AnnaIda

 

 

Jag fylls av kärlek när jag tänker tillbaka - att allt kan gå så fel men ändå bli så himla rätt.

Marcus hade gömt ringen på alla möjliga konstiga ställen under vår vecka i Grekland för att jag inte skulle hitta den. Han bar omkring på den i fyra dagar utan att hitta det rätta tillfället och snart var veckan till sin ända. Vi hade haft en mysig dag på stranden och ätit god mat. Kom tillbaka till hotellet, tog ett bubbelbad tillsammans och gjorde oss iordning för middagen på hotellet. Där åt vi om möjligt ännu godare och njöt av underhållning och vin innan vi klev neråt på "byn" för att ta en sista god drink.

 

Vi satt där och bara njöt och ville inte att semester skulle ta slut, det var kolsvart ute och efter drinken gick vi ned på stranden och jag la mig i Marcus knä på en solstol under den mest stjärnklara himmel jag någonsin sett med ett hjärta redan fyllt av kärlek. Helt ärligt har jag aldrig sett så många stjärnor på en och samma gång förut men helt plötsligt så håller Marcus fram en ring och jag blev helt tagen. Jag är inte den som gråter i tid och otid men jag kunde inte hålla tårarna tillbaka och jag undrade om han skojade med mig. Jag tror inte ens att jag sa ja förrän han faktiskt blev tvungen att fråga vad jag mitt svar var. Jag tror att mina hundra ja svar övertygade honom mellan mina tårar.