Mitt i all lycka, en massa sorg.
" Vid 14.37 fick polisen i Karlstad ett larm om att sex fordon var inblandade i en olycka på E18 vid trafikplats Väse.
Sex fordon - fem personbilar och en långtradare - var inblandade i olyckan där personer enligt uppgift ska ha klämt fast i sina fordon.
Två män omkom."
Källa aftonbladet.se
Vi sade här hemma att det är otäckt när det händer så nära, vi känner många som åker den vägen om dagarna.
Men samdtidigt sa vi att man har haft tur att det oftast inte är någon man känner.
På fredagen fick jag sms från M, han skulle inte komma förrän på kvällen till Degerfors.
Ena mannen som dog var hans pappas bästa vän.
Livet tar en snabb vändning och man får en klump i halsen. Sådant händer inte.
Man säger alltid till folk att köra försiktigt, i detta fall hjälpte det inte mycket med tanke på att dom faktiskt stod stilla!
När man är 50 år har man inte många vänner man umgås med, men man har ett par guldklimpar.
Denna man var Marcus pappas guldklimp.
Denna vecka skulle de starta upp sitt eget företag tillsammans i Norge och båda hade sett fram emot det stort och länge och båda hade sagt upp sig från sina jobb för att satsa på detta.
Nu vet ingen hur det blir. De skulle vara två snickare och en elektriker, nu är en snickare borta.
Visst är livet orättvist?
Varför är det alltid så att de som är oskyldiga drabbas hårdast?
Igår morse fick M också reda på att en av hans bekanta ligger på sjukhus och troligtvis aldrig mer blir densamma.
Så mycket har hänt det senaste.
Tänk på det, var försiktiga.
En olycka kan hända när som helst.
Det räcker att stå stilla i en bilkö för att bli ihjälkörd, det räcker att korsa gatan för att kanske aldrig mer vakna upp.
Idag finns mina tankar hos deras familjer, och hos dem som kommer sakna dem i evighet.
/A