AnnaIda

Med tanke på senaste tidens otroligt intensiva jobbperiod, mitt mående och en hel del annat har jag nu kommit fram till att jag behöver en förändring. Stor som liten - något måste ske. Livet pågår här och nu.

Ett steg i en annan riktning tog jag idag, jag har sökt jobb i andra städer än Karlstad. Jag ser det som ett test, får jag något av dem ser jag det som ett tecken på att det är dags att börja om. Min tillvaro idag är något helt annat än den jag är van med eller för den delen vill ha. Jag är till och med beredd på att bryta det liv jag har idag och börja om från noll. Jag har inte mått bra sedan jag flyttade till Karlstad och jag har snart bott här i två månader. Inget sker över en natt men när måendet snarare dras ännu mer åt fel håll det är då jag börjat inse att det inte riktigt är så enkelt som jag först trott - livet.

Jag får se om jag kommer fram till något annat efter en veckas semester tillsammans med min bästaste vän. En vecka i Grekland, distans från livet här hemma och någon att prata med som jag vet ger mig ärliga svar. Jag är otroligt ledsen för att hon flyttar nu när jag flyttat upp samtidigt som jag är så himla glad och stolt över att hon tar sig iväg.


Jag har helt tappat bort mig själv, min livsglöd är borta och jag känner inte igen den känslan och person som finns inom mig nu. Jag glömmer bort saker som tidigare var viktigt för mig och inget känns som att det längre spelar någon roll. Den framtid jag tidigare har drömt och fantiserat om känns knappt inom räckhåll och jag vet inte ens om jag vill ha den längre.

Nu låter det kanske som att jag mest är en deppig och sorglig människa, det är jag verkligen inte. Egentligen är det andras negativa energi som har en alldeles för stor påverkan på mig just nu. Av någon anledning suger jag åt mig det som en svamp och har svårt att skaka av mig det.

På jobbet om dagarna stortrivs jag och jag mår riktigt bra där. Jobbet är dock inte allt och jag får betala ett alldeles för högt pris emellanåt. Dessutom gör jag mina allra sista dagar nu. Onsdag gör jag min sista dag och jag vet i dagsläget inte om jag sätter min fot där igen eller hur det blir.

Jag trodde aldrig att jag skulle sakna mitt liv i Borås såhär mycket, det känns som att en stor del av mig blev kvar där.


/A