Jag vill ha dig för gamla tiders skull
Jag har kollat upp kursplanen för nästa kurs som börjar om en dryg månad.
Om jag bara hade varit lite mer effektiv för ett år sedan, ni som läst sedan dess vet ju att jag läste två distanskurser i Borås då. Varav den ena klarade jag galant och den andra gav jag upp.
Tyvärr är nu kursen jag har framför mig ungefär densamma som den jag gav upp.
Det är samma lärare, samma kurslitteratur, men inte riktigt samma kurs.
Usch, jag ska alltså behöva sätta näsan i den boken igen.
Men jag ser det från den ljusa sidan, jag har redan boken och slipper köpa den i alla fall, då kan jag lägga dom pengarna på något annat kul i stället =P
Jag är nu ett steg närmre mitt nya namn.
Har skickat in pappren och betalat för mig, nu väntar jag bara på ett ja och sen är det ytterligare papper som skall skickas iväg, sen har jag mitt namn! (förhoppningsvis)
usch jag känner att min kropp börjar säga ifrån mer och mer nu.
Inte bara det att jag har huvdvärken som hänger över mig men emellanåt får jag en känsla av att jag är på väg att svimma. Det liksom svartnar för ögonen ett ögonblick och jag känner mig yr.
Jag får sådär ibland och jag tror det är ett varningens tecken för att jag måste lära mig att varva ned.
Pluggandet i sig är ju faktiskt inte så jobbigt, det krävs egentligen inte ens att jag stiger ur sängen.
Jag skulle kunna ligga i sängen hela dagen med böckerna, det är ju fakiskt ganska avkopplande.
Jag blir lite orolig över att jag inte ska klara det jag gett mig in på.
Jag är inget plugghuvud egentligen även om jag vill tro det.
Men jag har alltid trott att bara man ger sig den på att klara något så gör man det.
Därför lever jag på det hoppet om att det ska gå.
Jag tror också att det kommer gå men jag vet inte om resan är värt det?
Jag vet inte om jag orkar må såhär i två år. Det tär på mig och det tär på mina relationer till andra.
Jag kan ju bara hoppas på att det blir bättre och att det faktiskt beror på att jag inte är van det här med att plugga. Det var trotsallt tre år sen sist, jag har knappt läst en bok sen dess liksom.
Hoppet är det sista som lämnar människan och jag hatar att ha fel och ska bevisa för mig själv att jag faktiskt kan klara allt med lite slit!
Nu måste jag duscha så att jag kommer i väg någon gång!
/A
Om jag bara hade varit lite mer effektiv för ett år sedan, ni som läst sedan dess vet ju att jag läste två distanskurser i Borås då. Varav den ena klarade jag galant och den andra gav jag upp.
Tyvärr är nu kursen jag har framför mig ungefär densamma som den jag gav upp.
Det är samma lärare, samma kurslitteratur, men inte riktigt samma kurs.
Usch, jag ska alltså behöva sätta näsan i den boken igen.
Men jag ser det från den ljusa sidan, jag har redan boken och slipper köpa den i alla fall, då kan jag lägga dom pengarna på något annat kul i stället =P
Jag är nu ett steg närmre mitt nya namn.
Har skickat in pappren och betalat för mig, nu väntar jag bara på ett ja och sen är det ytterligare papper som skall skickas iväg, sen har jag mitt namn! (förhoppningsvis)
usch jag känner att min kropp börjar säga ifrån mer och mer nu.
Inte bara det att jag har huvdvärken som hänger över mig men emellanåt får jag en känsla av att jag är på väg att svimma. Det liksom svartnar för ögonen ett ögonblick och jag känner mig yr.
Jag får sådär ibland och jag tror det är ett varningens tecken för att jag måste lära mig att varva ned.
Pluggandet i sig är ju faktiskt inte så jobbigt, det krävs egentligen inte ens att jag stiger ur sängen.
Jag skulle kunna ligga i sängen hela dagen med böckerna, det är ju fakiskt ganska avkopplande.
Jag blir lite orolig över att jag inte ska klara det jag gett mig in på.
Jag är inget plugghuvud egentligen även om jag vill tro det.
Men jag har alltid trott att bara man ger sig den på att klara något så gör man det.
Därför lever jag på det hoppet om att det ska gå.
Jag tror också att det kommer gå men jag vet inte om resan är värt det?
Jag vet inte om jag orkar må såhär i två år. Det tär på mig och det tär på mina relationer till andra.
Jag kan ju bara hoppas på att det blir bättre och att det faktiskt beror på att jag inte är van det här med att plugga. Det var trotsallt tre år sen sist, jag har knappt läst en bok sen dess liksom.
Hoppet är det sista som lämnar människan och jag hatar att ha fel och ska bevisa för mig själv att jag faktiskt kan klara allt med lite slit!
Nu måste jag duscha så att jag kommer i väg någon gång!
/A
Kommentarer
Trackback