AnnaIda

Turen till Jönköping med babesen igår var rolig och mysig. Det behövs ett avbrott och komma ifrån Borås och allting emellanåt. Vi käkade lite på Ikea och kikade runt i butikerna. Faktiskt så kom vi alla hem med någonting i varienda storlek ;)


Kvällen igår var rena rama motsatsen mot dagen. Ibland rinner droppen över och det gjorde den på mig igår. Det var längesen jag lät tårarna falla, men igår fick jag knappt stopp på dem. Jag har trängt undan många känslor och tankar alldeles för länge nu. Det är svårt att vara stark för två när det samtidigt gör så himla ont. Idag känns det bättre, jag tror att det är nödvändigt att lätta på känslorna ibland. Det är en tuff resa vi går igenom just nu. Jag räcker inte riktigt till, jag räcker knappt utanför mig själv just nu. Jag vet inte vart jag ska finna styrkan, när jag egentligen allra helst bäddar ner mig i fosterställning i väntan på att stormen ska dra förbi. Tyvärr kan jag inte blunda för livet med allt vad det innebär. Vi kan inte välja att bara leva igenom de bra sakerna med livet utan med dem följer även sorgen, de går på något vis hand i hand. En dag hoppas jag på att få släppa taget lite grann, att ta ett steg ifrån sorgen och inte ha den så nära inpå. En dag

/A