Hemma men inte hemma.



Orkar inte skriva om helgen, just nu är huvudet helt tomt, likaså hjärtat.
Att säga hejdå till M förut när han åkte var riktigt, riktigt jobbigare, och bra mycket jobbigare än jag vågar erkänna.
Jag ska nu sova ensam (undantag för ett katt som inte lämnar mig i fred )i en evighet, två hela veckor.
Det känns sjukt tomt att veta att han är 23 jäkla mil ifrån mig och att jag inte kan få en godnattpuss varje kväll innan vi somnar.

Ångesten är total, men jag vänjer mig.
Tacka vet jag telefoner i alla fall!


Jag hoppas på ett strålande väder imorgon, då ska jag slappa på gräsmattan.
Lovade även att ta hand om gräsklippning, här åker man på jobb det första man gör när man kommer hem minsann.
men med tanke på vad min far gått/går genom så är det, det minsta jag kan göra för honom.


Nu ska jag bädda ned mig i bäddsoffan som mor och far skaffat åt mig för att jag ska slippa sova på en luftmadrass hela sommaren. Där ska jag knäppa på tvn och fundera lite. Hoppas att jag kan somna ordentligt utan en varm famn.


Det är skönt att vara hemma, men det slår inte Borås.
Jag känner mig inte hemma utan dig M!


/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback