Borås igår efter att ha spenderat helgen i Värmland.
Förnuftet säger dock att livet inte kan pausas utan att vi måste återgå till vår vardag och leva den som vi bör, det blir inte hållbart i längden annars.

Igår hade vi vår åttaårsdag, men som jag tidigare skrivit så firade vi den inte över huvud taget. Vilket känns otroligt tråkigt men samtidigt som det bästa.
Vi kan väl säga att vårat firande blev den fyra timmar långa bilfärden tillbaka, vanligtvis tar det lite mindre än tre timmar men det var halvt om halvt snöstorm efter vägen så på vissa sträckor gick det inte fortare än 20-40km/h och då är det ändå 100 sträckor. Det gick dock bra, lite mer ansträngande för kroppen och huvudet bara eftersom man fick vara på helspänn hela tiden.


Plugget blev lidande i helgen och jag fick sota för det igår kväll när jag fick sätta mig direkt när jag kom innan för dörren, men å andra sidan, jag har bara mig själv att skylla.
Idag har vi presentation på en kvart, det ska nog gå fint. Jag är dock inte nöjd med min del, men just nu fungerar inte huvudet riktigt som det ska så någon vidare utveckling blir det inte riktigt.


Beskedet/provsvaren kommer att komma lagomt till jul. Det kan möjligtvis ha potential att bli den värsta julen någonsin, eller kanske till och med den bästa. Jag hoppas såklart på det sistnämda. Jag hoppas innerligt på det eftersom det troligtvis kan vara den sista julen då alla är med oss på Marcus sida. Tyvärr så börjar åldern krypa uppåt på vissa =/


Nu måste jag helt lägga om min fokus. Jag får lägga allt utom plugget åt sidan, det är full fart framåt och det finns inte tid över för några andra tankar. Det är säkerligen både bra ont och bra för tillfället. 

Nu ska jag öva lite redovisning och dricka mitt kaffe.


/A 

Klockan är ett och jag har fortfarande inte öppnat boken. Jag måste ta tag i det nu om jag ska bli klar innan vi åker mot Värmland. Fick dock precis en uppmaning från min svärmor att vi kanske bör stanna i Borås ändå då smhi har utfärdat en del varningar för vädret i vissa delar där vi kommer att åka. Marcus får ta beslutet när han slutar sen om hur vi ska göra. Jag är inte den bästa vännen med snö och rusk när det kommer till bilkörandet, dock har vi motorväg en stor del av vägen hem och den brukar oftast ha bra väglag när helst på året det än är. Det är ju svårt att veta nu dock. . .
 

En timmes samtal med Elin gjorde susen och jag fick rensa lite i hjärnkontoret en stund. Framförallt fick jag lite pepp och uppmuntrande ord och det behövdes verkligen. Jag hoppas jag får en stund över i helgen så jag får träffa henne. (Om vi nu kommer iväg.)


Jag är snart inne på min tredje kaffekopp för dagen och piggare än såhär kommer jag nog inte bli så nu har jag inga fler ursäkter för att dra ut på pluggandet. Jag måste ha det gjort innan klockan fem, så är det bara. Helst tidigare också om jag ska hinna packa lite också.


/A

Eftersom vi åker hem i eftermiddag så hamnade jag under en tidspress. Så hela dagen kommer spenderas nedgrävd framför datorn med e-boken som Jennie så snällt fixade in på datorn åt mig och utav den ska jag skriva ihop en fem minuters presentation som ska passa ihop med Mikaelas och Sandras delar. Med andra ord har vi en presentation på femton minuter av ett kapitel ur boken på måndag.
Kaffepannan är laddad och jag hoppas att jag andats ut tillräckligt för att vara klar i huvudet inför plugget.

/A

När klockan ringde vid sjusnåret i morse kom jag inte ur sängen, jag mådde riktigt illa. Jag tror att det är allting som jag inte riktigt kunnat ta in som visar sig fysiskt. Inte nog med oron och väntan, igår fick jag reda på att min närmsta barndomsväns mamma somnade in under onsdagen. Det känns så overkligt, jag tror inte hon hann bli femtio ens. Det är orättvist, unga människor ska inte lämna oss så tidigt.

Jag börjar sakta inse att livet verkligen är skört, vi kan inte ta någon för given. Livet är bara någonting vi har fått till låns och ingenting någon av oss får behålla, vissa lite längre än andra dock.

Ska jag vara helt ärlig så känns det som att jag lever i en mardröm just nu, både imorse och igår morse så trodde jag att jag bara drömt allting, det känns så himla overkligt alltihop. Jag kommer att vara stark för M, jag vet att jag klarar det och jag kommer att försöka att inte ta ut någonting i förskott nu, utan vänta in det som väntar. När beskedet kommer, det är då vi får ta ställning. Jag hoppas fortfarande innerligt att det visar sig att det inte är någonting. Det är en otroligt lång väntan och det är något jag är livrädd inför. Men som sagt, vi får ta det när det kommer...


I helgen skulle vi ha firat våran åttonde årsdag tillsammans, M hade bokat bord på Oliven och allt. Men vi bestämde igår att vi inte ska fira den, jag vill inte det. Jag vill inte tvingas försöka ha en bra dag när tankarna är lång härifrån. Så...vi bestämde att vi åker hem över helgen, vi åker till Kristinehamn och spenderar helgen hos Marcus familj, det är där vi behövs som mest just nu. Jag vet att det är det M behöver som mest nu också. Våran dag får vi fira någon annan gång.



/A

Till en redan dålig dag kan ju tilläggas att besöket hos vårdcentralen igår gav lika mycket hjälp som jag trodde. Med andra ord ingenting. Han sa nästan ordagrant vad jag redan visste att han skulle säga. Sedan bevisade han för mig att han inte riktigt lyssnade på vad jag sa eller att han faktiskt heller inte hade någon större koll. Så enligt honom finns det inga alternativ för mig, eller jo ett som jag inte kan ta. Drömde till och med mardrömmar om de kapslarna i natt. Så jag får se ut som att jag är i puberteten igen, och hur länge det kan bara min kropp avgöra. Yeah, vilken egoboost. Något som han faktiskt kunde konstatera var att jag acne, no shit, säger du det?!



/A

Dagen igår är en av de dagarna som kan läggas till på sämsta-någonsin-listan, kanske inte topp ett men bra nära. Jag undrar hur mycket mer dåliga besked en människa, eller två, kan orka ta?

Jag vet inte, men sedan morfar gick bort för snart två år sedan så har det inte varit mycket som har varit bra. Det är inte okej att inte vilja svara i telefonen när någon ringer hemifrån av rädsla, men såklart man svarar ändå, likaså igår. Det samtalet hade vi helst inte velat ha, timingen är värdelös, inför jul och när det är som mest i skolan. Jag måste vara stark för min andra hälft, men hur ska jag kunna vara stark när jag inte ens orkar bära mig själv? Vi måste orka vara starka för andras skull också.

Det kanske blir så att jag inte läser kvar sista halvåret, eller så kan det hända att jag får bo här ensam under den tiden och M flyttar i för väg hem. Vi väntar på ytterligare ett besked och om det inte är ett bra besked, så är det nog så det kommer att se ut framöver.

Faan! Det känns som att allt har hänt under tiden vi bott i Borås, och vi kommer alltid förknippa Borås med all förtvivlan och längtan efter att få vara där saker och ting händer. Vara ett stöd och kunna stötta varandra på plats.


Jag är inte den som ber om mycket, jag begär i princip aldrig något, men nu ber jag, jag ber om bra besked och jag ber om att få fira en lycklig jul. Jag gissar på att 2011 kommer bli ett riktigt tufft år, så låt slutet på 2010 vara ett lyckligt slut. Jag vet inte om vi orkar någonting annat...


/A

Bjuder på en kass webcam bild från helgen
då jag för första gången testade på läppstift.
Jag ser betydligt piggare ut än vad jag gör idag ;)

Jag kom hem runt halv fem idag, jag tvättade genast bort sminket, hoppade i pyjamasen och dök ned under filten i soffan. Där somnade jag ganska så snabbt. Jag har under dagen gått från febertoppar till helt okej. Det var lite svårt att koncentrera sig under semninariet men alla skötte sig fint och det gick bra.

Efter skolan blev det kaffe på Espresso House med mina gruppkamrater och vi planerade våra kommande tre veckor (som jag skrev tidigare idag att vi skulle). Vi fick ihop det tillslut och jag tror nog att vi kommer greja detta.

Vi har hemma-läsdag både torsdag och fredag vilket är mycket bra för min del, då har jag de dagarna och helgen på mig att krya på mig, för som sagt, vem har tid att vara sjuk nu liksom?
Dessutom är det en speciellt dag på söndag ♥, och då tänker jag inte ligga nedbäddad med feber inte.


Imorgon är det äntligen dags för mitt besök hos vårdcentralen, och självklart är huden bättre än på länge, MEN, den är långt ifrån bra så det känns ändå okej. Jag ska verkligen försöka få en remiss till en hudläkare, får jag inte det vetetusan vad jag gör.


Jag har precis ätit vinterns första risgrynsgröt och druckit ett glas must till det, helt ljuvligt!
Det blir sen middag, M är iväg och spelar squash med sin arbetskamrat så han är inte hemma på en stund. Eftersom jag inte hann med någon lunch idag och bara har ätit frukost och en drickyoghurt under dagen så kunde jag inte riktigt hålla mig tills senare med att äta. Så gröten fick bli något slags mellanmål :)


Nu ska jag bädda ner mig under filten en stund till, M kom hem med lite sjukgodis till mig :)


/A

Jag sitter med min andra kopp kaffe för idag. Utanför snöar och blåser det om vart annat. Mysigt.
Jag hade gärna stanna hemma i sängen hela dagen, jag var het som en bakugn när jag vaknade och febern var ett faktum. Marcus tyckte inte jag skulle gå upp. Fast, jag har inte tid att vara sjuk så lite feber stoppar mig absolut inte. Får se till att hålla mig inne mest bara så att den inte blir värre. Jag är pigg för övrigt även om huvudet känns en aning tyngre än vanligt.

Idag står seminarie och presentation om balanserat styrkort på schemat. Sen ska jag och mina gruppkamrater försöka styra upp våra liv de kommande tre veckorna. Vi måste verkligen planera effektivt och optimalt för att få ihop det, men det ska allt gå.


Nu är det snart dags att bege sig iväg i snön...


/A

 

Helgen var lugn och skön, precis som jag behövde.
Lördagen spenderades på stan, därifrån kom jag hem med ett par efterlängtade skor och ett par svarta tajta jeans! Äntligen! Sedan åkte vi till Marcus arbetskamrat för fika och hämtning av den stationära datorn, jisses vad snabb den är nu! :) Avslutade dagen med pizza och illamående.
Igår var det städ mest hela dagen.


Nu är finns det inte längre tid för att slöa eller vara hängig.
Från och med idag är det full fokus på plugg, vila det får jag göra efter den 15e!
Det sociala livet får hänga i en lös tråd så länge, jag längtar tills vi är färdiga!
Det som verkligen skär lite i hjärtat är att M nog åker hemåt nästa helg, och mitt samvete förbjuder mig att följa med. En helg hemma medför nog mer skada än nytta, det är inte så långt kvar till jul.

Nu ska jag bädda ner mig och läsa Balanserat styrkort, imorgon är det presentation av det som gäller. Sen är det planering av de kommande veckorna med tjejerna som gäller. Gaah, jag bävar.

Jullov nu tack ;)


/A

Igår tog vi bilen till Kinna, jag och Mikaela, för att ta en pluggdag där. Dels för att få ett par timmar extra gentemot ifall Björkis hade kommit in till Borås men också för att det är otroligt skönt med miljöombyte. Jag trivs dessutom hemma hos Björkis, de har det så hemtrevligt och mysigt :)
Vi blev klara med arbete om balanserat styrkort och det känns riktigt bra, för då slipper vi sitta i helgen.

Det känns bra. Jag och M behöver den här helgen. Vi har en hel del att prata igenom som det är just nu och helgen passar bäst. Vi ska varva det med mys och sushi. M är skyldig mig det efter att jag vann ett vad ;)


Ikväll blir det Kinna igen, för att fira Björkis födelsedag. Det ska bli kul att ha lite roligt tillsammans, senaste tiden har vi alla bara träffats när det gällt plugg och det är otroligt tråkigt. Det ska dessutom bli kul att få träffa alla hennes gamla vänner :)

Dock är det som alltid, klädbekymmer! Jag har verkligen ingenting i garderoben, jag har även så sjukt låg självkänsla att det inte känns som att någonting passar eller att jag visar alldeles för mycket av min sargade hud. MEN, vad tusan, det är Sandras kväll och det handlar bara om att ha kul, så skitsamma vilka trasor jag sätter på mig egentligen.
Däremot funderar jag på att göra en liten mer vågad make för att vara jag - röda läppar.
Det återstår dock att se om jag verkligen vågar mig på det, det kan också bli svårt eftersom det är vinter och läpparna är torra och nariga. Jag får se helt enkelt...


Nu ska jag försöka få till någonting av min riskbuske till hår ;)


/A

Det blir en lång pluggdag idag här hemma vid köksbordet, men M är ändå inte hemma förrän efter halv nio ikväll så jag antar att det inte gör mig så mycket.
Planen är faktiskt att bli klar så fort som möjligt nu på förmiddagen så att jag kan lägga ifrån mig det ett tag och sedan titta på det ikväll igen.


Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag räknar ned till jul nu.
Jag vet inte hur det ska vara möjligt att få ihop två ganska stora arbeten på bara tre veckor, fast ingenting är ju omöjligt så finns siktet inställt på det så ska det allt gå. Det kommer bli skönt sen efteråt i alla fall.


Har ett brädpass inplanerat ikväll också, det ska bli skönt.
Tog mig iväg till gymmet i måndags och spenderade en och en halv timme där, skönt.
Planen är att gå dit på fredag igen, så med dagens träning inräknad är jag då uppe i tre pass i alla fall och det är bra om ni frågar mig. Runt 3-4 i veckan är nog något jag ska försöka med, men blir det inte det så får det vara så. Om det blir ett måste så kommer lusten försvinna lika snabbt som den kom så det gäller att lyssna på mig själv.



/A

Det är nästintill kolsvart ute, vart försvinner dagarna på vintern egentligen? Klockan är strax efter halv fem bara och min hjärna är inställd på att det borde vara natt med det här mörkret. Riktigt trist.


Föreläsningen idag var... jag vet inte? Konstig, onödig, tråkig? I alla fall fick jag inte ut så mycket av den. Kanske för att huvudet var på många andra ställen än i just föreläsningssalen. Kanske kan det också berott på att vi fick komplettering på det senaste arbetet - dock kom det faktiskt inte som en chock för mig, men man hoppas ju alltid in i det sista.

Kanske kan det bero på allt annat som snurrar runt i huvudet. Eller att gårdagen sitter fast som någon slags huvudvärk där bak. Som en dröm som man inte riktigt vet är sann eller inte, så känns det.
Det känns surrealistiskt, sa jag verkligen det jag sa? Bestämde vi oss för någonting som hjärtat säger att jag egentligen inte vill? Eller vad hände egentligen?

Idag har jag ont i magen, jag vet inte om det kanske beror på det ovannämda.
Jag vet i alla fall att fram tills jul och nyår så är detta något som läggs på hyllan. Det var så vi sa.


Jag står i valet och kvalet idag igen, ska jag ta mig iväg och träna eller ska jag bädda ner mig en stund?
Magen säger såklart vila, men kroppen och huvudet säger att jag behöver bli av med lite och bästa sättet för det är att utmatta mig själv. Jag får se om en stund helt enkelt, det är det som är det bästa med att träna på gym, jag slipper tider att passa och kan gå närhelst jag känner att jag vill (förutsatt att det är under öppettiderna såklart).



/A

Hemlängtan är något farligt, i alla fall som den är nu.
Jag känner mig klar med Borås nu, jag räknar ned för varje vecka det är kvar fram till jul"lovet", idag är det fem. När skolan drar igång igen är det dags för nästa nedräkning, vårterminen. Av någon anledning så är det dock just nu fram till jul det är som mest kännbart. Kanske för att jag vet att vi spenderar, förhoppningvis, minst en vecka hemma då och att jag verkligen behöver det.


Vi har pratat mer och mer om Karlstad, vi berättade det för Ms vänner som var här i helgen och fick ett glädjetjut tillbaka. Det känns fint att vi är efterlängtade på något sätt. Att några faktiskt ser fram emot dagen då flyttlasset ska gå, och även att vi redan nu har ett flertal som kommer ställa upp med bärandet av kartonger.


Det är en svår tid just nu. Jag vet inte om jag ska följa magen eller hjärtat eller vad som egentligen är det bästa. Ibland känns det som att jag har någon inuti mig, kanske är det hjärtat, som desperat försöker få mig att tänka om. Varje gång jag tror att jag har nått ett beslut så faller jag. Du får mig att falla, som jag så många gånger gjort. Det kanske är dig jag har inuti som håller mig kvar. Det enda jag egentligen vet just nu är att jag inte vet någonting. Det är ett enda virrvarrr.


Jag Älskar Dig


/A

Jag har många tankar som snurrar i mitt huvud, miljoner, jag kämpar med två känslor. Den ena som säger att det är dags och den andra som funnits där så länge som säger något helt annat.


Jag saknar att ha någon att springa över till när jag behöver.
Jag hatar att det är hur många mil som helst hem.
Igår ville jag springa alla de där milen, bara för att få komma hem, komma bort en stund.
Jag vill nog egentligen fly ïfrån allt, det är så mycket lättare än att sätta ord på känslorna i mig.
Det är svårt att sätta ord på känslor som hela tiden säger emot varandra, ingen är starkare än den andra utan just nu är jag mest mitt emellan.


Idag hade jag behövt mitt Degerfors. Jag hade behövt promenera genom hela byn och rensa tankarna där jag gör det allra bäst, där jag känner mig allra tryggast.



/A

Regnet öser ned utanför fönstren och Borås visar sig inte från sin bästa sida.
Klockan är bara nio denna lördagskväll och jag har bäddat ned mig med datorn i sängen.
M och hans två vänner är ute nånstans, jag kände för att stanna kvar hemma. Jag vill inte känna mig som den där efterhängsna flickvännen.



Jag har haft ett par otroligt dåliga dagar med många tårar och en kropp som känns som att den går sönder. Som att något sakta äter mig inifrån. Jag kan nästan närmst beskriva det med att jag går som i en dimma, dagarna bara går och går och som att det känns som att jag inte lever mitt liv, som att jag bara ser på när dagarna försvinner.
Det snurrar många tankar i mitt huvud, tyvärr alldeles för många av den mindre bra sorten.
Jag vet egentligen varken ut eller in längre om någonting alls.


Jag känner mig väldigt ensam. Jag har hela livet känt mig osynlig och jag har väl heller egentligen aldrig gjort något för att synas. Nu känns det ibland som att jag står och skriker i en folksamling men att ingen varken hör eller ser mig. Det är en konstig känsla.


Jag vet inte längre om jag lever mitt liv för att jag måste eller för att det är det jag egentligen vill. Är jag rädd för att leva det annorlunda? Ibland känns det som att jag hade velat starta om, så där som man kan göra i tvspel när det går för dåligt, att man bara börjar ett nytt spel från bana ett. Jag vet att det knappast är möjligt, jag vet inte heller om jag hade gjort så mycket annorlunda om jag hade levt om mitt liv. Jag vet att om jag hade fått välja om vissa saker så hade jag inte stått här idag. Jag har trotsallt allt jag behöver och vill ha i mitt liv, jag hade nog bara velat haft det annorlunda.



Jag önskar att du någongång lyssnade på mig, Det jag har att säga. 


/A

Jag sitter just nu med telefonen bredvid mig och väntar på att den ska ringa.
Även fast jag ringde vårdcentralen nästan direkt då de öppnade får jag ändå vänta en halvtimma på att de ska ringa upp. Magen gör ont och jag har svårt att sitta still.
Jag är rädd att jag får lika lite hjälp som jag brukar när jag går dit, jag har svårt att stå upp för mig själv när någon annan säger att ens problem inte är så stora. Vad vet de om det?
Igår bröt jag ihop igen när jag skulle lägga mig, jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Det här har varit den mest psykiska påfrestningen jag känt på länge. Om det inte hade varit för skolan och grupparbetena så hade jag aldrig gått från lägenheten om dagarna, jag vet knappt om jag hade orkat ur sängen heller. Det ska inte behöva vara så . . .


Uppdatering:
Tyvärr fick jag ingen tid idag, vilket jag såklart helst hade velat.
Däremot är jag glad att den jag pratade med tog mig på allvar. Den här gången behöver jag inte träffa en distriktsskötersta som jag gjort alla andra gånger, och som jag hade fått gjort om jag hade gått dit idag, utan nu har hon bokat in mig hos en läkare direkt istället. Dock om nästan två veckor, men det är väl som man säger, den som väntar på något gott...

/A

Idag är huvudet riktigt tungt och jag är mer än glad över att jag tog mig iväg till gymmet tillsammans med Zandra imorse. (Det var för övrigt väldigt kul att träffa henne, vi sågs senast precis innan skolan började i höstas. Så med andra ord var det på tiden.) Hade aldrig orkat iväg nu ikväll. Synd bara att det oftast är svårt att hinna med gymmet innan skolan, idag skulle vi inte träffas tidigare än tolv så då passade det ju utmärkt.


Jag har inte riktigt huvudet där jag vill idag, men det är svårt att koncentrera sig på det man behöver när Ms mormor ligger inlagd på Karlstads sjukhus. Tankarna far lätt iväg och jag hatar att veta hur ont det gör i M.


Dessutom är min hy om möjligt ÄNNU värre nu. Mitt ansikte är helt svullet och det stramar, jag är till och med så svullen att jag har fått rynkor under ögonen som aldrig tidigare varit där.
Så, imorgon är det jag som ringer upp vårdcentralen och jag kommer gråta om jag inte får en tid! Det är imorgon som gäller, annars har jag inte tid att gå dit på två veckor cirkus.
Det är det som är svårt med massa grupparbeten, att jag inte riktigt kan disponera tiden som jag behöver utan att det är tre till som behöver anpassas efter. Absolut inget ont om mina gruppkamrater, för de är mina bästa vänner här nere, men fyy vad jag längtar efter våren då grupparbetena är över. Jag tror nog att det är ömsesidigt från deras sidor med. Saknar att kunna umgås utan att skolan tar upp all tid och tankar :(


Här i hushållet tvättas det för fullt. Det ska städas för imorgon kommer två av Marcus kompisar hit över helgen och vi behöver gå ned till affären.
Behöver jag ens säga att jag egentligen bara vill krypa ned och dra något riktigt gammalt över mig en stund?
Det är verkligen svårt att hålla humöret uppe och framför allt orken när jag mår så jäkla dåligt inombords. Att varje morgon och kväll känna mig så jäkla frustrerad att jag bara vill gråta och önska att jag slapp se mig sån här. Det är inte jag, definitivt inte jag.
Fast, jag försöker i alla fall glädjas och tänka på allt bra jag har här i livet och det hjälper mycket.



/A

Det har nästintill stormat utanför fönstren inatt. Vaknade av att det ösregnade imorse, mindre mysigt. Redan då bestämde jag mig för att faktiskt inte gå till friskis. Nu verkar det dock ha spruckit upp, det gillar jag. För om en timme beger jag mig mot tåget som ska ta mig till Herrljunga och sedan vidare mot Öööörebreeeuw.
Det pirrar nästan lite i magen på mig, det ska bli så fint att träffa Lena : )
Jag hoppas att jag har fått med mig allt i packningen, står i valet och kvalet om ifall datorn ska med eller ej, men jag tror nog att den får hänga på så att jag kan plugga lite lättare.


/A

Även fast jag pluggar på högskolan så kan jag nog säga att jag får ett minihöstlov nu.
Nu ska jag inte till skolan förrän på måndag igen.
Imorgon bär det alltså iväg till Örebro för att hälsa på min ängel, sen på fredag vidare till Degerfors och familjen och även Kristinehamn och familjen där.


Jag gillar inte det faktum att vintertiden är här och att det redan nu är kolsvart utanför fönstren.
Nog för att det är mysigt med massa tända ljus här hemma, men det är inte lika mysigt när det redan börjat mörkna när jag är på väg hem från skolan. Får hoppas att snön kommer och ligger kvar så att den lyser upp i vintermörkret. Haha, vad tror jag, det är inte värmland direkt.


Ikväll blir det lite kvalitetstid med M.
Vi har dåligt med tid för varandra framöver eftersom vi ska hem.
Sen följer Elin med oss tillbaka hit.
Måndag-Onsdag är M i Varberg och nästa fredag får vi besök av hans studiekamrater från Karlstad.


Nu ska jag börja packa ihop lite inför resan.
Ska packa två väskor, en lite lättare att ha med till Örebro, sen får M ta med den andra med resten när han kommer på fredag. Har ett stoort paket som jag gärna inte släpar på tåget.

Tänkte faktiskt gå upp tidigt imorgon och ta en tur till gymmet. Det blir dock ingen styrketräning som jag känner nu utan jag är sugen på att ta en runda på löpbandet. Jag fick mersmak igår ;)
Kommer ju inte träna något mer i veckan nu så jag får nog allt röra fläsket dit för en stund imorgon förmiddag.


/A

Jag är ingen morgonmänniska, det har jag aldrig varit. Jag önskar att jag kunde vakna av mig själv tidigt varje morgon och starta dagen av mig själv. Allt för ofta snoozar jag så länge jag kan och är som ett vrak när jag går upp.
Igår och idag vaknade jag innan åtta av mig själv och det är helt underbart och jag hoppas verkligen att jag kan fortsätta med det. Att börja dagen med en kopp kaffe, läsa tidningen och bloggar i lugn och ro, det finns knappast något härligare sätt.


Gymintroduktionen igår var kanon, vi hade en jättebra kille som visade oss alla övningar. Han frågade också om någon av oss hade ont eller hade någon skada så jag tog upp att jag har knän som gör ont och han tog det på renaste allvar. Han gav mig ett par tips på övningar och alla benmaskiner sa han att jag ska sluta omedelbums med ifall jag börjar få ont. Igår gick det jättebra, helt utan smärta.

Sprang faktiskt en stund på löpbandet och den känslan är obeskrivbar för mig.
Jag har aldrig orkat springa, mycket beror på min astma men det blir också någon slags mental blockning av det som är svår att lösa upp. Jag hinner springa en minut ute och sen kommer flåset som ett brev på posten. Det är svårt att koncentrera sig så pass mycket på andningen ute som jag behöver. Men på löpbandet gick det jättebra! Jag var helt fokuserad på min andning och jag lät benen springa på, helt underbart.
Ska försöka att springa så mycket jag kan där så att jag kanske vågar mig på en utetur i vår, det är definitivt ett mål jag vill nå.
Dessutom så kände jag ingenting i knäna när jag sprang på löpbandet. Det kan ha berott på att de var insmorda med smärtstillande men jag hade nog också helt okej skor.

Så nu är jag peppad och min träningsvärk idag vittnar om att jag verkligen behöver spendera några timmar där i veckan. Haha. Jag ska erkänna att vi bara testade maskinerna igår så gissa vilken träningsvärk jag kommer ha när jag kör på riktigt sen. (jag stretchade ändå efter igår också).


/A

Dagarna passerar och nu är vi redan inne i November.
November känns som en mellanmånad, man längtar mest efter December och allt julstök.
I slutet av november har jag och M varit tillsammans i åtta år, jag vet inte hur vi ska fira det. Helst av allt hade jag velat göra något som vi inte gör annars. Spa hade vart helt underbart, men tyvärr så är en students plånbok ganska så tunn såhär års. Jaja, det återstår att se, huvudsaken är väl egentligen att vi gör något tillsammans :)


Den här dagen har varit helt underbar.
Vaknade innan åtta av mig själv, det händer aldrig. Så jag klev upp och har bara softat genom morgonen och förmiddagen. En kaffe innan föreläsningen och nu är jag hemma igen. Ska strax äta lite mellanmål och senare har jag introduktion på gymmet tillsammans med Marcus. Jag är nästan lite nervös, gym är inte riktigt min grej, även om jag behöver det ;)

Jag hoppas att morgondagen blir lika härlig den. På onsdag bär det iväg mot Örebro och Lena :)


/A