AnnaIda

Att ta sig från en kris till en annan ger lite perspektiv på livet. Det som var viktigt tidigare känns inte lika viktigt längre. Varför haka upp sig på småsaker? Tidigare var det enklare att göra det, skönt att inte ha problem som är större än så. Idag pustar jag iväg dem i ett andetag och tänker framåt.

Att tänka framåt. Jag gör det hela tiden. Jag längtar något fruktansvärt efter att börja leva igen. Att ta sig ur studierna och börja jobba. Leta hus tillsammans och så småningom bygga bo och familj.
Det mesta är förhoppningvis inte så mycket längre än ett halvår bort, kan ni tänka er, ett halvår?
Två och ett halvt år har spenderats här i Borås. Även det har gett oss perspektiv, aldrig trodde vi att vi skulle längta hem så, eller att 25 mil (tre timmar) skulle kännas så långa.

Det viktigaste för mig är familjen och mina vänner, de som alltid ställer upp i ur och skur och som finns där oavsett hur långt det går mellan varven innan vi hörs. Jag har skaffat fina vänner här, förhoppningarna är att vissa av dem också stannar i mitt liv även när flyttlasset går. Vilka som är mina riktiga vänner har mer än någonsing visats sig senaste åren, det är ni som funnits med mig i en sorg och saknad.

Jag har vuxit mycket som människa den här tiden. Kanske är det just för att kriser gör att man måste utvärdera både sig själv och sin omgivning. För kriser och sorg är väl det minsta jag kan säga att jag gått igenom senaste åren.
Jag vet mer än någonsin vad jag vill med mitt liv och vad som är viktigt för mig.
Jag bär mycket inom mig, många tankar stannar liksom där.

En sväng vacklade jag mycket och ångrade att jag ens sökte hit ner, men ju mer jag tänker på det. Vad finns det att ångra? Jag tycker att utbildningen har gett mig mycket att ha med i bagaget, kanske inte till fullo det jag trodde. Förväntningar är alltid farliga och bör tas med en nypa salt. Jag kommer flytta här ifrån med en kandidatexamen i det jag vill och om inte annat har jag fått med mig en massa mer därtill och jag känner mig mer säker än någonsin på mig själv och yrkesval.

Många tankar snurrar i mitt huvud och jag hatar det faktum att det inte ger ett speciellt stort konto att vara student. Många av mina drömmar kommer få vänta just av den anledningen. När jag får ett jobb ska jag bli en jäkel på att spara undan! :) Jag vet vad jag vill och jag vet att jag en dag kommer att vara där också. Vägen dit kommer kanske inte bli den enklaste, men vem har sagt att livet är enkelt? 

Även i de svåraste av tider står du alltid vid min sida ♥


/A