nothing to say, nothing to do about it.



Under vissa omständigheter blev det ingen bloggfika, tråkigt nog.


Den här dagen har varit omtumlande, först vaknade jag på ett strålande humör men ju längre dagen har gått desto lägre har det humöret sjunkit.
Idag har jag varit som förstelnad, dagen har känts lång.
Nu börjar dagen ta slut, men jag ser inte fram emot att krypa ned. Den dåliga sömnen gör sig ständigt påmind, jag vill inte vakna en gång i timmen en enda natt till, jag orkar inte det.

Jag saknar Marcus, men hans samtal nyss gjorde mig bara ledsen. Det var inget han sa eller inte sa, jag insåg bara vad långt borta han är och vad mycket det är kvar av veckan innan vi ses igen.
Jag har dock det finaste sms man kan tänka sig från inatt att läsa om och om igen, det värmer mig och ger mig tårfyllda ögon av lycka, lika mycket för varje gång jag läser.


Jag skulle vilja ha ett badkar att krypa ned i, tända lite ljus och reflektera över livet, med mig själv som enda sällskapet. Istället får jag nöja mig med dusch, spotlights som inte går på dimmer och ingen ork.


Nej. jag ska rycka upp mig lite nu, ta fram chipsen och kolla på nån feel-good film eller liknande.
Jag har trotsallt njutit av lite ensamhet idag.


/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback