AnnaIda

Ikväll känner jag mig ledsen. Jag gillar inte känslan.
På något sätt vill jag inte att det som är nu ska vara annorlunda, jag lever livet och jag gillar det.
Jag har en jobbig känsla i magen och är väldigt besviken, jag har lärt mig att man inte ska lita blint på någon, inte ens de som står en närmst, för ibland hamnar man bara där då man fallit ned till botten och önskar att "lovar" aldrig existerat.
Jag menar absolut inte att jag inte litar på folk i min närhet, men för min egen skulle ska kanske allt tas med en nypa salt.

På något sätt njuter jag av min ensamhet, jag klarar mig väldigt bra, mycket bättre än jag tidigare gjort. Kanske börjar jag också bli vuxen.
Även om framtiden är oviss så behöver jag aldrig vara rädd för den, för vad den än har planerat för mig så klarar jag det. Det vet jag.



Jag känner mig ledsen, hela kroppen känns sån men även om allt jag skulle behöva var att gråta lite så kan jag inte. Det är som att jag inte har några tårar, eller som att jag faktiskt inte är ledsen egentligen.
För vad har jag egentligen att vara ledsen över? Jag har haft en toppen dag med två av de bästa personerna i mitt liv, det är väl inte fy skam ändå?


nej, så det där med att vara ledsen, det ska jag nog sluta upp med redan nu.

Ligger redan nedbäddad, så nu ska jag slå på lite vänner och njuta av en stoor säng och att det inte är så många dagar tills jag får dela den igen.



Sov så gott.
/A