AnnaIda

Det är nästintill kolsvart ute, vart försvinner dagarna på vintern egentligen? Klockan är strax efter halv fem bara och min hjärna är inställd på att det borde vara natt med det här mörkret. Riktigt trist.


Föreläsningen idag var... jag vet inte? Konstig, onödig, tråkig? I alla fall fick jag inte ut så mycket av den. Kanske för att huvudet var på många andra ställen än i just föreläsningssalen. Kanske kan det också berott på att vi fick komplettering på det senaste arbetet - dock kom det faktiskt inte som en chock för mig, men man hoppas ju alltid in i det sista.

Kanske kan det bero på allt annat som snurrar runt i huvudet. Eller att gårdagen sitter fast som någon slags huvudvärk där bak. Som en dröm som man inte riktigt vet är sann eller inte, så känns det.
Det känns surrealistiskt, sa jag verkligen det jag sa? Bestämde vi oss för någonting som hjärtat säger att jag egentligen inte vill? Eller vad hände egentligen?

Idag har jag ont i magen, jag vet inte om det kanske beror på det ovannämda.
Jag vet i alla fall att fram tills jul och nyår så är detta något som läggs på hyllan. Det var så vi sa.


Jag står i valet och kvalet idag igen, ska jag ta mig iväg och träna eller ska jag bädda ner mig en stund?
Magen säger såklart vila, men kroppen och huvudet säger att jag behöver bli av med lite och bästa sättet för det är att utmatta mig själv. Jag får se om en stund helt enkelt, det är det som är det bästa med att träna på gym, jag slipper tider att passa och kan gå närhelst jag känner att jag vill (förutsatt att det är under öppettiderna såklart).



/A