Allt och inget
Att livet går sin egen väg det är något jag har stött på många gånger. Måndagspromenaden blev avbruten av ett samtal, ett samtal om att kära far var på väg in till akuten. Han fick komma hem igår och mår relativt bra ändå. När ska det få ett slut? När ska våran lilla pappis få må bra egentligen? Den här gången var det "bara" blodtrycket, han hade över 210 i tryck när han åkte in. Nu kryper det neråt och vi hoppas att det stabiliserar sig snart.
Jag har jobbat mina sex raka dagar nu och får ledigt tills på måndag. Strax kryper jag ned i ett avslappnande bad och sedan packar jag ihop det jag får med mig från mitt barndomshem och beger mig ner till Borås. Jag tror inte att jag tänker börja packa idag, jag vill nog vara i alla fall en kväll hemma utan flyttkartonger och kaos - men imorgon sätter jag igång. Hjärtat och jag åker till Dalsjöfors en sväng idag för att titta ut ett smycke. Fick en fin summa av min familj på födelsedagen och ett smycke står högt upp på min lista. Något jag kan ha resten av livet och minnas min stora dag och examen.
Jag hämtade nyckel till nya lägenheten igår och det var en konstig känsla att stå där i hennes flyttkaos och inse att hennes kartonger snart är våra - redo att packas upp.
Jag kommer att jobba sex dagar av sju nästa vecka, så så himla mycket uppackande kommer det nog inte att bli. Mor och far kommer en sväng till mig på torsdag med de grejer jag inte får med mig idag. Om jag ler lite sött kanske jag kan få tillfälle att köpa med skrivbord efter jobbet så att jag kan börja med mitt syrum! :)
Lite av varje som vanligt!
Imorgon blir det fika med Jennie ♥
/A
För en gångs skull lärde jag mig något genom att läsa en blogg. Det är inte alltid man gör det direkt, tack för att du lägger ner din tid på att blogga :).