AnnaIda

Det är riktigt tunga dagar just nu.
Jag önskar så innerligt att Marcus inte hade behövt åka just denna vecka, jag hade behövt allt hans stöd och hans närhet. Det är inte kul när man redan känner sig nedstämd att sedan komma hem till en tom lägenhet utan någon att prata med liksom...


Idag är jag bara allmänt tung i huvudet och hjärtat.
Jag trodde ärligt talat att det skulle hoppa ur bröstet på mig förut när jag satt i ett väntrum.
Om man hade tittat riktigt noga så tror jag nog att det syndes hur mycket det hoppade i bröstet på mig.
Tyvärr gav besöket ingenting mer än ett telefonnummer.
Telefonnumret gav mig heller inget vidare besked mer än att jag får vänta två veckor till.

Man kan väl säga att det var tur. Jag skulle aldrig palla ett dåligt besked (ifall utgången är sådan) nu inför tentan, då skulle jag lika gärna gett upp på en gång. men samtidigt hade jag gärna velat haft det gjort och vetat. Nu får jag gå två veckor till och grubbla, samtidigt som jag måste plugga.


Men man ska inte hänga upp sig på det.
Det jag inte vet har jag inte ont av och av spekulationer mår jag bara sämre.
Så nu stänger vid den boken så länge och återupptar den om två veckor.
Fram tills dess är det bara det riktiga plugget som gäller och att försöka må så bra jag bara kan.



Det hade inte skadat med en stor varm kram just nu...