Kommer ihåg det som om det vore igår.

Det är ganska ledsamt att läsa igenom saker man skrev för många år sedan.
Jag har varit i ett så otroligt stort och svart hål och jag är så lycklig över att jag tog mig ur det på bästa sätt.

Jag känner inte igen mig idag om man jämför med det jag skrivit.
Jag vet så väl, varenda sekund av de ord som jag printade ner då.
Jag kommer i håg det som om det vore i går, ändå så är det så avlägset.

Jag kan med största stolthet i rösten säga att jag är lycklig idag.
Jag trodde då att jag visste vad det var och att jag hade träffat den men det hade jag nog aldrig. Jag hade målat upp en falsk bild av lycka både utåt och för mig själv.

Går jag djupt in i mitt hjärta idag så är jag glad över allt som har hänt.
Jag skulle inte vara den person jag är idag annars.
Hur många hemskheter jag än har gått igenom så har jag verkligen lyckats att komma ur dem levande.
Jag har blivit en stark människa, eller jag har nog alltid varit det utan att jag trott på det själv.


Det finns bara ett svar på alla hemskheter och det är kärlek.
Utan min familjs ovillkorliga kärlek (även om den tyvärr är uttalad alldeles för sällan oss emellan), uan mina vänner som ändå finns kvar idag och uta min livskamrat så hade jag aldrig klarat det.
Då hade jag den där dagen för många många år sen försvunnit.


Jag vill faktiskt tacka
min älskade familj (ingen nämd, ingen glömd)
Mina vänner som alltid står bakom mig, trots att det kanske tar ett tag mellan varven då vi hörs 
Elin, Jenny, Magnus, Lena
Ni är såna vänner som man alltid har i sitt hjärta och som aldrig lämnar ens sida även om man så vore på andra sidan jorden.
mest av allt vill jag nog tacka Marcus.
När jag tänker efter är jag nog alldeles för dålig på att visa honom uppskattning.

För tusan, här sitter jag, sex och ett halvt år tillsammans.
Han är min livskamrat, min älskare och min allra bästa vän.
Han har stöttat mig i alla motgångar och medgångar utan att egentligen kräva något tillbaka.


Onsdagen den 27:e juli 2005
"den mannen kommer jag att gifta mig med en dag. Jag vill inte ha nån annan, jag har hittat den personen jag inte kan leva utan, och det är inget jag ens tvivlar om för en sekund."

Den mannen har verkligen etsat in hela sin själ i mitt hjärta och hur livet än kommer te sig så kommer han aldrig kunna försvinna därifrån.


Gud vad jag älskar att bo här tillsammans med honom.
Tänk den dagen vi beslutar oss för att skaffa ett barn tillsammans, jag skulle inte kunna få en bättre pappa till mitt barn!



"Det finns ingenting ont som inte för någonting gott med sig"
Jag är nog ett levande bevis på att det faktiskt är så.

/A


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback