What you call life
Livet, 2013, det fortsätter att bryta ner oss. Fy fan. Jag hoppas verkligen att 2014 bjuder på något bättre än såhär, jag orkar ärlig talat inte mer. Jag kan i alla fall glädjas åt att jag har den allra bästa mannen vid min sida i all jäkla sorg och han kommer finnas vid min sida resten av livet, hur orättvist det än behandlar oss. När vi trodde att vi äntligen kommit ur all sorg så sopar någon undan benen på oss igen och det med besked. En verklighet som raserades på bara en sekund, nästan som i ett hånflin. Men, vi klarar det här också, som allt annat. Hjärtat fylls med ärr, men kommer alltid ha plats för mer kärlek än sorg. Det är snart bara en månad kvar av det här året, sedan kan det väl få var våran tur att få lite lugn igen? Jag hade stora förhoppningar på detta år, men det enda som varit bra med det var vårat bröllop, och till och med det tog fram sidor av personer som jag helst inte hade velat se. Sedan har det såklart funnits solstrålar där emellan, har vunnit fantastiska vänner och det mesta som förgyllt mitt liv har M varit delaktig i <3
Det är vi mot världen helt enkelt, nu reser vi på oss igen och borstar av oss och blickar framåt. Du och jag.
/A
Kommentarer
Trackback