I give up


Jag får ofta höra att jag planerar för mycket, att jag måste våga drömma mer. Jag drömmer hela tiden, det är bara det att jag med varje ny besvikelse drömmer ytterligare mer i det tysta. Om jag planerar behöver jag inte bli besviken. Det är inte så att jag ställler höga krav, troligtvis de minsta, men ändå hamnar jag där platt igen. Jag vågade hoppas och ingenting händer. Att jag aldrig lär mig? Jag vet ju om det här och jag har på sätt och vis valt det själv.

Jag har alltid trott på att göra det lilla i någons vardag och jag vet också att jag är ganska duktig på det. Däremot är gångerna lätträknade när någon gjorde det för mig.

Idag är ingen bra dag. Tårarna bränner mest bakom ögonlocken och jag har till och med övervägt att sjukanmäla mig från jobbet - jag orkar inte gå dit. Jag kommer dock ta mig i kragen och bege mig mot en lång dag i kassan. Åtminstone vet jag vad jag får där och jag slipper känna det här.

Jag har aldrig tänkt om mig själv som en typisk tjejig tjej. såna där "tjejgrejer" intresserar mig inte mer än vanligt liksom. Men jag har insett att jag ändå är den där tjejen som väntar på att min riddare ska komma ridandes på en vit häst. Tyvärr måste jag nog inse att det aldrig kommer att ske, att de inte finns på riktigt.

/A


Kommentarer
emma härnqvist säger:

kram snäckan

2011-11-29 | 22:01:44
Bloggadress: http://perfektion.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback