AnnaIda

Idag har varit en riktigt bra dag, Kroppen känns lugn på något sätt, det behövs efter en riktig mardrömsnatt. Jag trodde nästan på riktigt att jag fick en hjärtattack igår då det bara värkte i bröstet och ännu mer på exakt samma ställe i ryggen. Jag flög ur i sängen i ren panik och försökte fokusera, efter en stunds intalande för mig själv att jag faktiskt bara är tjugofyra år och att det inte är helt möjligt att få hjärtattack i så ung ålder. Det gick dock aldrig över helt. Jag plussar på det till mitt näsblod igår och inser att det är den psykiska stress jag lever under. Jag vet inte om kanske själva erkännandet för mig själv, att jag inser att jag inte kan vara så stark som jag vill alla dagar, har bidragit till att jag idag känner mig helt okej,


Jag kom hem fylld av energi, bokade tvättid för imorgon och började genast att städa och plocka. Jag minns knappt senast jag gjorde det. Det är för mig ett bra tecken, ett tecken på att jag prioriterar annorlunda nu.
Jag har skrivit förut att inställning gör mycket för ens mående och jag tror lika mycket på det än. Vissa dagar räcker det dock inte. Jag tänker inte sätta mig själv som ett offer längre, för mina saker är så små i jämförelse med vad andra går igenom. Jag är inget offer, jag har allt jag kan önska även om jag kanske önskar att vissa saker vore annorlunda. Men, återigen, allt är så smått i det stora hela. 


Jag kan inte sitta och säga att jag inte kommer må dåligt över mig själv längre, för det kan jag aldrig lova. Det jag däremot kan lova är att tänka ett steg längre nästa gång jag ser mig i spegeln, är det verkligen så illa att det är värt att må så dåligt när min styrka behövs någon annan stans? Svaret kommer nog alltid vara ett nej.


Jag har fina vänner, jag är glad för de få jag har för de finns alltid där i svåra tider ♥