Dagdrömmar



Ibland är det rätt mysigt att vara ensam hemma.
Marcus har match om en halvtimma, han blev nog lite besviken när jag sa att jag inte orkade gå upp själv för att kolla.
Måste bli en bättre fästmö!

I alla fall... idag, trots att jag är hängig och sådär så känner jag mig rätt så fridfull.
Jag tar tagit hand om det där tunga inom mig, eller det finns kvar, men jag tog beslutet att inte tänka mer på det.
Det får gå över när det går över och istället ska jag tänka och koncentrera mig på allt kul som händer framöver.
Jag ska också ignorera det där hängiga och illamående i kroppen, det försvinner nog om jag försöker glömma bort det.


På fredag är det köpenhamn med mina otroligt härliga Boråsvänner, jag längtar sååå, det kommer bli så härligt!
Sen har vi Portugal, två veckor, med mitt hjärta. En kanonavslutning på denna sommar minsann.


Men däremellan kan man faktiskt flika in med lite dagdrömmar.
Just nu har jag en väldigt fin dagdröm, en liten förberedelse för något som kommer att ske inom ett fåtal år ; )


Sen dagdrömmer jag om framtiden.
Hur kommer den se ut?
Hur vill jag att den ska se ut?


Det är mysigt att tänka så.

Jag vill ha ett fint stort hus, gärna med vatten i närheten, i en lugn och skön miljö.
Troligtvis någonstans i närheten av våra familjer i Värmland.
Jag vill ha ett jobb som jag älskar att gå till och som hela tiden ger mig nya utmaningar och stärker mig som människa.
Jag skulle vilja ha en katt, men det kan jag aldrig ha p.g.a. allergin, men man får drömma om det ; )
Jag vill ha ett vackert och kärleksfull bröllop med alla våra nära och kära.
Så småningom så ser jag oss som föräldrar med en, kanske två småttingar som springer omkring på våran gräsmatta.


Ibland undrar jag om jag är galen eller börjar bli gammal när såna funderingar kommer upp.
haha, kanske är det åldersnojan som kommer i och med att födelsedagen snart är här.

Eller så kanske det bara är så att dom tankarna ändå alltid finns där med tanke på att jag redan hittat min blivande make, en person som jag aldrig kommer vilja släppa taget om.
Det känns rätt konstigt att ha hittat den personen redan, 6½ år tillsammans snart. Vi var bara 16 när vi träffades.


Tänk vilken fin historia det blir att berätta för barnbarnsbarnen ; )


/A

Kommentarer
Marica Rödebäck säger:

Ja precis, det blir bara bättre o bättre för varje dag .. Igår åkte han först hem till ett par kompisar tillsammans med mig o fikade hos dom, på kvällen åkte han hem till en kompis ensam bara sådär.. Jag är jätteglad.



Åh, vad roligt. Ja, jag håller med, vi har ju gjort det så det skall bli kul att äntligen få ses =)

2009-05-11 | 19:36:39
Bloggadress: http://rodeback.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback