Down.
Jag vet inte om det beror på att jag är trött eller vad det kan bero på, men jag känner mig verkligen nere.
Just nu skulle jag nog bara vilja gråta.
Saker du sagt till mig gör ont. Jag tar alltid på mig skulden för det, och detta får mig bara att vilja gå ifrån dig, lämna dig ensam. Då kanske allt blir bra. Då kanske du tycker allt blir/är blir roligt igen.
Jag blir så ledsen när du säger sådär.
Varför skulle vi träffas?
Varför skulle du släppa mig inpå livet?
Varför ska jag känna såhär?
Det är ju inte mitt fel.... :/
Kommentarer
Trackback