Ett steg i rätt riktning ?


Det här med att ha en blogg är egentligen rätt fantastiskt - jag har bloggat väldigt länge även om jag inte är så flitig nu för tiden. I alla fall, att ta sig tid och gå tillbaka och läsa är som att åka tillbaka i tiden. Alla känslor och tankar som man glömt bort men som ändå är så bekanta. Idag slog det mig att jag hade en fruktansvärd längtan efter Värmland när vi bodde i Borås, vilket jag faktiskt idag inte minns. Konstigt eftersom mitt första år här i Karlstad var riktigt jobbigt med tanke på hur mycket jag saknade Borås och livet där.
Men, jag har lagt ihop ett och ett nu. Det var Elin och Lena jag saknade mest, och när vi flyttade hem - flyttade de ner. En rätt enkel ekvation egentligen, mina närmsta vänner som jag längtat efter att få komma nära igen. Just nu känns det som att avståndet är flera varv runt jorden. Jag känner mig väldigt ensam emellanåt, fast jag känner mig rätt lycklig ändå. Jag har mycket att se fram emot i livet, med eller utan en del personer.
 
 
Idag tog jag ett steg som verkligen har tagit mig emot eller rättara sagt skrämt mig, men tack vare peppande ord och råd från två personer så kändes det som ett rätt beslut. Jag är såå tacksam för de som verkligen tar sig tid att lyssna, tar sig tid att fråga hur jag mår. Att det dessutom kommer från två oväntade personer gör det hela ännu lite hjärtligare. Tack. Vissa personer får mig att hålla modet uppe - att det faktistk finns genuint äkta och fina människor omkring oss. Ibland har jag tvivlat.
 
 
/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback