Förlovningen

Måste tacka alla som grattat till våran förlovning och alla lyckönskningar vi fått. Jag har även fått massa frågor angående det. Hur vi kom fram till beslutet och andra saker.
Det var M som frågade mig en kväll för i början av oktober. Han har aldrig varit någon stor romantiker så tillfället han valde var både det sämsta men även det bästa. Vi hade bråkat och var jätte osams men som alltid så försökte vi ändå pussa varann godnatt, det är en liten regel vi har att ingen får sova i det här huset utan godnatt puss, så även om vi hatar varann för stunden så är en godnattpuss ett måste. Vi hade den kvällen pratat ut om varför vi vart osams och så och vi blev sams och allt kändes bra. Då frågade han. Att det inte kändes passande var mest för att jag har alltid drömt om den dagen han skulle fråga och inte hade jag tänkt mig den så. Ändå så kunde han inte valt ett bättre tillfälle, det visade på att även om vi bråkar och är osams så slutar han aldrig att älska mig.
Sen kikade vi runt på ringar och hittade dem i Karlskoga. Vi, eller rättare sagt M, hade bestämt att vi skulle hålla det hemligt för alla. Det var inte roligt. En sådan stor och glad nyhet och jag fick hålla den för mig själv. Både M och jag hade dock sagt det till en av våra kompisar. som sagt en sådan sak vill man dela med sig av!
Så nu är vi förlovade och jag är lyckligare än någonsin.
Fick frågan igår om vi tänkt att gifta oss. mitt svar är ja.
En förlovning för mig betyder att man ska gifta sig, nu är det ju så att vi inte kommer hålla oss till traditionen att göra det inom ett år, men vi ska och kommer att göra det när tiden är rätt. Vi är ännu så pass unga och ingen av oss har fast jobb eller något så att börja livet med en fet avbetalning på ett bröllop skulle inte kännas bra. Vi har tänkt att spendera hela livet ihop så vi har lika lång tid på oss att gifta oss.

Det känns så bra att veta att M känner precis likadant. Jag ser på honom hur han tittar på våra ringar, hur exalterad han är att den sitter där på ringfingret och hur stolt han är över att bära den.
I går bad jag honom att lämna sin ring hemma idag eftersom den är för stor så ska vi lämna in den men han ville inte det utan vi gör det tillsammans sen istället så han får ha på sig den idag. <3

Vi gjorde förlovningen till våran grej och det är ett minne jag kommer bära med mig för livet.
Vi står där du och jag, mitt i slutet av en konsert och dom spelar den låten som vi egentligen tänkte ha en textrad av i ringarna och byter ringar till den. Det är något att berätta för barnbarnen minsann...


/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback