AnnaIda

Ja. nu är det snart oundvikligt. Runt tolv-ett rullar vi igång bilen mot Värmland.
Jag har inte sovit många stunder i natt, dels har jag mått illa och dels har jag bara inte kunnat.
Jag är trött som en sengångare och är uppe för att tvätta det sista.

Regnet hänger över Borås och på något sätt känns det som ett passande väder för mitt humör.
Det ska absolut bli skönt och kul att komma hem och träffa alla, men det är svårt att veta att jag kommer vara där över hela sommaren.
Marcus saknar jag redan otroligt mycket, vi kommer kanske ses varannan vecka i sommar, vi har aldrig ens varit ifrån varann så länge under våra sju år ihop. Det kommer nog bli det allra svåraste. Hur ska jag kunna sova nästan en hel sommar utan honom bredvid? Han ska ju bara finnas där!
Jag är övertygad om att dagarna kommer springa förbi oss, och att vi snart ses igen. Men jag är rädd att dagarna tillsammans springer iväg lika fort dom. Blä, nu ångrar jag mig så himla mycket att jag tog beslutet att åka hem över sommaren. Jag tror jag kommer åka till Borås mer än jag tänkt från början.


Packningen är sjukt svår, Marcus hjälpte mig till midnatt med den. Hittills har jag två stora resväskor med bara kläder. En ikea påse(sån blå) full med diverse skor. Man vet aldrig hur vädret kommer vara, det är omöjligt att säga och jag vill varken ha bara kalla kläder eller bara varma. Nu lutar det nog åt att jag har mest typiska sommarkläder som klänningar och shorts. Jag har bara tre par jeans liksom. Gaah.

Jag har inte ens börjat packa badrumsgrejer, hårgrejer och mediciner och liknande än. Blir galen.
Dessutom ska jag packa en lite mindre väska som jag behöver i helgen nu när vi är hos Marcus föräldrar, orkar inte släpa på två resväskor för det, de får ligga kvar i bilen.



Så med andra ord har jag en hel del kvar att göra på min packning innan vi drar.


Kommer verkligen sakna Borås, lägenheten och min andra hälft!