AnnaIda

Älskade M sa igår att nästa sommar får jag inte jobba hemma i värmland, och jag instämmer helt på det.
Jag trivs verkligen på hemtex, både med jobbet i sig och med mina arbetskamrater och chefer. Kan knappast bli bättre och därför tvekade jag inte när jag blev tillfrågad i år igen. Men jag känner att hjärtat är alldeles för tungt för att orka med en sommar till. Det är långt kvar tills dess, jag vet. Men jag vet också att det är långt kvar av denna sommaren, det har bara gått en vecka hittills och den har känts tuff.


Jag trodde denna sommar skulle bli fantastisk, men jag tror redan nu att jag vet att det bara var drömmar och fantasier.
Det är svårt att ta sig någonstans när man inte har bil. Jag har en enda vän kvar i Degerfors och denna vän har fullt upp med föreställningar varje helg och har haft fullt upp med rep tidigare.
De andra är utspridda över länet och till och med landet/världen.


Det är tufft att klassas som vuxen. I och med att man gick ur skolan och började med jobb eller högskolestudier så tog helt enkelt all tid slut, det var som om dygnets timmar blev alldeles för få.


Idag börjar lugnet i kroppen komma så sakteliga, jag har ingenting planerat men idag känns det skönt, mot igår då jag trodde jag skulle gå under av tristess.cJag myser runt här hemma klappar lite på kissen, målar mina naglar och bara är.


Kanske är det just det jag behöver. En massa tid att njuta av mig själv och av småstadslivet där ingenting händer. Här om någonstans kan man ladda upp sina batterier inför hösten igen.


men om den där jäkla saknaden bara kunde försvinna för ett tag. . .
Det är inte bara M jag saknar, jag saknar mina vänner!


/A