AnnaIda

Okej, okej, okej, jag vet, jag är den sämsta bloggerskan (jag vet inte ens om det är något jag vill kalla mig, vad säger ni om er själva?) i världen.

Fast, min otroligt tunna uppdatering har sin förklaring.
Det är så att jag har prioriterat plugget framför allt annat ett tag nu, men däremellan dök det upp något som jag har klurat, filurat och funderat på.

Jag fick ett jobberbjudande, ett som egentligen passade in på mig lika bra som handen i handsken. Jag har alla kriterier och det passade utmärkt med min utbildning och det är dessutom i den stad där jag hoppas att vi en dag hamnar.

M e n efter långa överväganden av plus och minus sidor så tror jag att minussidan vann.
Jag är helt enkelt inte redo att hoppa av skolan, bege mig från Borås, inte än.
Jag hade aldrig tvekat om det skulle ha varit om ett år, eller kanske inte ens om ett halvår, men nu är för tidigt. Jag hade kanske heller aldrig tvekat om det inte vore så att mitt beslut även påverkar en till, det påverkar Marcus egentligen mer än det påverkar mig i nuläget. Det är svårt att säga, jag kan egentligen inte tala om hur jag hade resonerat om jag varit singel.

Så, jag har helt enkelt vridit ut och in på mig själv för att veta vad jag vill och försöka ta hänsyn till alla aspekter och i slutändan nu tror jag att jag är nöjd med mitt val. Magen och hjärtat känns lugnare och jag tror inte att jag är riktigt färdig med Borås än.


Jag lever med tanken på att allt sker av en orsak och det som är menat, det är menat.
Så med andra ord så kanske det väntar något ännu bättre runt hörnet, vem vet?


Det är i alla fall så läget har varit det senaste.


/A

Idag har jag haft den mest effektiva och längsta pluggdagen på länge faktiskt.
Klev upp åtta imorse och har sedan dess läst om Human Resource Management, renskrivit anteckningar till Björkis och Julia, lyssnat på och skrivit av en av intervjuerna vi gjorde och spelade in häromdagen.
Nu tänker jag faktiskt lägga ned för dagen och njuta av kvällen och faktiskt känna mig riktigt nöjd över att känna mig rätt klar med veckans plugg hemma och det är bara tisdag, wiie :)


Helgens bravader och maskerad återkommer jag med någon annan dag, är rätt trött på att sitta vid datorn just nu så jag lägger även ned det för kvällen.




Alla mina tankar går till en kär vän idag, jag önskar så att jag kunde göra något för dig ♥



/A

Jag hade svårt att sova i natt, men för en gångsskull så brydde jag mig inte så mycket om det.
Jag tittade på ett par avsnitt från säsong två av Satc och jag låg där i våran stora säng ensam med ett riktigt fånigt leende på läpparna.

Kärlek är allt annat än lätt, och speciellt när man varit ett par så pass länge att man kan varandra utan och innan och den där nyförälskelsen sen länge dragit sig tillbaka. Det krävs mycket energi från båda håll och det kanske inte alltid är så lätt att visa den uppskattning man bör.
Det som ändå gör det hela värt det, det är att jag faktiskt har möjlighet att emellanåt känna den där pirrande nyförälskelsen och fjärilarna i magen även efter åtta år.

Det är galet när jag tänker på det, åtta år. Åtta underbara år med Marcus och det kan nog inte kännas mer rätt än så. Vi har våra upp- och nedgångar, och dessväre fler av de nedåtgående men det är också det vi måste jobba på och jag tror att vi äntligen har kommit till den insikten båda två.

För tänk, denna vecka har varit som på rosa fluffiga moln, vi har kramats och pussats sådär töntigt och inte velat släppa taget om varandra och det är ju hundramiljoner gånger bättre än att vara sura på varandra för små världsliga ting. För visst är väl ändå kärleken störst av allt?

Marcus har sagt många fina saker till mig under veckans gång och det är nog därför jag har det där fåniga leendet på läpparna, så länge jag vet att det är varandra vi ser oss med i framtiden så kommer vi att fixa allt.
Det låter som en klyscha men jag känner mig inte hel utan honom, varje gång jag är ensam hemma så känns det som att en del av mig är borta. Mind hand passar bäst i din, vi är som skapta för varandra.


Jag längtar efter saker jag aldrig trodde jag skulle längta efter för ett par år sedan.

Du är mitt allt, den största kärleken av dem alla.
Du är värd att dö för.
♥

/A

Oj vad jag har varit sämst på att uppdatera.

Släktträffen i helgen var otroligt rolig och alla mostrar/morbröder var på plats, plus ett par kusiner också.
Lärde känna "nya" morbror och en av hans söner.
Det var läskigt att han påminde mycket om morfar, inte direkt till utseendet men hans kroppspråk och sättet han rörde på sig eller hur han bara satt. Jag fick nästan rysningar av det. Att någon som aldrig träffat sin egen pappa kan föra sig på exakt samma vis, det är rätt läbbigt.


Det var ett kärt återseende att få träffa M igen efter en vecka utan varandra.
Det märks att vi båda funderat på det vi pratade om innan ha reste för de senaste dagarna har varit helt underbara, det är som att vara nykär igen.
Ikväll är jag ensam hemma igen och det känns tråkigt när han nyss varit borta men å andra sidan så är det bara fär en natt så jag ska försöka njuta av en kväll för mig själv och pyssla med lite saker inför helgen.


I helgen vankas det maskerad och firande av Elin som blir 21 idag :)
allt har klaffat till det bästa så nu är hela outfiten plus hatt fixad! Whopidooo :)


Nu ska jag faktiskt plugga lite, känns mer som regel än undantag nu för tiden men om man tar lite varje dag istället så blir det inte så tufft i slutändan sen.


Det var allt för nu.

/A

Jag känner mig otroligt glad. Jag har velat fram och tillbaka om huruvida jag ska hoppa av skolan och jobba eller fortsätta läsa kurser som inte riktigt ger mig det jag vill eller behöver bara för att få ut en kandidatexamen.
Men från mötet igår och min kursregistrering idag så känns allt så mycket bättre. I vår kommer jag att läsa Redovisningens grunder och tekniker och det är precis vad jag vill och behöver, vilket gör att hela den här hösttermninen helt plötsligt känns värt allt slit. Feel's good! Jag får äntligen lite ro i sinnet och nu känns det som att jag gör rätt.


Klockan tickar och det börjar närma sig hemåtfärd. Väskan är packad och står färdig i hallen. Nu inväntar jag bara ett samtal från mitt resesällskap om att jag ska hämta upp dem. Det blir dock om en eller två timmar så jag vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med under tiden.


Tog en snabb runda på stan förut men kom inte hem med något annat än 9 par örhängen för ynka 29,50 :)
Spanade in dem igår när jag och Björkis var på H&M men det blev bråttom därifrån för att hinna med buss, så jag köpte dem idag istället. Jag vet att de knappast lär hålla speciellt länge, men för det priset så kan det verkligen få vara slit och släng. Ska preparera dem med lite genomskinligt nagellack så kanske de håller liite längre, om inte annat mår mina öron bättre av det.

Annars lyckas jag rätt okej med att hålla i mina pengar denna månad, det finns inget i affärerna som intresserar mig och jag har köpt lite små saker för småsummor så shoppingbegäret blir åtminstone stillat.
Det enda jag egentligen behöver skaffa nu är grejer inför Elins maskerad nästa helg, framförallt en hatt! Att vara the mad hatter från Alice i underlandet utan att ha en hatt är ju helt enkelt inte riktigt okej så jag ska spana runt på loppisar framöver. Lite ont om tid dock, får se om någon har öppet hemikring i helgen.





nej usch vad jag bara babblar, jag vill åka nuuuu ;)


/A

Det pirrar i magen på mig idag, kanske för att jag ska hem till Degerfors ikväll men kanske också för att jag vet att nästa gång jag kliver innanför dörren här hemma så är jag inte längre ensam och jag möts av en förhoppningsvis varm famn.
På sätt och vis ångrar jag att jag ska åka hem för jag hade verkligen velat vara hemma när Marcus kommer imorgon, men å andra sidan, vad gör en dag mer för skillnad i det stora hela?
Dessutom så ser jag fram emot släktträffen som stundar på lördag.

Jag längtar tills nästa onsdag eftermiddag, då har plugget lugnat sig en aning och två semninarier har gått av stapeln. Jag behöver ha lite lugna pluggdagar hemma så att jag kan slippa sminka mig och försöka ta hand om min hy lite.
Den blir bara värre och värre, antingen beror det på att det blossat upp tack vare vitaminerna jag äter och förhoppningsvis går över sen, annars beror det på att hösten är här och då behöver jag nog boka in ett besök hos vårdcentralen så att de kan hjälpa mig få bukt på det här.

nej nu ska jag packa och ta en runda på stan för att se om jag hittar något fint att ha på mig på lördag.

/A

Såna här härliga höstdagar så spinner fantasierna på.
Jag längtar efter vårat hus på landet, med hallonbuskar och egenodlade grönsaker, även om jag har de mest ogröna fingrar en människa kan ha.  Jag längtar efter det där huset vars färg vi inte är överens om och jag längtar efter att få kivas om inredningen.
Jag längtar efter att kunna gå ut och sätta mig vid husväggen en sån här dag och låta sommarens allra sista värme nudda mina kinder och fylla hela min själ med ro.
Jag längtar efter lugnet och framförallt längtar jag efter alla somrar vid vårt underbara hem.
Jag längtar efter den där kissen jag har blivit lovad och jag längtar efter att få se henne smyga runt på gården och upptäcka alla nya spännande saker och jag längtar efter kvällen när hon kommer in och myser ned sig i min famn och spinner sådär härligt som bara hon kan.
Jag längtar efter framtiden för oss, dig och mig, för alltid.

♥

Utanför fönstren är det en underbar dag med sol och blå himmel, jag gissar att det är sådär otroligt höstigt kallt och härligt i luften.
Sov otroligt dåligt i natt, kunde först inte somna för att magen gjorde ont på ett konstigt ställe, när jag väl somnade så vaknade jag otaliga gånger under hela natten. Så när klockan vid sju snåret började ringa så stängde jag av det och beslutade mig för att strunta i att jag hade tvättid. Jag hoppas verkligen att jag har underkläder så att det räcker över helgen ;)


Såhär på dagen tycker jag att det är ganska mysigt att vara ensam hemma, dricka kaffe eller te i lugn och ro och filosofera lite över livet, på kvällen är det dock värre, det är då jag vill krypa upp i hans mysiga famn och bli kliad på huvudet som en lite kattunge.
Det känns konstigt att inte ha honom hemma, men samtidigt så är det skönt att ha lite distans, jag tror att vi behöver sakna varandra lite emellanåt för att inte ta varandra för givna i vardagen.


Min bror smsade mig igår och talade om att Kevin har fotbollscup på lördag, så jag ska ta en sväng ner till Stora Halla och heja på honom. Jag har faktiskt inte haft chansen att se någon av hans matcher tidigare så jag ser fram emot det och jag hoppas han blir glad när hans favoritfaster kommer ;)
Vi blev också inbjudna till ett restaurangbesök när han fyller 30 i november med hela våran familj, och ska jag vara ärlig så har det aldrig tidigare inträffat. Så det blir mamma, pappa, bröder med barn och respektive, jag och Marcus. Det är något jag verkligen ser fram emot.
Jag har på senare tiden blivit väldigt familjär av mig, jag har insett vikten av att ha en nära relation och att vårda den relationen för det är trotsallt personer som aldrig någonsin skulle sluta ställa upp och som alltid älskar varandra ovillkorligt. Kanske börjar jag bli vuxen äntligen.



/A

Kvart över nio trillade mina två gruppmedlemmar, och vapendragere, in här hos mig för en dag med plugg.
Vi lyckades till slut att slutföra vårat arbete i Service Management som vi ska lämna in och ha seminarium på under Måndagen som kommer. Det har varit ett stressigt arbete att genomföra, vi hade lite för lite tid på oss men vi har egentligen bara oss själva att skylla också.
Runt halv sex knatade dom hemåt så det blev verkligen en hel dag.


Jag känner mig inte helt pigg. Mitt hjärta slår väldigt oregelbundet och ibland hoppar det över slag så att jag blir svimfärdig.
Jag tog en dusch på säkert närmre en timme för att försöka koppla av lite, men jag vetetusan om jag inte känner mig ännu värre nu.
Ska upp tidigt imorgon för att tvätta, sju med andra ord, så då får jag nog kanske ta tag i att ringa vårdcentralen. Egentligen framförallt för min hy som bara blir värre och värre, men jag kanske bör tala med dem om min yrsel (och nu hjärtat) som kommer och går lite titt som tätt.

Jag skulle ge mycket för att ha M hemma som kan fixa med mat och sånt där, jag känner att energin är så uttömd att jag knappt vet vad jag heter just nu. Matlagning är bland det sista jag tänker på.
Tur att jag har rester kvar sedan förrgårkväll som jag kan värma. Helst skulle jag nog krypa ner i sängen redan nu ;)



Jag är inte hel utan dig.

/A

Det är sjukt långa dagar med skolarbete som ligger både bakom och framför mig, jag längtar efter torsdag då vi bör vara klara med vårt grupparbete och jag kan börja andas igen. På måndag är det redovisning/seminarie på det.

Det bär ju iväg hemåt skogarna i helgen, dock vet jag inte riktigt. Jag hade helst åkt efter vårt programmöte på torsdag för att få ha fredagen hemma, men mitt resesällskap kan inte åka förrän fredag kväll. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Det känns väldigt sent samtidigt som att det aldrig är fel med att ha resesällskap, restiden känns på så vis lite kortare. Dilemma, dilemma.



Jag börjar vänja mig med att lägenheten är tom, kallt och tyst när jag kommer hem och framförallt på kvällen.
Har nu sovit själv två nätter och det har gått över förväntan. Nog för att jag vaknar ett par tusen gånger varje natt, men jag har ändå kunnat somna efter ett par avsnitt SATC. Jag försöker tänka att för varje minut som går så är M en minut närme hem, det går på så vis lite enklare att orka igenom saknaden och längtan.

Något jag däremot har svårt att vänja mig med, det är att lägga på efter att ha pratat med M en stund. Han känns så himla långt bort och att få höra hans röst för honom något närmre. Stackarn kommer ha en dyr räkning på mobilen sen, men han tyckte det var värt det ♥
Jag måste säga att jag är avundsjuk på honom, eller det kanske är fel ord, jag unnar honom verkligen sol och bad men jag hade gärna varit där jag med.


Nepp, dags att dyka ner med näsan i plugget igen, snart är det över för denna gång ;)

/A

Jag kommer att fara hem två helger i rad nu framöver.
Elin fyller år och jag har länge lovat att komma på hennes maskeradsfest och det är något jag verkligen ser framemot! Den går av stapeln om tre veckor.

Men, även nästa helg blir det en tur hemåt.

Jag vet inte om jag delat med mig av det här tidigare.
När morfar gick bort för ett och ett halvt år sedan så kom det upp till ytan att mamma och hennes syskon hade en storebror som de aldrig tidigare vetat om (Han har inte samma mamma som dem).

Min morbror och hans familj har träffat denne man ett par gånger och nu är det dags för alla vi andra att få träffa honom och en av hans söner.

Även om det skrämmer mig lite så känns det spännande. Jag har sett foton på honom och att han är morfars son är det inget tvivel om. Det jag egentligen är mest "rädd" för är att massa känslor ska välla upp inom mig när jag träffar honom, då han är väldigt lik morfar och det lilla jag sett så syns det till och med på kroppspråket.

Det gör mig ledsen att morfar burit en sådan hemlighet genom sextio år.
Det känns också lite som att vi inte respekterar hans vilja längre, men jag tror nog på något litet vis att han kommer vara med oss den kvällen och glädja sig åt att vi inte ser honom annorlunda för att han hade ett barn tidigare och att vi accepterar honom som familjemedlem ändå.
Det som är synd är att det finns många frågetecken kring allt som vi aldrig kan få svar på.


När jag ändå är inne på morfar.
Jag kan nästan svära på att jag hörde honom nynna en natt.
Jag vaknade av att en man nynnande och hur mycket jag än försökte inbilla mig att det var nån granne som tittade på tv eller att jag drömt det så finns det ingen logisk förklaring till det - det var knäpptyst i huset.
Istället så ser jag det som att morfar satt där uppe i himlen och spelade på sitt dragspel och tänkte på oss. Jag tror nynnandet var hans sätt att säga hej och att visa att han finns med mig även om det inte är fysiskt.


Ibland kan jag tänka att jag är tokig, men jag tror att i sorg och saknad kan sådana saker ge en tröst.
För jag kan inte riktigt acceptera att en person bara försvinner ur ens liv sådär. Jag skulle ge allt för att få "prata" med mormor och morfar en sista gång, och även om jag gör det genom mina tankar nästan varje dag så vet jag inte om de hör mig, men det känns ändå bra.




/A

Det har varit fullt upp - minst sagt - den senaste tiden. Jag har inte haft tid med varken Marcus eller mig själv.
Vad det berott på? Plugg, men nu har det lugnat sig lite och det känns som att jag är i fas igen.
Idag tog jag en välbehövlig sovmorgon efter många nätters otroligt dåliga sömn och jag har bara tagit dagen som den kommer, hittils har jag bara softat runt, ätit lunch och nu sitter jag med en kaffekopp och njuter.


I helgen var vi hemma hos familjerna och det var underbart. Jag hade en härlig lördagskväll med Elin (och kattungen Stig) och det var otroligt fint att umgås med henne så länge och inte bara ses över en fika. Ju mer jag träffar henne desto mer inser jag att det vi har mellan oss är starka band och är det någon som kommer finnas vid min sida resten av livet så är det hon, utan tvekan. Henne blir jag inte av med i första taget ;)


Det är Torsdag idag, vilket innebär att Marcus snart åker en vecka till Mallis, på lördag för att vara exakt.
Jag har väldigt blandade känslor inför det. Å ena sidan så känner jag att jag behöver det, vi har egentligen en del att prata om men det är bara dumt att göra det innan resan så då har jag en vecka på mig att rannsaka mig själv och verkligen söka i mitt inre efter vad jag vill med livet. Å andra sidan hatar jag att inte somna bredvid honom varje kväll och med mina sömnproblem så lär det bli en vecka utan sömn. Han är ju en del av mig och det finns inget härligare än att sova bredvid varandra även om man knappt setts på en hel dag.
Men, jag tror det kan vara nyttigt, jag har inte känt mig som mig själv den senaste tiden och jag behöver en tid för mig själv.


/A

Idag är det ett riktigt tråkigt väder utanför, det är sånt där fint regn som gör att man blir genomvåt bara man sätter sin fot utanför dörren.
Dagen har spenderats först på bibblan med Mikaela och Jennie för att fixa det sista inför torsdagens seminarium och sedan en kort vända på stan och lite längre kaffe/te stund på Viskan med Mikaela. Mys i sånt här väder.
Äntligen har jag köpt mitt receptställ - varför har jag snålat på det så länge för egentligen?


Idag ska jag försöka få till sex tavlor till hallen, jag har många idéer så jag hoppas att någon blir bra, kära sambon ska väl få säga sitt sen med. Fast jag ska bara kladda i photoshop så det blir bara roligt och då kan jag göra fler bilder än vad vi behöver och sen välja de bästa - kul! Börjar äntligen få ordning i lägenheten.

Har f e m paket som ska hämtas ut på maxi idag, det är änna pinsamt faktiskt. Men tre stycken är från Ellos, varför inte skicka i samma paket liksom? Sen hoppas jag att det ena är mitt försvunna H&M paket och det sista är kurslitteratur.


Imorn blir det en riktigt hemamfru dag med bullbak, sy kuddfodral, hänga tavlor och tvätta.
Och om mattan som finns i ett av paketen blir bra så skall även nya bordet på sin plats, iiih, pirripirr.


/A

Igår var en av de bästa dagarna på länge, en tur till Ullared med vänner som framkallar många skratt. Det blev en hel dag som avslutades på fika i Kinna och sen hemmagjorda piroger och myskväll hemma. ♥

Jag har alltid varit av den principen att man väljer själv hur man ska må. Misstolka mig inte nu- klart att man inte kan vara glad eller på topp när livsomvälvande saker sker eller man förlorar någon nära ♥ (Ibland tränger sig tårarna på och bränner bakom ögonlocken oavsett om man vill det eller inte, vissa saker kan man helt enkelt inte gömma sig för.)

Jag tänker mer på det vardagliga.
Att man varje morgon när man kliver upp kan bestämma om man ska ha en bra eller en dålig dag bara genom sin egen tankekraft.  Vaknar man en morgon och det öser ner regn ute - ja då tänker i alla fall jag att jag inte vill kliva upp och att det ser ut att bli en pissig dag och tvärtom när solen skiner - åh vilken underbar dag.
Så om man istället varje morgon tänker på allt man har att glädjas åt under dagen istället för att fokusera på det negativa.

För mig hjälper det att skriva av mig och lätta på hjärtat (som inlägget tidigare) bara av att få det ur mig gör mig lite lättare till hjärtat och istället försöker jag fokusera på allt bra jag faktiskt har och att jag kan inte förändra det som skett, men jag kan välja min väg jag har framför mig. Jag vill inte gå genom livet bitter och ledsen, jag vill leva ett lyckligt och glatt liv med massa skratt och kärlek.

Alla dagar klarar man inte av att vara uppe bland molnen och känna sig hundraprocentig, men man är inte mer än människa och ibland måste man även ha de där dåliga dagarna för att känna av hur det är att vara glad.

Ibland kanske det är värt den extra mödan att dra på smilbanden när man slår upp ögonen på morgonen, för det lilla kanske kan göra stor skillnad på hur dagen kommer att bli.

Det är dags att börja glädja sig åt de små tingen i vardagen och börja leva livet som om varje dag vore den sista.
Ge någon ett leende och du får ett tillbaka - jag lovar :)


/A

Jag önskar så att jag vore stark, att jag istället för att ta två kliv bakåt kunde ta ett framåt.
Att jag kunde lägga det gamla bakom mig och aldrig mer låta det beröra. Men hur kan man bara glömma något som präglat en så, och som etsat sig fast så djup inuti? Det känns som att jag lever på en sparlåga, att glöden för längesedan har försvunnit, den där livsviktiga glöden som gör allt värt det. Jag vet inte om jag har lyckats hitta mig själv efter alla dessa år, eller om jag någongång kommer att göra det. Jag tror att jag har hamnat i någon slags kris, en identitets- och livskris. Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill eller om jag ens vågar följa mina drömmar. Det enda jag lever för är framtiden och jag glömmer så lätt bort att leva i nuet, någonstans däremellan har jag också lyckats tappa bort mig själv. Jag är nära bristningsgränsen och vet inte hur jag ska backa undan för den. Allt jag begär är egentligen ett par öron som lyssnar sådär innerligt och äkta, det är det enda jag begär.


Jag saknar dig, dig, dig, dig! ♥


/A

Jag älskar att vakna av solsken som jobbar sig in mellan persiennerna i sovrummet, det är hösten när den är som allra bäst.

Jag hade en riktig vilodag igår. Jag låg/satt i soffan precis hela dagen för att min mage skulle bli bättre, men den är fortfarande orolig och gör ont. Vet inte om jag har ätit något olämpligt kanske eller om jag håller på att bli sjuk. Ibland åker jag på förkylningar som sätter sig i magen istället för rinnande näsa, nysningar och hosta. Är det så så får jag nog vara glad, för hellre lite ont i magen än tokförkyld.


Ska hoppa in i en dusch och packa in håret lite och fräscha upp mig inför dagens föreläsning.


/A