Hemlängtan och tankar
Jag vet inte om det beror på att jag känner mig dålig och liten just nu men jag har en fruktansvärd hemlängtan.
Jag brukar inte längta hem sådär speciellt mycket. Klart man saknar familjen hela, hela tiden men det är skillnad på att sakna och verkligen längta.
Vi åker hem om en vecka och det känns skönt att det är så nära ändå.
Just nu skulle jag bara vilja vara där och bara vara.
Jag längtar efter mina små troll till brorsbarn och jag längtar efter mina gosiga katter.
Man lär sig uppskatta de stunder man får med alla nära och kära ju längre man är ifrån dem.
Det är sjukt, vi har snart bott här i ett år, ett år halva skoltiden är snart slut.
Jag trivs superbra i Borås, det har nog ingen undvikit att förstått.
Mn samtidigt längtar jag hem till värmland. Jag längtar efter skog och vatten och framför allt det lugna småstadslivet.
Igår fällde jag ett par tårar över morfar igen. Ibland kommer känslorna över mig. Det är som att jag på något vis inte vill tro på att allt verkligen har hänt och när verkligheten hinner ifatt så blir den för överväldigande.
Jag trodde inte att det skulle vara så svårt att hantera, jag är ändå så gammal att jag förstår att det är livets gång, men det gör fortfarande fruktansvärt ont i hjärtat och jag känner av en tomhet som aldrig kommer att fyllas. Det har imorgon gått hela två månader sen, vart tog all tid vägen?
Jag är övertygad om att han har varit här och tittat till oss.
Jag kände hans doft en dag när jag var ute i hallen. Ni vet, en sån där doft som ingen annan har.
Det kanske låter konstigt men så var det med mormor också en gång för något år sedan.
Jag tror att han bara ville visa att han ser efter oss fortfarande, den tanken är fin.
Kanske är det hans sätt att trösta och visa att han alltid finns med mig även om jag aldrig mer fysiskt kommer kunna hålla om honom.
Jag tänker mycket på morfar och mormor. Jag saknar dem så sjukt mycket.
De kommer missa så mycket av mitt liv som jag hade velat dela med dem.
Men jag vet att de är stolta över mig.
De sitter nog någonstans hand i hand just nu och betraktar våra val i livet.
/A