It's a long, long way





Idag är huvudet riktigt tungt och jag är mer än glad över att jag tog mig iväg till gymmet tillsammans med Zandra imorse. (Det var för övrigt väldigt kul att träffa henne, vi sågs senast precis innan skolan började i höstas. Så med andra ord var det på tiden.) Hade aldrig orkat iväg nu ikväll. Synd bara att det oftast är svårt att hinna med gymmet innan skolan, idag skulle vi inte träffas tidigare än tolv så då passade det ju utmärkt.


Jag har inte riktigt huvudet där jag vill idag, men det är svårt att koncentrera sig på det man behöver när Ms mormor ligger inlagd på Karlstads sjukhus. Tankarna far lätt iväg och jag hatar att veta hur ont det gör i M.


Dessutom är min hy om möjligt ÄNNU värre nu. Mitt ansikte är helt svullet och det stramar, jag är till och med så svullen att jag har fått rynkor under ögonen som aldrig tidigare varit där.
Så, imorgon är det jag som ringer upp vårdcentralen och jag kommer gråta om jag inte får en tid! Det är imorgon som gäller, annars har jag inte tid att gå dit på två veckor cirkus.
Det är det som är svårt med massa grupparbeten, att jag inte riktigt kan disponera tiden som jag behöver utan att det är tre till som behöver anpassas efter. Absolut inget ont om mina gruppkamrater, för de är mina bästa vänner här nere, men fyy vad jag längtar efter våren då grupparbetena är över. Jag tror nog att det är ömsesidigt från deras sidor med. Saknar att kunna umgås utan att skolan tar upp all tid och tankar :(


Här i hushållet tvättas det för fullt. Det ska städas för imorgon kommer två av Marcus kompisar hit över helgen och vi behöver gå ned till affären.
Behöver jag ens säga att jag egentligen bara vill krypa ned och dra något riktigt gammalt över mig en stund?
Det är verkligen svårt att hålla humöret uppe och framför allt orken när jag mår så jäkla dåligt inombords. Att varje morgon och kväll känna mig så jäkla frustrerad att jag bara vill gråta och önska att jag slapp se mig sån här. Det är inte jag, definitivt inte jag.
Fast, jag försöker i alla fall glädjas och tänka på allt bra jag har här i livet och det hjälper mycket.



/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback