En dröm om att skaffa barn.
I natt drömde jag om barn. Jag drömde om en hel planering inför att skaffa barn.
Det kändes läskigt när jag vaknade men samtidigt så skrämde tanken inte mig som den alltid gjort förr.
Jag drömde att jag och Marcus planerade för att skaffa barn efter att jag är färdig med skolan.
Vi planerade det så bra att jag slutade äta ppiller ett halvår innan examen och att barnet förhoppningsvis skulle komma några månader efter att jag var färdig med skolan.
Detta för att inte spilla någon onödig tid med att skaffa jobb för att sen behöva gå hem från det.
Sjuk dröm egentligen, men kanske är det mitt undermedvetna som ändå börjar vänja sig med tanken på barn.
För visst borde det var en av meningarna med livet? Att sätta ett nytt liv till världen.
Ni som känner mig vet att barn är något jag aldrig vela ha, ni som inte känner mig vet det nu.
Men ändå så innerst inne finns nog en liten liten längtan.
Det verkar så mysigt med den där stora magen och vilken uppmärksamhet alla ger en.
Sen från den första lilla stund när den lilla första gången ser världen så bryr man sig inte längre om något annat än detta lilla nya liv.
Tanken skrämmer mig dock otroligt mycket, jag vet inte om jag kan vara så osjälvisk som person.
Jag värdesätter lugnet, sömnen och ensamtiden med min M alldeles för högt för att ha ett litet skrikande barn omkring mig. Eller nej, jag har bestämt att mitt barn ska bli snäll så skriker kommer det inte göra ;)
Skämtåsido, hur kan man någonsin känna sig redo inför den största utmaningen i livet?
Ni får tolka allt det här precis som ni vill, det gör ni ändå.
Det var vad jag drömde i natt och vi kommer inte att skaffa barn inom dom närmsta åren.
Troligtvis vid trettio strecket kanske, då kommer det kanske att passa in i våra liv.
Nu njuter jag av att vara student och få vara med om livets goda på det sättet.
Men berätta gärna för mig om hur ni tycker och tänker om barn :)
barn är med mest fantstiska man kan uppleva. klart man saknar kanske att få sova längre mer egentid osv men när man får barn får livet en helt ny mening allt sånt blir så meningslöst när man får barn. jag visste inte att man kunde älska nån så obeskrivbart mycket som jag älskar neo sånt går inte att beksriva den kärleken måste upplevas. utan tony och neo skulle mitt liv vara såå meninglöst för dom är mitt allt! när jag var yngre var jag precis som dig jag ville verkligen inte ha barn men får några år sen ändrade jag med vilket jag är oerhört tacksam för annars skulle jag aldrig fått världen underbaraste mirakel<3
vänta bara tills du har träffat min lille prins, då vill du inget hellre ;) skämt åsido. Men det är supermysigt me barn, OCH jobbigt, men det glömmer man så fort för det mysiga-roliga väger upp det jobbiga. Inte trodde jag det skulle va så här iaf :) Men nu har ju faktiskt vi haft ganska så tur oxå, eftersom han har varit väldigt lugn å inte speciellt skrikig nångång... men fler ska det bli!!! :) Kramar på dej!