My funny valentine



Ja, jag tycker som så många andra att alla hjärtansdag är alldeles för överreklamerad och varför ska man bara fira kärleken en enda dag om året?
Som jag sa till en vän så tycker jag nästan det är viktigast att uppvakta sina älskade vänner på den dagen istället för sin älskade, eftersom honom/henne skämmer man mest bort hela tiden, eller?

Nog för att jag älskar att få presenter och bli uppvaktad och liknande, det tänker jag inte sticka under stol med.


I alla fall blev min alla hjärtans dag allt annat än över förväntan.
Det började med att herrn klev upp halv fem på morgonen för att stirra på brevlådan!
(vi misstänkte att kanske någon snodde våran tidning eftersom vi får den lite pö om pö ibland, så var dock inte fallet utan det var tidningsbudet som gav blanka faan i att lägga den i våran låda bra. så nu är tidningen uppsagd.)
I alla fall tack vare detta låg jag i sängen flera timmar och försöka somna om men det resulterade bara i migrän och att mitt humör var förstört. Det utlovade och efterlängade frukosten som jag vill ha tillsammans med honom uteblev också när jag hörde att han minsann åt den själv, ännu en gång. Där fick sig humöret en törn till.
Jag var inte på rosa moln den morronen inte. Skulle till Örebro och shoppa för Marcus var ledig för en gångsskull(därav den efterlängtade frukosten och jag aldrig får tillsammans med honom).
Jag var inte så sugen på det men jag följde så snällt med ändå.
Väl där hade herrn glömt plånboken hemma!
Så jag fick stå för fiolerna, vilka inte var så många.
I alla fall så fick vi oss en buffé på kinamuren och lite shoppat.
Sen var det kalas för Kevin som fyllde fem dagen till ära.
Och jag fick för första gången se min brors hus sen de flyttade in i december :S
Fasiken vad dålig jag är på att hälsa på!
Sen fick vi lite mat hos Marcus föräldrar och sen slocknade i direkt i sängen när vi kom hem.
Och ingen uppvaktning alls. Varken blommor, choklad eller något annat.

Så ja, överreklamerat, men liiite önskade jag mig en överraskning innerst inne, det vet jag.
Men jag sa att han inte skulle köpa nåt åt mig.
För varje år så är det samma sak. Röda rosor, till vilken glädje då? De kommer ändå tillslut att vissna.
Så jag klarade mig utan den kvasten i år. Jag vill ha en överraskning som verkligen överraskar, inte samma sak år ut och år in. Det hade räckt med ett gulligt kort som han skrivit något i, för det har aldrig hänt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback