AnnaIda

Pappisen får åka hem idag efter att ha legat inne på Karlskoga Lasarett ett par dagar.
Ett par dagar som för mig har känt jobbiga men samtidigt hoppfulla.
Mamma hade haft turen att komma precis när överläkaren kom till pappa igår och skulle berätta om provsvaren, så hon fick vara med och lyssna.

Min kära pappa har epilepsi, något som läkarna borde upptäckt efter hans första anfall för tolv år sedan. Ett anfall som jag fortfarande minns lika tydligt med rädsla, det var hemskt, så jag kan bara tänka mig hur det var för mamma när det i helgen upprepade sig. De såg det tydligt på skallröntgen han fick göra.

Nu hoppas vi alla på att han ska få må bra och att alla konstiga beteenden och ryckningar han haft i så många år kommer att försvinna med medicinen han fått.  Att han ska kunna leva ett normalt liv och slippa gå ut ifrån affärer och liknande.

Det ska bli skönt och jag hoppas jag får min gamla pappa tillbaka, han har varit lite tillbakadragen väldigt länge nu p.g.a. att han inte har mått bra och troligtvis kännt sig konstig och oroat sig för vad som kan vara fel.
Jag tror att han känner en väldigt lättnad själv nu också efter att ha blivit tagen på allvar och fått en diagnos.
Nu vet han att det finns förklaringar på det mesta som han känt av.


Min pappa har minsann inte haft det lätt med alla sina sjukdomar, nu hoppas jag dock att han kommer må som en kung när han får fira sin 60 års dag i slutet av sommaren.
Då hoppas jag att alla mediciner har börjat värka och att det kommer ge en positv effekt.
Han får dock inte köra bil på ett helt år, sen ska de ompröva och se om han får börja igen eller om han aldrig mer får göra det.


men... min pappa klarar det, han är en envis man.
Har han kunnat leva med alla symptom tidigare så kommer han verkligen att njuta av livet framöver.


Så nu känner jag mig lugnare och det ska bli skönt att komma hem dit på söndag och få spendera sommaren tillsammans med mamma och pappa :)

/A