AnnaIda

Jag släpper din hand 

för ett helt vanligt återfall 
för att få nåt förstört 
det var fel som jag sa,
det är sant som du hört  


kära vänner i ljus och i mörker 
i växlande väster och öst 
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst 
min helande tröst  

Här vänder sig skyn 
till den som kan tro genom tegel 
jag droppar en krona från bron 
och önskar mot flodens vibrerande spegel 
 

Ni reste mig upp 
och jag lämnar en börda därhän
i en främmande stad 
nånting har sin början, men jag vet inte vad 

Kära vänner i ljus och i mörker 
i växlande väster och öst 
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst 
min helande tröst