Tisdag
Jag känner mig något hoppfull, nacken börjar ge med sig lite litegranna, den gör fortfarande lika ont men den är inte lika stel och jobbig.
Jag har sovit dåligt i natt, jag har funderat alldeles för mycket på skolan och allt annat. Jobbigt.
M och jag blev osams över småsaker igår, men vi blev sams på en gång när vi insåg att det egentligen inte handlade om oss. Det märks att vi har mycket i huvudet båda två. Tyvärr hade jag behövt honom mer än så, finns så mycket jag skulle behöva prata ur mig om, men jag vill inte belasta honom med det just nu.
När jag tillslut somnade så drömde jag om att jag bakade banan och chokladmuffins, haha.
Så nu är jag toksugen på det. Tråkigt att fika på dom själv dock.
Jag vet inte riktigt planerna för min dag än.
Jag blev glad över ett brev som kom på posten idag, mitt efternamn är snart ändrat, om ingen privatperson sätter sig emot det. Känns bra att jag äntligen får skriva mitt namn som jag stavar det. Har varit krångligt när man har varit ute och rest och sånt, för mig skriver jag bara av farten men en enda liten bokstav har kunnat ge tråkiga besked. Tur nog så har det aldrig hänt mig för att jag har tänkt mig för.
Jag ska försöka att få något gjort på mitt projektarbete idag, får se hur långt jag orkar för det är en pärs att sitta vid datorn just nu alltså.
I natt kom jag fram till att jag nog inte vill bo kvar i Borås resten av mitt liv.
Jag trivs tokbra här men jag vill inte bo såhär långt från familjen och Elin resten av mitt liv, jag vägrar!
Visst finns de alltid kvar, det är ju det som är det fina med dom men det är jobbigt när saknaden sätter in.
Tänk vad många dagar jag missar av mina brorsbarns uppväxt, hur många dagar jag missar av alla.
Jag vill inte vara den där främmande personen som bara är hemma och hälsar på vid speciella tillfällen, jag vill ju vara en del av deras liv och vardag.
Troligvis kommer jag aldrig flytta hem till Degerfors igen, det tror jag verkligen inte, i så fall vore mina två eller tre år här helt bortkastade.
Men jag vill kunna åka över dagen utan att det blir ett alldeles för stort projekt och bara säga hej liksom.
Det är rätt dumt att fundera över framtiden, för jag har verkligen ingen aning om vart den tar vägen med mig, eller oss.
Det är nog bättre jag äter lite frukost istället :)
/A
Jag har sovit dåligt i natt, jag har funderat alldeles för mycket på skolan och allt annat. Jobbigt.
M och jag blev osams över småsaker igår, men vi blev sams på en gång när vi insåg att det egentligen inte handlade om oss. Det märks att vi har mycket i huvudet båda två. Tyvärr hade jag behövt honom mer än så, finns så mycket jag skulle behöva prata ur mig om, men jag vill inte belasta honom med det just nu.
När jag tillslut somnade så drömde jag om att jag bakade banan och chokladmuffins, haha.
Så nu är jag toksugen på det. Tråkigt att fika på dom själv dock.
Jag vet inte riktigt planerna för min dag än.
Jag blev glad över ett brev som kom på posten idag, mitt efternamn är snart ändrat, om ingen privatperson sätter sig emot det. Känns bra att jag äntligen får skriva mitt namn som jag stavar det. Har varit krångligt när man har varit ute och rest och sånt, för mig skriver jag bara av farten men en enda liten bokstav har kunnat ge tråkiga besked. Tur nog så har det aldrig hänt mig för att jag har tänkt mig för.
Jag ska försöka att få något gjort på mitt projektarbete idag, får se hur långt jag orkar för det är en pärs att sitta vid datorn just nu alltså.
I natt kom jag fram till att jag nog inte vill bo kvar i Borås resten av mitt liv.
Jag trivs tokbra här men jag vill inte bo såhär långt från familjen och Elin resten av mitt liv, jag vägrar!
Visst finns de alltid kvar, det är ju det som är det fina med dom men det är jobbigt när saknaden sätter in.
Tänk vad många dagar jag missar av mina brorsbarns uppväxt, hur många dagar jag missar av alla.
Jag vill inte vara den där främmande personen som bara är hemma och hälsar på vid speciella tillfällen, jag vill ju vara en del av deras liv och vardag.
Troligvis kommer jag aldrig flytta hem till Degerfors igen, det tror jag verkligen inte, i så fall vore mina två eller tre år här helt bortkastade.
Men jag vill kunna åka över dagen utan att det blir ett alldeles för stort projekt och bara säga hej liksom.
Det är rätt dumt att fundera över framtiden, för jag har verkligen ingen aning om vart den tar vägen med mig, eller oss.
Det är nog bättre jag äter lite frukost istället :)
/A
Kommentarer
Trackback