AnnaIda

Jag har inte riktigt tid för mig själv, jag försummar mina vänner och jag har ständigt ont i magen.
Livet på distans var inte lika enkelt och kul som det skulle.
Den här sommaren skulle bli den allra bästa av alla somrar någonsin, men allt jag har fått är. . .  ingenting.

Vänner som inte hör av sig, jag som inte hör av mig.
En trötthet som ständigt infinner sig i kroppen och en ro som skriker med sin frånvaro.
Jag känner mig som en osalig ande och i natt var första gången jag sov gott och inte vaknade med en molande huvudvärk.
Jag känner mig ofreds med det mesta, jag vill ingenting samtidigt som jag vill allt.
Det är en svår kombination.


Jag längtar efter hösten. Att få komma tillbaka till Borås och komma in i vardagen igen som man annars inte gillar.
Men jag behöver mina underbara nyfunna vänner där, jag behöver mitt och ditt på ett och samma ställe.
Jag behöver ett stabilt hem, inte en ryggsäck som flackar mellan två orter hur som helst, utan någon speciell planering bakom.


Jag behöver varva ned fast jag egentligen är allt annat än stressad.

Jag tänkte ta och börja redan ikväll.
Ska lägga mig i badet och njuta av ensamheten och ta hand om mig själv för ett litet tag.
Sen ska jag krypa ned i bäddsoffan och somna relativt tidigt för en fredagskväll.
Vänta in M som är på grillfest, jag bangade, orkar inte vara social när jag egentligen känner mig instängd.


Jag behöver hitta mig själv igen, orken finns ingenstans, jag vill inte ens göra roliga saker fast att det egentligen är det enda jag vill. Hela jag är ett enda virrvarr.



/A