thousand miles
Nästan fem dagar i värmland, fem dagar av en nästintill outhärdlig smärta och sorg men samtidigt så mycket kärlek på en och samma gång♥ Vi är tillbaka i Borås för att försöka komma ikapp vårt liv lite, det går ju tyvärr inte att pausa det, inte ens när sådant här sker. Det blir tufft att ta igen, men det får helt enkelt gå. För vissa kommer inte livet vara detsamma framöver. Många har ett hål i hjärtat och magen redan nu, som aldrig kommer att kunna fyllas. Du har inte ens lämnat jordelivet än, men är ändå redan så saknad.
Jag har knappt sovit en blund i natt, jag tror inte M har sovit speciellt mycket heller. Vi har en del sömn att ta igen efter helgen, vi är utmattade båda två - både kropplsigt och känslomässigt.
Upp sju för att tvätta kanske inte är det roligaste men å andra sidan är det inte så kul att gå utan underkläder heller. Behovet är akut skulle man kunna säga. När jag ändå är uppe måste jag ta igen det jag har missat med opponeringen, har bara kommit igenom halva arbetet. Innan lunch måsta jag ha gjort andra halvan.
Nu måste jag ta tag i livet igen.
/A
Jag beklagar sorgen så mycket. Vet också hur det är att förlora någon. Tur för Marcus att han har dig och att du har honom. Tillsammans blir ni starkare.
Många kramar....