AnnaIda

Det känns konstigt, jag vet inte om jag ens har tagit in det själv. Jag har ungefär fyra månader kvar i Borås, kan ni förstå, ynka f y r a månader. Det är verkligen med blandade känslor eftersom jag verkligen älskar lägenheten här och har haft tre år att lägga till i minnes- och hjärtbanken. Tidigare har det mest känts som drömmar och förhoppningar om att komma tillbaka hem, att det varit mer tomt prat än planer - att det legat längre fram i tiden än såhär. Nu är det verklighet, det är inte bara drömmar och förhoppningar. I juni sitter jag inte längre här vid barbordet på Kellgrensgatan i Borås, utan då bor jag för oss nu en okänd adress i Karlstad.

Det är spännande att fantisera om hur livet kommer att vara där, samtidigt som jag vill leva i nuet och ta tillvara på de få månader Borås har kvar att erbjuda mig. Jag kommer sakna Borås och mitt liv här, det sticker jag inte under stolen med, samtidigt som jag längtar efter att få början om och starta upp livet på nytt. Det allra bästa är att jag vet att Borås och mina fina vänner här finns kvar och välkomnar mig med öppna armar när jag vill och behöver en dos ♥ På något vis kommer alltid Borås att vara en del av mig, det kommer vara en del av mig som står för frigörelse och mod. Det är inte bara med lätta och lyckliga steg jag lämnar det bakom mig utan det kommer nog att fällas en del tårar när jag säger hejdå. Tills dess fortsätter jag att leva i nuet och tar tillvara på det jag har nu och samtidigt fortfarande drömma om framtiden - för vad vore jag utan mina drömmar?


/A