AnnaIda

Alltså nu är jag verkligen i ett stim och skulle gärna skjuta mig själv.


Utekvällen igår var roligt, dom är så härliga de där tjejerna!
Vi satt först hemma hos Zandra och åt pizza och snackade skit med lite musik i bakgrunden.
Sen var det X&Y, utestället här och det var riktigt fräsch.
Lite väl litet kanske men gillar man att vara närgången så är det perfekta stället ;)

Tyvärr hade jag en huvudvärk med mig ända från att jag vaknade på morgonen.
Jag lyckades dock med att ändå hålla den under kontroll under hela kvällen ända tills jag fick jordens armbåga i huvudet.
Då snurrade det rejält (och inte p.g.a. alkoholen) och huvudet sprängde något otroligt.
Med tjugo minuter kvar tills det stängde ringde jag Marcus och pallade inte mer så han hämtade mig.
La mig och somnade gott i alla fall trots ett dundrande huvud.

Vaknade vid åttatiden imorse och var oförskämt pigg, trodde verkligen att huvudvärken skulle hänga med idag.
Rullade över på mage och njöt av att jag inte mådde dåligt och då small det till.
Kändes som om nån stuckit en kniv i nacken på mig.
Försökte ta mig upp på toa och det var ett äventyr i sig.

Sedan dess har jag i förtvivlan och i panik bara gråtit och ajajajat mig över nacken.
Nackspärr.
Marcus har varit gudomlig mot mig, han har ringt runt och frågat folk om råd, han har fixat smärtstillande och allt man kan tänka sig.

Just nu sitter jag med två stora vinterhalsdukar som stöd och värme för nacken.

Imorse kunde jag endast titta åt vänster, men nu har jag tvingat mig själv att ha huvudet rakt, trots att det gör ont.

Har jag otur eller otur?
Denna vecka har jag inte direkt tid med att vara invalid och inte ens kunna klä mig.
Marcus fick till och med sätta upp håret på mig för inte ens det klarar jag själv.


suck, skjut mig bara någon så slipper jag detta! =/