Back to reality



När vi klev på planet runt sju lokal tid i Portugal i tisdags kväll var det med ett enda stort vemod. Jag har aldrig tidigare så gärna stannat kvar som då, jag brukar ha hemlängtan efter en vecka, men nu efter två veckor kände jag mig ändå inte klar med Portugal och Tavira.
Kanske var det för att ett par dagar i planeringen försvann p.g.a. att jag och M låg inne i lägenheten sjuka, kanske var det för att jag verkligen älskade allt som var otvunget, kanske var det helt enkelt så att jag inte ville hem från värmen.
För varmt var det, aldrig under 30 grader, knappt ens på nätterna, jag har svettats floder där nere.
Men, som vanligt så lämnades brännan kvar därnere och nu finns endast minnena i hjärtat.

Jag är tillbaka i Borås för en dag och jag har nog aldrig tidigare uppskattat vår lägenhet så mycket som när jag klev in här 22 igår kväll. Jag älskar vår lägenhet! Trots att jag både somnade och vaknade med migrän så känns det bra, men konstigt. Jag har knappt varit här på två månader. . .
Jag mår fruktansvärt illa av migränen/tabletterna men är vid gott mod. Idag får jag äntligen träffa mina tjejer igen, som jag har längtat!

Imorn beger jag mig ensam mot Degerfors igen.
En veckas jobb kvarstår och ett jäkla hektiskt schema för att hinna träffa alla där hemma en sista gång.
Sen drar skolan igång och jag erkänner att jag har längtat efter den länge nu.
Ett bra tecken på att man trivs antar jag.


Meningen var att jag skulle sova till nio, men migränen hade andra planer så jag var uppe halv åtta.
Tack vare att jag packade upp redan igår kväll när vi kom hem så ska jag bara skrota runt här hemma nu på morgonen och småplocka lite med det som är kvar och bara njuuta.


/A



Även om det har varit skönt att ha varit isolerad i två veckor från allting så har många tankar virvlat runt om kvällarna där nere och vissa nätter har jag inte kunnat sova. Jag oroar mig alldeles för mycket för saker som kan ske istället för att leva i nuet och se vad jag har.
Jag har också fått tråkiga nyheter som påverkar mig negativt, men jag hoppas det kommer något bra ur det tillslut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback