Akuten, ensam, saknig

Mår sjukt dåligt just nu. Jag är inte sjuk men jag har suttit sammanlagt fjorton timmar på Karlstads Sjukhus senaste dygnet med Marcus. Hans magvärk är troligtvis blindtarmen som inte vill vara med mer. Vi var på akuten här hemma igår och de ville att vi skulle åka till Karlstad för ytterligare prover. Där tog det en jävla tid. Kom dit halv tio igår kväll och åkte hem igen tre-halv fyra imorse=/ För att sedan vara tillbaka igen vid elva imorse. Han ville inte stanna över natten/morgonen som de tyckte att han skulle göra, så han följde med hem igen. Idag så la de in honom på en avdelning så jag fick åka hem själv. Det var det jobbigaste jag varit med om på väldigt länge, att gå ifrån honom sådär och lämna honom helt ensam i en sal tillsammans med tre andra. Jag vet att han är i goda händer men jag såg på honom att han verkligen ville följa med hem igen...
Idag satt jag från 11-19 vid hans sida, och jag vet att det betyder mycket för honom, han tackade och bad om ursäkt en miljon gånger. För mig är det en självklarhet, jag ville inte att han skulle vara där själv. Älskar honom så otroligt mycket att jag inte mår bra om han inte gör det. Jag vill ju vara vid hans sida dygnet runt. Nu fick jag ju inte det så jag sitter här hemma nu och ska försöka sova lite. Hur nu det ska gå. Jag hatar att sova ensam...
Åker in till Karlstad imorn igen, vet dock inte vilken tid än. Det beror på om det blir en operation eller inte.


Du är min man!
/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback