AnnaIda

Ja då har jag kommit ett snäpp längre i mina namnändringsplaner, beställde personbevis idag som skall skickas med blanketten till PRV (Patent och registreringsverket).
Pirrigt men det känns bra.


Att byta namn är något som jag har funderat på under väldigt lång tid och det var vuxit fram ett beslut om att jag vill göra det. Det handlar inte om att jag vill att någon ska kalla mig något annat än Anna, inte alls.


Efter namnändringen om det går som jag vill så kommer det att på papprena stå istället för
Anna Ida Sofia Margaretha Silversten Nordin
Annaida Sofia Margaretha Silfversten.


Ni förstår mitt resonemang?
Istället för att ha en massa namn som inte ens får plats på körkort och liknande så vill jag ta bort mitt efternamn, Nordin, jag har aldrig riktigt förlikat mig med det namnet ändå.
Annaida varav att jag alltid känt mig som en Annaida, det är helt enkelt jag.
Även om jag fortfarande kommer vilja bli kallad Anna för enkelhetens skull.

På något vis vill jag göra mig av med Anna Nordin, hon finns inte längre. (om hon ens fanns)
Den tjejen jag alltid varit har utvecklats, hon är inte längre den där blyga tjejen som aldrig sa ett knyst.
Nej hon har blivit en stark framåtsträvande kvinna som står för sina åsikter och inte står ut med att vara tyst när något inte är som det ska med världen.
Annaida kommer stå för det nya stadiet i mitt liv. Hon kommer att stå för allt jag står för och det känns riktigt, riktigt bra.


Många som lärt känna mig idag skulle aldrig någonsin tro på att jag har varit den där blyga tjejen som stått bakom mamma och inte vågat kika fram. De skulle inte tro på att jag alltid varit den som låtit mig tryckas ned och bli mobbad.
Att jag har varit i ett stort och djupt svart hål där jag knappt tog mig upp igen.


Jag är heller inte längre den Anna jag en gång var.
Jag är på sätt och vis glad för att allt som en gång hände har hänt, jag skulle inte varit den jag är idag annars.
Även om jag de mörkaste dagarna bara vill glömma och förtränga allt ont som hänt.


Det är ändå bra att såna hemska saker kan forma en till något så bra.
Jag är inte en perfekt människa, jag vet inte ens vad det är, men jag trivs otroligt bra med mig själv nu.
Jag struntar i om jag aldrig kommer tillhöra de snyggaste eller de tuffaste.
Jag vet ändå att jag är och kommer bli något ännu större än dem.
Jag vet att jag har alla medel för att ta mig dit och att jag har de bästa som följer mig på den resan.
Det skulle jag inte byta bort mot all skönhet i världen, nej då är jag hellre mitt töntiga tråkiga jag.


Tack för mig, det blev djupare än vad jag tänkt mig från början.

/A