Just don't ask me how I am
Jag har nu ätit Tetralysal för huden i sex veckor, vilket innebär att jag ska gå från att ha tagit fyra tabletter om dagen till två. Det känns fint och jag är så jäkla stolt över mig själv att jag nästan fått i mig tvåhundra tabletter de senaste veckorna och jag har faktiskt klarat det utan större problem. Det är ett stort steg för mig som annars har superproblem att svälja något helt.
Jag är nu lite orolig att problemen ska komma tillbaka när dosen halveras, men jag ska fortsätta att ta dem i fem månader till så jag hoppas verkligen att det hjälper. Jag har ju redan sett en stor förändring i huden. Jag åkte till och med till Ica Maxi utan puder eller täckstift på mig en dag i veckan, det vet jag inte när det hände senast. Går ju väldigt ogärna ut utan det "skyddet". Så åt rätt håll går det verkligen.
Något som inte går åt rätt håll är min jobbsituation. Det känns som att jag sitter lite i kläm mellan en bestämt ledning och en chef som mer än gärna vill ha kvar mig. Ledningen vill inte gå ut med tjänsten medans min chef behöver mig. Det kan bli så att jag får förlänga víkariatet medans de försöker komma överrens och förhandlar om tjänsten och det är ju bra. Men hallå, det är tre veckor kvar för mig på schema, jag kanske behöver ha lite mer framförhållning än så?
Jag och M har pratat lite mer om framtiden nu och framförallt min framtid inom yrkeslivet. Det känns bra att ha någon att bara prata om det om. Jag tror jag har en plan för framtiden nu och det känns fint. Jag tror att den är helt genomförbar och kommer ge något bra.
På tal om framtid när jag ändå är inne på det. Vi har bestämt oss för att vi vill köpa något eget nu istället för denna hyreslägenhet. Vi trivs inte riktigt i den, ingen av oss har känslan av "hem" när vi kommer innanför dörren vilket är fel. Kanske kan det bero på att vi faktiskt inte riktigt har energin att göra det här till vårat och att det hela tiden känts ganska tillfälligt.
Nu är det bara att bestämma sig för hur vi vill göra. Vill vi köpa en lägenhet för nära miljonen här med tre rum eller är det mer värt att ha ett hus för de pengarna men att flytta tillbaka till Kristinehamn? Det är helt klart för och nackdelar med båda valen och det är det som gör det svårt att välja. Båda vill ju egentligen ha hus, men vi behöver det inte (nej, inga planer på barn på många år så ni behöver inte ens tänka tanken) samtidigt som att vi inte är lägenhetsmänniskor direkt. Då måste vi verkligen hitta den som har DET, och efter tre fyra lägenhetsvisningar senaste tiden så verkar inte det vara det lättaste. Jakten går vidare.
/A