AnnaIda

---

Ja, nu så är det ett nytt år. Nya förväntningar som aldrig kommer bli av?
Jag gav i alla fall inget nyårslöfte, det känns bara meningslöst.

Hur ska jag sammanfatta 2006?
Sista resan till Portugal innan de sålde lägenheten.
Massa solande och badande i somras.
Mycket jobb, men jag känner mig verkligen hemma där nu.
Det har varit mycket ångest och svåra tankar också, det kan jag nog inte sticka under stol med.
Flera 20års dagar är också avklarade.

Igår fick jag ännu en stor bomb placerad under mig.
Jag får ge upp ännu en dröm om min framtid.
Jag kan inte läsa till frisör, som jag velat sen barnsben.
Jag behöver läkarintyg för att komma in på en seriös skola, och där kommer de se att jag hade eksem som barn. Så, det är kört.

Varför ska alltid allting hända mig?
Jag får väl försöka tro att det beror på att något mycket större väntar på mig där ute, att alla nederlag bara är ett sätt att hålla mig ifrån det som inte är rätt för mig.
Men det är svårt att se det positiva i att få sina dömmar krossade om och om igen.

Vad händer i år då?
På Måndag börjar jag att gå upp klockan 8.00, spinna plus styrka ska hinnas med fem gånger i veckan.
Jag ska få upp konditionen och målet är att den ska vara så bra att jag kan springa i sommar utan att känna av min astma. Jag ska verkligen försöka gå in för det här nu. Om så inte för min egen skull, så för min sjukdoms skull. Sen så gör det ju inget om man kan se bra ut inför beachen i sommar också.

En resa skall hinnas med, helst till grekland. Men vartsomhelst skulle duga för mig just nu.

Jobbet kommer vara från och till med. Just nu ligger jag bra till 24timmar/vecka, mot mina 12h/v förut. Men det har jag bara två månader nu, sen vet jag inget mer.

Jag hatar att vara vuxen. Jag skulle helst av allt gå i skolan och ha tryggheten kvar faktiskt.

Just det, högskoleprovet ska jag göra i vår också!
Sen kanske söka en distanskurs i Borås, mode/textil design, isåfall börjar jag på den till hösten.
Läser 50 jobbar 50 är mina planer just nu, men det hinner säkert ändras ett flertal gånger.

Hur är det med den där kärleken då?
Nu började han skolan igår igen och jag känner redan hur jobbigt det kommer bli.
Allt var så bra nu i jul när han jobbade på maxi. Men men, det är hans val i livet. Det som grämer mig mest är väl att jag ser på honom och även att han säger att han är trött på pluggandet redan. : /

Vi kanske beger oss utomlands istället. ha det gôtt och jobba ihop lite pengar samtidigt.
Synd bara att min engelska suger!


/A