och ned rinner dom igen...

Så nu har jag jobbat mina ynka tre timmar för den här veckan. inte mycket att hänga i granen det inte.


Nu är jag återigen ensam hemma. jag är så less på det!
Det är så tomt, så tyst och så v ä r d e l ö s t .


Jag vet inte om jag vill bo här längre.
Jag har tappat mig själv.
Jag har mått så otroligt dåligt den sista veckan nu och inte finns det någon som hjälper mig upp.
Jag vet inte ens om någon ser hur mycket jag lider ?


Jag vet inte vad kärlek är längre.
Han är inte densamma som jag blev kär i, och inte har han utvecklas åt det bra hållet.
Ibland är han bara så oemotståndlig, men just nu så blir jag bara ledsen och sårad vad han än gör.
Jag trodde att vi skulle få mer tid tillsammans när han vänner flyttade, men inte.
Nu ser jag honom ännu mer sällan. Han är i skolan även om han inte har lektioner.
Klart jag förstår att han behöver plugga, men det vore kul om han någon gång kunde göra det hemma.
Kanske är det något/någon annan som lockar. jag verkar inte kunna göra det längre i alla fall.
Känns som han lämnar mig utanför sitt liv helt.
Han pratar inte med mig...


Jag tror att jag sover i Degerfors inatt. Jag har ingen lust att vakna upp ensam här imorgon igen och bara sitta inne och glo i väntan på att han ska komma hem för att sen åka igen. Hellre är jag där med mina älskade kissekatter.


jag vet inte vad jag vill längre... jag vill inte ha det såhär bara.


Om jag inte hade såna känslor så vore det så enkelt att bara lämna allt.
men nu är det mer komplicerat än så. tyvärr.

/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback