Pluggtorsdag
Började 8.30 imorse med en seg företagsekonomi lektion, tyvärr måste man ju hänga med för att fatta något så det var bara att hänga i till tolv trots att jag var trött och sjukt opepp på allt idag. (Dessutom skulle vi ha möte med våran projektgrupp efter lektionen också.)
Grannen ovanför började dammsuga eller vad fanken han pysslade med efter 23.30 i natt, behöver jag ens säga hur förbannad jag blev när jag precis hade somnat och kommit in i den där riktigt goa sömnen.
I mitt huvud gick jag genom många scenarion men insåg tillslut att jag var tvungen att helt enkelt bara ignorera fast jag helst av allt hade mördat honom just då.
Jag känner att jag börjar smått vantrivas.
Jag tycker om lägenheten men jag gillar inte huset och kan aldrig sova ordentligt p.g.a grannar eller annat.
M sa igår att han har dealat lite med ett bostadsföretag som de hjälpt på jobbet och de ska höra av sig angående centrala treor om de skulle få in några. Det gillar jag. Samtidigt som jag känner att det inte finns ork till att hålla på att flytta och greja. Det är ju inte säkert att nästa hus är bättre.
Jag saknar våran lägenhet i Kristinehamn, jag har alltid sagt att jag skulle göra det och ni anar inte vad mycket jag saknar den. Den satte liksom ribban skyhögt och den standarden kommer vi aldrig få igen. Det är svårt.
Idag är ingen riktigt bra dag och jag känner mest för att bara lägga mig och sova så att dagen är över.
Jag tror att på något sätt, både medvetet och undermetvetet, så mår jag dåligt över datumet.
För sju år sedan gick min mormor bort. (Jag tjötar om det varje år men det är alltid lika svårt).
Sju hela jävla år sedan... det är sjukt hur tiden går fort... men ändå känns det som en evighet sen jag fick se henne.
Det är egentligen inte så att det bara är svårt detta datumet varje år, utan det är lika jobbigt varenda dag.
Men det blir mest påtagligt när detta datumet alltid kommer varje år och man kommer ihåg mammas samtal och besked. Det skär precis lika djupt i hjärtat varje gång jag minns.
Jag kan aldrig få tillbaka henne och det tror jag inte heller, hon finns med mig i allting jag gör.
Hon skulle ha varit sjukt stolt över mig nu. Hade hon levt hade hon peppat mig otroligt mycket och sett till att jag kom framåt.
Jag har många som peppar mig nu med, men hon fattas... hennes goa famn och bara hela hennes närvaro.
Jag tror jag sätter punkt för detta ämnet just nu, annars kommer denna dagen bli ohållbar för mig.
Jag längtar tills M kommer hem och kan krama om mig, för just den här dagen känner jag mig som mest ensam i hela världen. Helt utblottad inför livet.
Tvätta står på dagens schema, otroligt tråkigt.
Tjejerna skulle ha filmkväll och på sätt och vis vill jag vara med men känner samtidigt att jag inte är världens bästa sällskap just idag och att jag verkligen måste plugga järnet.
14 dagar till tenta och otroligt mycket att kunna.
Jag har inte lyckats komma in i ett pluggflöde än men måste verkligen se till att hitta det.
Så det blir en pluggtorsdag och jag ska sitta tills huvudet sprängs.
/A
Grannen ovanför började dammsuga eller vad fanken han pysslade med efter 23.30 i natt, behöver jag ens säga hur förbannad jag blev när jag precis hade somnat och kommit in i den där riktigt goa sömnen.
I mitt huvud gick jag genom många scenarion men insåg tillslut att jag var tvungen att helt enkelt bara ignorera fast jag helst av allt hade mördat honom just då.
Jag känner att jag börjar smått vantrivas.
Jag tycker om lägenheten men jag gillar inte huset och kan aldrig sova ordentligt p.g.a grannar eller annat.
M sa igår att han har dealat lite med ett bostadsföretag som de hjälpt på jobbet och de ska höra av sig angående centrala treor om de skulle få in några. Det gillar jag. Samtidigt som jag känner att det inte finns ork till att hålla på att flytta och greja. Det är ju inte säkert att nästa hus är bättre.
Jag saknar våran lägenhet i Kristinehamn, jag har alltid sagt att jag skulle göra det och ni anar inte vad mycket jag saknar den. Den satte liksom ribban skyhögt och den standarden kommer vi aldrig få igen. Det är svårt.
Idag är ingen riktigt bra dag och jag känner mest för att bara lägga mig och sova så att dagen är över.
Jag tror att på något sätt, både medvetet och undermetvetet, så mår jag dåligt över datumet.
För sju år sedan gick min mormor bort. (Jag tjötar om det varje år men det är alltid lika svårt).
Sju hela jävla år sedan... det är sjukt hur tiden går fort... men ändå känns det som en evighet sen jag fick se henne.
Det är egentligen inte så att det bara är svårt detta datumet varje år, utan det är lika jobbigt varenda dag.
Men det blir mest påtagligt när detta datumet alltid kommer varje år och man kommer ihåg mammas samtal och besked. Det skär precis lika djupt i hjärtat varje gång jag minns.
Jag kan aldrig få tillbaka henne och det tror jag inte heller, hon finns med mig i allting jag gör.
Hon skulle ha varit sjukt stolt över mig nu. Hade hon levt hade hon peppat mig otroligt mycket och sett till att jag kom framåt.
Jag har många som peppar mig nu med, men hon fattas... hennes goa famn och bara hela hennes närvaro.
Jag tror jag sätter punkt för detta ämnet just nu, annars kommer denna dagen bli ohållbar för mig.
Jag längtar tills M kommer hem och kan krama om mig, för just den här dagen känner jag mig som mest ensam i hela världen. Helt utblottad inför livet.
Tvätta står på dagens schema, otroligt tråkigt.
Tjejerna skulle ha filmkväll och på sätt och vis vill jag vara med men känner samtidigt att jag inte är världens bästa sällskap just idag och att jag verkligen måste plugga järnet.
14 dagar till tenta och otroligt mycket att kunna.
Jag har inte lyckats komma in i ett pluggflöde än men måste verkligen se till att hitta det.
Så det blir en pluggtorsdag och jag ska sitta tills huvudet sprängs.
/A
Kommentarer
Fru Evelina säger:
åh, så det var din mormor i inlägget ovan =(... beklagar verkligen, det är svårt att förlora en närstående, oavsett vem.. och tiden läker inte alltid alla sår, men man kan lära sig leva med dom!
hoppas ni hittar en lägenhet som ni trivs med, det är ändå ganska viktigt =)
kram
Trackback