AnnaIda

Hemlängtan är något farligt, i alla fall som den är nu.
Jag känner mig klar med Borås nu, jag räknar ned för varje vecka det är kvar fram till jul"lovet", idag är det fem. När skolan drar igång igen är det dags för nästa nedräkning, vårterminen. Av någon anledning så är det dock just nu fram till jul det är som mest kännbart. Kanske för att jag vet att vi spenderar, förhoppningvis, minst en vecka hemma då och att jag verkligen behöver det.


Vi har pratat mer och mer om Karlstad, vi berättade det för Ms vänner som var här i helgen och fick ett glädjetjut tillbaka. Det känns fint att vi är efterlängtade på något sätt. Att några faktiskt ser fram emot dagen då flyttlasset ska gå, och även att vi redan nu har ett flertal som kommer ställa upp med bärandet av kartonger.


Det är en svår tid just nu. Jag vet inte om jag ska följa magen eller hjärtat eller vad som egentligen är det bästa. Ibland känns det som att jag har någon inuti mig, kanske är det hjärtat, som desperat försöker få mig att tänka om. Varje gång jag tror att jag har nått ett beslut så faller jag. Du får mig att falla, som jag så många gånger gjort. Det kanske är dig jag har inuti som håller mig kvar. Det enda jag egentligen vet just nu är att jag inte vet någonting. Det är ett enda virrvarrr.


Jag Älskar Dig


/A