AnnaIda

Jag tror inte riktigt att jag har förstått än, jag försöker intala mig själv.
Om en månad är det dags att ta flyttlasset 26 mil bort.

Det är ju det här jag vill men knäna känns svaga och jag känner mig riktigt pirrig.
Jag vill verkligen inte flytta från den här lägenheten, jag vill verkligen inte det.
Hade det varit så att jag visste att den stod och väntade på oss om tre år igen så skulle det kännas bättre, men så är inte fallet.


Det allra värsta med allt är att säga till våra hyresvärdar. Jag vet att det blir min uppgift men jag vet inte hur jag ska klara det.
"Hej, tänkte bara säga att om en månad så flyttar vi till Borås"



Det negativa med allting är reaktionerna jag har fått.
Det känns inte riktigt som att folk är glada för min skull.
Ingen verkar ha trott att jag skulle komma in och fullfölja det så nu vet jag inte vem som verkligen stöttar mig i det här eller inte. Man kan ju säga mycket när man är säker på att det inte kommer ske, eller hur?
Jag har inte ens kunnat glädja mig själv åt det...



Känner mig förvirrad, men det släpper nog snart...


/A