AnnaIda

Trots all min huvudbry har jag lyckats åstadkomma något bra i alla fall.
Jag har äntligen skickat i väg våra gamla bredbandsgrejer till bredbandsbolaget och sedan har jag även svarat på annonsen angående trean vi är intresserade av, så nu är det bara vänta in svar.
Hoppas den är fin och att vi får den!
Trött på detta huuuuus.



Det rullar runt mycket tankar i huvudet när man är ensam, allt blandas med oro och blir bara en salig röra i skallen.
Helst av allt skulle jag vilja gå ut i skogen och springa till benen inte längre bär, eller bara ställa mig och skrika ut all luft ur lungorna.
Tyvärr hjälper det bara för studen, sen kommer allt krypandes igen.


Jag borde plugga, men jag vet inte om jag orkar.
Det känns som att allt ändå bara snurrar i huvdet och att tillföra plugg på det borde bara bli ännu värre.


Jag vill inte längre vara vuxen. Jag vill slippa ta så mycket ansvar.
Jag vill bara kunna krypa ned i soffan bredvid mamma och somna i hennes knä som man gjorde som liten.
Jag känner mig inte större än så just nu.
Visst får man väl vara liten och sårbar ibland?
Jag tycker jag har klarat mitt vuxenliv så himla bra tidigare att jag måste få längta tillbaka till då allt var så bekymmersfritt.

Äsch, imorn är det en ny dag och den dagen gör vi positiv och glad va? eller vad tycker ni?


/A