AnnaIda

Tio år och jag älskar dig mer än livet självt.

1/6-13 är vi man och fru och jag har älskat dig från första ögonblicket ♥

 

 

Paris var fantastiskt, kärlekens stad. Vädret var på vår sida och vi bara njöt av den mest häftiga stad jag någonsin upplevt. Kommer utan tvekan åka tillbaka igen, igen och igen. Har du inte varit där? Åk om du får chansen, du kommer inte ångra dig!

Att sitta ute och äta en riktigt härlig middag när det nästan är december utan jackorna på med gott vin och härlig stämning, ja då kan det helt enkelt inte bli så mycket bättre. Att äta ostron och dricka vin ur en plastmugg mitt på dagen på en julmarknad är också en upplevelse i sig. Herregud alltså. Den här weekendresan har fyllt på mitt batteri rejält även om vi inte sov speciellt mycket. Sinnet är fullt av alla intryck och hjärtat är fyllt av kärlek ♥

 

/A

 

 

 

 

Vi har ännu inte fattat något beslut kring huset - däremot kommer vi att boka in en visning till. Känslan då får nog styra. Vi har också fått ett snabbt lånelöfte över telefonen.

 

Satt och kollade på Hemnet igår och insåg att alla hus kommer vi ändå vilja göra personligt och byta färg/tapeter och sådär. Och husen ligger i samma prisklasser ändå oavsett om de ligger i Kristinehamn eller Karlstad.

 

Som ni förstår kan det här vara det svåraste beslutet vi någonsin tagit, men jag vet att vad vi än bestämmer så kommer det att bli bra. Det är bara resan dit som är lite besvärlig just nu.

 

Idag blir det en dag i kassan på jobbet, sedan hem och sova för att inatt kliva upp och köra mot Rygge i Norge där Ryan Air imorgon bitti tar oss vidare till Paris! Det gör vi för att få komma bort lite, båda behöver det, men också för att fira våran 10oende årsdag tillsammans. Tokigt. Är lite pirrig för resan men det kommer gå bra.

 

Har tränat rätt mycket nu. Tre gånger besökte jag gymmet/löpbandet förra veckan och två denna. Vilket tyvärr har resulterat i en ryggvärk from hell. Hoppas att det bara är i början eftersom jag gjort ryggövningarna nu också. Ska ringa min sjukgymnast och kolla lite med henne. På tisdag har jag dessutom en timme med en PT där för att få ett program. Nu är jag taggad :)

 

 

Nu ska jag dricka mitt kaffe och bläddra lite mer i husbeskrivningen...

 

 

/A

 

Jag hatar att jag för många gånger har ett alldeles för stort förnuft som gärna ger sig till känna.

Vi var en husvisning igår, ett hus på 300kvm, 11 rok. Jag vet - det är galet! MEN, huset är fantastiskt. Det är en gammal skolbyggnad och jag kan verkligen se det där huset bli vårat livsprojekt. En del var såklart slitet och en del att göra men det är helt klart bara att flytta in och sedan ta renovering i den takt man behagar.

 

Det känns som att jag är och petar på en dröm, men samtidigt är jag rädd att drömmen blir en mardröm. Det är så mycket som kan gå fel vid ett husköp och framför allt så blir det ju bra krångligare att ta sig till jobbet.

 

 

Det är så fel i tiden. Jag älskar lägenheten och kan tänka mig bo kvar något år om det inte vore för att jag verkligen vet att jag kommer sakna att kunna gå ut på min egen tomt i sommar. Vi har till och med fantiserat om att vi kan ha bröllopsfesten hemma om vi köper det eftersom huset ligger nära kyrkan. Gah!

 

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag tvekar, jag är nog rädd att det är för mycket pengar. Men samtidigt, här i Karlstad får vi ändå ge runt 2miljoner för ett hus som kanske inte ens är hälften så stort och framförallt inte samma läge och charm. Detta ligger nu på 1,750 000 och det känns inte för mycket men samtidigt... GAH!

 

Vi drar till Paris på fredag och det är nog bra, dricka vin och diskutera detta beslut är nog något som verkligen behövs. Det är många för- och nackdelar som ska vägas. Dessutom ett par samtal till banken och gärna en visning till där någon annan kan vara med - typ Marcus pappa eller något som kan lite.

 

Törs vi? Det kan ju bli så himla bra.

 

/A

 

 

 

Det ska då vara för att de stängde av både vatten och avlopp förr oss igår för att jag ska ta mig iväg till gymmet. Blev så illa tvungen. Men i alla fall...

 

Jag sprang tre kilometer på löpbandet och det var riktigt gôtt. Idag mår dock ryggen inte så bra och det är eftersom jag använde mina inomhusskor som jag har till volleybollen och sprang i. Dålig idé.

Så nu behöver jag allt rycka upp mig och kosta på mig ett par skor jag kan ha på löpbandet inomhus, får ju faktiskt tänka på att det är skadligt för mig på annat vis. Om inte annat kommer jag nog dra på mig problem med benhinnor och annat och jag inte skaffar skor som är gjorda för just löpning.

 

Men... sicken djungel... får nog ta en tur på stan imorgon och kika över utbudet. Marcus beställde ett par skor från England som borde komma snart, och fungerade det bra gör jag detsamma. Mycket billigare.

 

Nån som har erfarenhet av bra löparskor?

Jag gillar Asics till volleyn men har nu haft Nike i löpardojjor (dock junior) så jag vetesjutton alltså.

 

 

Vad ska man tänka på när man väljer skor?

 

 

 

 

 

Det är allt som oftast ett endaste virrvarr i huvudet på mig. Mycket känslor inblandat med förnuft. Vad ska man lyssna på? Jag hatar känslan av att vilja förändra men inte veta om det är värt det. Jag tror ju ändå att det i slutändan kommer bli så himla bra hur jag än gör vilket bara gör det ännu svårare.

 

 

Jag har börjat inse att jag nog får acceptera att mitt liv är förenat med motvind. Vad jag än gör så kommer det något emellan och biter tillbaka. Beställde brudtärnornas klänningar för noll och ingenting eftersom de var på rea. Tro på fanken att den ena är trasig. Har varit i kontakt med företaget och klänningen är nu helt slutsåld. Så här sitter jag med bara en klänning i alla fall. BUUH!

 

Vi har kärat ner oss i ett hus också, som vi troligtvis tänker åka och titta på. Dock är det förenat med lite problematik.

- Vi har inget undansparat till handpenning eftersom vi sparar till bröllopet.

- Huset är helt fel i tiden, vi vill ju bo kvar i lägenheten ett tag till nu när vi har fått gigantiska balkonger och ska fixa badrummet.

- Huset har alldeles för många rum för oss två. (11 rum för att vara exakt).

- Jag är livrädd att jag verkligen vill ha det om vi tittar på det så lite hoppas jag att det ser ut som skit i verkligheten.

 

 

Jag tror att det är planeringsmänniskan i mig som ger mig ångest. Helst skulle jag nog vilja kunna säga på dagen när allt ska ske men jag vet att livet inte fungerar så. Ibland måste jag nog fånga tillfället och bara följa strömmen. Jag lever ju efter mitt eget motto att allt sker av en orsak så då är det ju ingen idé att oroa sig för varken det ena eller andra. Dock vet jag ju också att man inte kan överlåta allt åt slumpen utan att man faktiskt måste ta vissa beslut för att ta sig framåt.

 

Det är ett rörigt inlägg som vanlig, men hej och välkommen till en liiiten del av min hjärna.

 

/A