AnnaIda

Det blir en lång pluggdag idag här hemma vid köksbordet, men M är ändå inte hemma förrän efter halv nio ikväll så jag antar att det inte gör mig så mycket.
Planen är faktiskt att bli klar så fort som möjligt nu på förmiddagen så att jag kan lägga ifrån mig det ett tag och sedan titta på det ikväll igen.


Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag räknar ned till jul nu.
Jag vet inte hur det ska vara möjligt att få ihop två ganska stora arbeten på bara tre veckor, fast ingenting är ju omöjligt så finns siktet inställt på det så ska det allt gå. Det kommer bli skönt sen efteråt i alla fall.


Har ett brädpass inplanerat ikväll också, det ska bli skönt.
Tog mig iväg till gymmet i måndags och spenderade en och en halv timme där, skönt.
Planen är att gå dit på fredag igen, så med dagens träning inräknad är jag då uppe i tre pass i alla fall och det är bra om ni frågar mig. Runt 3-4 i veckan är nog något jag ska försöka med, men blir det inte det så får det vara så. Om det blir ett måste så kommer lusten försvinna lika snabbt som den kom så det gäller att lyssna på mig själv.



/A

Det är nästintill kolsvart ute, vart försvinner dagarna på vintern egentligen? Klockan är strax efter halv fem bara och min hjärna är inställd på att det borde vara natt med det här mörkret. Riktigt trist.


Föreläsningen idag var... jag vet inte? Konstig, onödig, tråkig? I alla fall fick jag inte ut så mycket av den. Kanske för att huvudet var på många andra ställen än i just föreläsningssalen. Kanske kan det också berott på att vi fick komplettering på det senaste arbetet - dock kom det faktiskt inte som en chock för mig, men man hoppas ju alltid in i det sista.

Kanske kan det bero på allt annat som snurrar runt i huvudet. Eller att gårdagen sitter fast som någon slags huvudvärk där bak. Som en dröm som man inte riktigt vet är sann eller inte, så känns det.
Det känns surrealistiskt, sa jag verkligen det jag sa? Bestämde vi oss för någonting som hjärtat säger att jag egentligen inte vill? Eller vad hände egentligen?

Idag har jag ont i magen, jag vet inte om det kanske beror på det ovannämda.
Jag vet i alla fall att fram tills jul och nyår så är detta något som läggs på hyllan. Det var så vi sa.


Jag står i valet och kvalet idag igen, ska jag ta mig iväg och träna eller ska jag bädda ner mig en stund?
Magen säger såklart vila, men kroppen och huvudet säger att jag behöver bli av med lite och bästa sättet för det är att utmatta mig själv. Jag får se om en stund helt enkelt, det är det som är det bästa med att träna på gym, jag slipper tider att passa och kan gå närhelst jag känner att jag vill (förutsatt att det är under öppettiderna såklart).



/A

Hemlängtan är något farligt, i alla fall som den är nu.
Jag känner mig klar med Borås nu, jag räknar ned för varje vecka det är kvar fram till jul"lovet", idag är det fem. När skolan drar igång igen är det dags för nästa nedräkning, vårterminen. Av någon anledning så är det dock just nu fram till jul det är som mest kännbart. Kanske för att jag vet att vi spenderar, förhoppningvis, minst en vecka hemma då och att jag verkligen behöver det.


Vi har pratat mer och mer om Karlstad, vi berättade det för Ms vänner som var här i helgen och fick ett glädjetjut tillbaka. Det känns fint att vi är efterlängtade på något sätt. Att några faktiskt ser fram emot dagen då flyttlasset ska gå, och även att vi redan nu har ett flertal som kommer ställa upp med bärandet av kartonger.


Det är en svår tid just nu. Jag vet inte om jag ska följa magen eller hjärtat eller vad som egentligen är det bästa. Ibland känns det som att jag har någon inuti mig, kanske är det hjärtat, som desperat försöker få mig att tänka om. Varje gång jag tror att jag har nått ett beslut så faller jag. Du får mig att falla, som jag så många gånger gjort. Det kanske är dig jag har inuti som håller mig kvar. Det enda jag egentligen vet just nu är att jag inte vet någonting. Det är ett enda virrvarrr.


Jag Älskar Dig


/A

Jag har många tankar som snurrar i mitt huvud, miljoner, jag kämpar med två känslor. Den ena som säger att det är dags och den andra som funnits där så länge som säger något helt annat.


Jag saknar att ha någon att springa över till när jag behöver.
Jag hatar att det är hur många mil som helst hem.
Igår ville jag springa alla de där milen, bara för att få komma hem, komma bort en stund.
Jag vill nog egentligen fly ïfrån allt, det är så mycket lättare än att sätta ord på känslorna i mig.
Det är svårt att sätta ord på känslor som hela tiden säger emot varandra, ingen är starkare än den andra utan just nu är jag mest mitt emellan.


Idag hade jag behövt mitt Degerfors. Jag hade behövt promenera genom hela byn och rensa tankarna där jag gör det allra bäst, där jag känner mig allra tryggast.



/A

Regnet öser ned utanför fönstren och Borås visar sig inte från sin bästa sida.
Klockan är bara nio denna lördagskväll och jag har bäddat ned mig med datorn i sängen.
M och hans två vänner är ute nånstans, jag kände för att stanna kvar hemma. Jag vill inte känna mig som den där efterhängsna flickvännen.



Jag har haft ett par otroligt dåliga dagar med många tårar och en kropp som känns som att den går sönder. Som att något sakta äter mig inifrån. Jag kan nästan närmst beskriva det med att jag går som i en dimma, dagarna bara går och går och som att det känns som att jag inte lever mitt liv, som att jag bara ser på när dagarna försvinner.
Det snurrar många tankar i mitt huvud, tyvärr alldeles för många av den mindre bra sorten.
Jag vet egentligen varken ut eller in längre om någonting alls.


Jag känner mig väldigt ensam. Jag har hela livet känt mig osynlig och jag har väl heller egentligen aldrig gjort något för att synas. Nu känns det ibland som att jag står och skriker i en folksamling men att ingen varken hör eller ser mig. Det är en konstig känsla.


Jag vet inte längre om jag lever mitt liv för att jag måste eller för att det är det jag egentligen vill. Är jag rädd för att leva det annorlunda? Ibland känns det som att jag hade velat starta om, så där som man kan göra i tvspel när det går för dåligt, att man bara börjar ett nytt spel från bana ett. Jag vet att det knappast är möjligt, jag vet inte heller om jag hade gjort så mycket annorlunda om jag hade levt om mitt liv. Jag vet att om jag hade fått välja om vissa saker så hade jag inte stått här idag. Jag har trotsallt allt jag behöver och vill ha i mitt liv, jag hade nog bara velat haft det annorlunda.



Jag önskar att du någongång lyssnade på mig, Det jag har att säga. 


/A

Jag sitter just nu med telefonen bredvid mig och väntar på att den ska ringa.
Även fast jag ringde vårdcentralen nästan direkt då de öppnade får jag ändå vänta en halvtimma på att de ska ringa upp. Magen gör ont och jag har svårt att sitta still.
Jag är rädd att jag får lika lite hjälp som jag brukar när jag går dit, jag har svårt att stå upp för mig själv när någon annan säger att ens problem inte är så stora. Vad vet de om det?
Igår bröt jag ihop igen när jag skulle lägga mig, jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Det här har varit den mest psykiska påfrestningen jag känt på länge. Om det inte hade varit för skolan och grupparbetena så hade jag aldrig gått från lägenheten om dagarna, jag vet knappt om jag hade orkat ur sängen heller. Det ska inte behöva vara så . . .


Uppdatering:
Tyvärr fick jag ingen tid idag, vilket jag såklart helst hade velat.
Däremot är jag glad att den jag pratade med tog mig på allvar. Den här gången behöver jag inte träffa en distriktsskötersta som jag gjort alla andra gånger, och som jag hade fått gjort om jag hade gått dit idag, utan nu har hon bokat in mig hos en läkare direkt istället. Dock om nästan två veckor, men det är väl som man säger, den som väntar på något gott...

/A

Idag är huvudet riktigt tungt och jag är mer än glad över att jag tog mig iväg till gymmet tillsammans med Zandra imorse. (Det var för övrigt väldigt kul att träffa henne, vi sågs senast precis innan skolan började i höstas. Så med andra ord var det på tiden.) Hade aldrig orkat iväg nu ikväll. Synd bara att det oftast är svårt att hinna med gymmet innan skolan, idag skulle vi inte träffas tidigare än tolv så då passade det ju utmärkt.


Jag har inte riktigt huvudet där jag vill idag, men det är svårt att koncentrera sig på det man behöver när Ms mormor ligger inlagd på Karlstads sjukhus. Tankarna far lätt iväg och jag hatar att veta hur ont det gör i M.


Dessutom är min hy om möjligt ÄNNU värre nu. Mitt ansikte är helt svullet och det stramar, jag är till och med så svullen att jag har fått rynkor under ögonen som aldrig tidigare varit där.
Så, imorgon är det jag som ringer upp vårdcentralen och jag kommer gråta om jag inte får en tid! Det är imorgon som gäller, annars har jag inte tid att gå dit på två veckor cirkus.
Det är det som är svårt med massa grupparbeten, att jag inte riktigt kan disponera tiden som jag behöver utan att det är tre till som behöver anpassas efter. Absolut inget ont om mina gruppkamrater, för de är mina bästa vänner här nere, men fyy vad jag längtar efter våren då grupparbetena är över. Jag tror nog att det är ömsesidigt från deras sidor med. Saknar att kunna umgås utan att skolan tar upp all tid och tankar :(


Här i hushållet tvättas det för fullt. Det ska städas för imorgon kommer två av Marcus kompisar hit över helgen och vi behöver gå ned till affären.
Behöver jag ens säga att jag egentligen bara vill krypa ned och dra något riktigt gammalt över mig en stund?
Det är verkligen svårt att hålla humöret uppe och framför allt orken när jag mår så jäkla dåligt inombords. Att varje morgon och kväll känna mig så jäkla frustrerad att jag bara vill gråta och önska att jag slapp se mig sån här. Det är inte jag, definitivt inte jag.
Fast, jag försöker i alla fall glädjas och tänka på allt bra jag har här i livet och det hjälper mycket.



/A

Det har nästintill stormat utanför fönstren inatt. Vaknade av att det ösregnade imorse, mindre mysigt. Redan då bestämde jag mig för att faktiskt inte gå till friskis. Nu verkar det dock ha spruckit upp, det gillar jag. För om en timme beger jag mig mot tåget som ska ta mig till Herrljunga och sedan vidare mot Öööörebreeeuw.
Det pirrar nästan lite i magen på mig, det ska bli så fint att träffa Lena : )
Jag hoppas att jag har fått med mig allt i packningen, står i valet och kvalet om ifall datorn ska med eller ej, men jag tror nog att den får hänga på så att jag kan plugga lite lättare.


/A

Även fast jag pluggar på högskolan så kan jag nog säga att jag får ett minihöstlov nu.
Nu ska jag inte till skolan förrän på måndag igen.
Imorgon bär det alltså iväg till Örebro för att hälsa på min ängel, sen på fredag vidare till Degerfors och familjen och även Kristinehamn och familjen där.


Jag gillar inte det faktum att vintertiden är här och att det redan nu är kolsvart utanför fönstren.
Nog för att det är mysigt med massa tända ljus här hemma, men det är inte lika mysigt när det redan börjat mörkna när jag är på väg hem från skolan. Får hoppas att snön kommer och ligger kvar så att den lyser upp i vintermörkret. Haha, vad tror jag, det är inte värmland direkt.


Ikväll blir det lite kvalitetstid med M.
Vi har dåligt med tid för varandra framöver eftersom vi ska hem.
Sen följer Elin med oss tillbaka hit.
Måndag-Onsdag är M i Varberg och nästa fredag får vi besök av hans studiekamrater från Karlstad.


Nu ska jag börja packa ihop lite inför resan.
Ska packa två väskor, en lite lättare att ha med till Örebro, sen får M ta med den andra med resten när han kommer på fredag. Har ett stoort paket som jag gärna inte släpar på tåget.

Tänkte faktiskt gå upp tidigt imorgon och ta en tur till gymmet. Det blir dock ingen styrketräning som jag känner nu utan jag är sugen på att ta en runda på löpbandet. Jag fick mersmak igår ;)
Kommer ju inte träna något mer i veckan nu så jag får nog allt röra fläsket dit för en stund imorgon förmiddag.


/A

Dagarna passerar och nu är vi redan inne i November.
November känns som en mellanmånad, man längtar mest efter December och allt julstök.
I slutet av november har jag och M varit tillsammans i åtta år, jag vet inte hur vi ska fira det. Helst av allt hade jag velat göra något som vi inte gör annars. Spa hade vart helt underbart, men tyvärr så är en students plånbok ganska så tunn såhär års. Jaja, det återstår att se, huvudsaken är väl egentligen att vi gör något tillsammans :)


Den här dagen har varit helt underbar.
Vaknade innan åtta av mig själv, det händer aldrig. Så jag klev upp och har bara softat genom morgonen och förmiddagen. En kaffe innan föreläsningen och nu är jag hemma igen. Ska strax äta lite mellanmål och senare har jag introduktion på gymmet tillsammans med Marcus. Jag är nästan lite nervös, gym är inte riktigt min grej, även om jag behöver det ;)

Jag hoppas att morgondagen blir lika härlig den. På onsdag bär det iväg mot Örebro och Lena :)


/A

Ledighet är underbart :)
Vaknade halv nio av mig själv, men låg kvar och myste i sängen en timme.
Vi knatade upp, drack kaffe och satt för en gångs skull tillsammans och åt frukost.
Sen gjorde vi oss iordning och tog en tur på stan, sen vidare upp till några affärer på knallen.

Vi har laddat upp med cider, nytt spel till Wii och godis inför kvällen.
Kvällsmaten blir en alldeles underbar sushi.
Med andra ord är denna dagen ladda med mys till tusen!



Jag lyssnar på Cornelis Vreeswijk och Lars Winnerbäck samtidigt som jag njuter.
Bredvid mig ligger högar av suddludd som vittnar om min sysselsättning.
Jag är klar med ett litet projekt, eller grunden. Nästkommande projekt blir att färglägga, jag är livrädd. Jag har aldrig gillat att sätta färg på mina teckningar. Jag tycker om känslan det svart-vita för med sig. Men för att få fram den känslan jag vill av det här så behöver den sin färg. Jag kan tyvärr inget mer säga än så.
Jag är självkritisk och är inte alls så nöjd som jag hoppades, men egentligen så behöver det aldrig bli perfekt. Det är väl det som är charmen när man gör något där ens hjärta är  med i utformningen? Att det sen syns att det inte är en datareproduktion och att jag faktiskt lagt ned ett par timmar förstärker det hela.


Nej nu ska jag mysa över mig i soffan för lite spel.

Ha en mysig helg!


/A

Marcus är utan att överdriva helt klart bäst.
Vi kröp ned i sängen tillsammans igår och varken han eller jag kunde somna på direkten.
Jag är väl inte förvånad över att jag inte kunde det men han brukar somna så fort huvudet landar på kudden, ibland tror jag till och med att han somnar på väg ned.

I alla fall, efter några timmars försök att somna så orkade jag inte mer, flyttade över mig till soffan och bröt ihop. Det fanns ingen hejd på tårarna. En stund senare kommer Marcus ut och sätter sig bredvid och håller om mig. Han är lika hjälplös som jag och han kunde egentligen inte säga något för att göra det bättre men ändå så satt han där med mig, mitt i natten, fast han skulle upp tidigt.
Tillslut fick han med mig in till sovrummet och sängen igen i ett försök att få mig att somna. 
Han kliande mig i håret och på ryggen sådär mysigt ända fram till att jag somnade, och jag somnade nog inte på en timme. Han är min klippa!


Jag blir så ledsen och frustrerad och tyvärr går det ut över honom. Den här veckan har han spenderat ett par nätter ensam i sängen medan jag försökt somna i soffan.

Igår kände jag för första gången på många, många år att jag aldrig tidigare mått så himla dåligt.
Det är psykiskt jobbigt att inte sova, det blir fysiskt jobbigt för att jag är trött hela tiden och får huvudvärk. Jag orkar inte med ett socialt liv och ännu mindre har jag lust att ta mig iväg och träna fast jag egentligen tycker det är så himla roligt. Men det är inte roligt när jag har huvudvärk eller är som en zombie. Det är heller inte roligt att jag skäms så över hyn att jag inte vill visa mig där svettig med smink som inte täcker längre.
Min hy är så jäkla crappy att jag inte ens vill se mig i spegeln och ännu mindre vill jag att någon annan tittar på mig. Jag känner inte igen känslan och maktlösheten. Det känns som jag testat det mesta nu.
Allt blir ju såklart en enda ond cirkel, hyn är säkert dålig för att jag inte sover ut ordentligt någon gång och jag sover dåligt för att jag mår dåligt över hyn. Men vart i cirkeln ska jag börja?


Ibland skrattar jag bara åt det. Det känns som att jag sov ut ordentligt som tonåring och fram tills för ett par år sedan. För nu sover jag knappt alls. Jag vet inte om det kanske beror på att jag inte behöver tio timmars sömn, men fem känns då alldeles för litet.
Jag ska försöka ta tag i det till veckan, om jag hinner med innan jag åker till Lena, annars får det bli veckan efter.
Kila iväg och prata med någon på vårdcentralen om vad som kan hjälpa mig.
Jag har alltid trott att jag har kunnat klara ut problem på egen hand, men jag märker nu att det inte längre är hållbart.



Tack för att du finns M, du är bäst! ♥

  

Är det inte typiskt att på sin lediga dag åka på en huvudvärk som inte är av denna värld? En huvudvärk som tenderar att gå över till migrän vilket sekund som helst och som gör att ögonen tåras. Gaaah.
Jag orkar egentligen varken titta på tv eller sitta vid datorn men något kul måste jag ju få göra ;)
Jag har tagit tablett och fyllt på med kaffe så jag hoppas att huvudvärken bestämmer sig för att bege sig iväg snart.
Klockan är tre och det känns som att hela dagen snart är slut, jag som hade massa roligt att fixa.
Har med andra ord inte gjort något utav det alls. Fast jag har ju helgen på mig också så det är inte hela världen.


Jag längtar fruktansvärt mycket efter onsdag för då beger jag mig med tåg upp till Örebro för att spendera ett par dagar hos min ängel. Lena och jag var oskiljaktiga sedan vi träffades på ett mellanstadie disco :)
Under högstadietiden tog tog vi sällskap till skolan varje dag, sågs på varje rast, tog sällskap hem oavsett om vi inte slutade samtidigt, sa hej då vid hennes dörr och direkt när jag kom hem till mig så tog vi upp telefonen och ringde varandra. Våra föräldrar blev galna på oss! :)
Vi har gått igenom mycket här i livet tillsammans även om vi under många år gjort det på varsitt håll. Vissa vänskapsband är omöjliga att klippa sönder och det kan låta töntigt men på något sätt bär jag ändå med mig henne varje dag. Jag har flera skokartonger fulla med små brev och lappar vi skrev till varandra när vi inte sågs. Alla kärleksproblem eller familjebekymmer som vi har avverkade finns sparade. Lena är helt klart en väldigt speciell och kär vän för mig och även om vi knappt ses eller pratar med varandra så är vi ändå delaktiga i varandras liv på något sätt och jag hoppas att det alltid kommer att förbli så ♥

Senast vi sågs var i påskas då jag tog bilen över till Örebro över en dag så nu är det verkligen på tiden att vi tar igen lite förlorad tid. Så jag bor hos henne onsdag till fredag. Hade gärna stannat längre men det är absolut bättre än inga dagar alls :) Det nästan pirrar i magen på mig så förväntansfull är jag!


/A

 
OBS! Inte jag som ritat ;)

Jag är trött, tröttare, tröttast just nu och ögonlocken känns så tunga att det krävs rejäla kraftansträngningar för att hålla dem öppna. Har sällan längtat så mycket efter att få bädda ner mig som nu. Jag längtar lite extra mycket eftersom jag är ledig från skolan imorgon och kommer att få skrota runt här hemma ensam under dagen och göra precis ingenting. Det ska bli himmelskt!
Jag har dock några saker på agendan, två viktiga, och j o b b i g a, samtal som jag måste ta tag i imorgon.
Sedan ska jag slå en ett stoort paket. Jag ska rita två, eller kanske rentutav fyra födelsedagskort, wiie.

Jag kanske borde lägga upp lite av mina alster emellanåt?
Jag har sagt det tidigare men säger det igen, jag ångrar gruvligt mycket att jag inte har hållit i mina kunskaper inom teckning eller för den delen tagit tillvara på min talang. Jag måste hela tiden underhålla det för att vara bra. Det tar en tid att öva upp sig igen, men jag vet ju att det finns inom mig.
Sen, finns det något mer rogivande än att ta fram sina papper och pennor och börja teckna? Sitta i sin egna värld med musik i bakgrunden och bara låta kreativiteten flöda fritt?
Tack morfar, jag har ärv min talang från dig och jag tänker inte låta den gå förlorad.♥

Nu ska jag hämta upp och vika den sista tvätten för dagen, sen dusch och sen S Ä N G E N :)


/A

Det blev onekligen en lång dag i skolan idag, 9-17.30, men det får det vara värt eftersom vi blev klara med ett av två arbeten. Jeaay! Min kropp vittnar om en kall lokal med rätt dålig luft vilket innebär att jag känner mig febrig och hängig. Det kan även bero på att jag inte kunde somna i natt.
Nu börjar jag komma till insikt om att det inte ens ör värt att försöka att somna de nätter som är runt fullmånen. Jag har somnat som en klubbad säl hela veckan men i lördags gick det bara inte hur trött jag än var, och igår såg jag varför, det var fullmåne. Konstigt hur kroppen kan påverkas på ett sådant sätt, men det är tydligen ett vanligt fenomen och jag är inte ensam om det, fast det är egentligen inte tröst för mig.

Helgen spenderade med svärföräldrarna på besök, och det var mysigt att ha dem här. Har knappt träffat dem i höst nu eftersom vi "gått om varandra" där hemma.


Nu ska jag snart mysa ner mig lite i soffan, det är en låång pluggdag som ligger framför oss imorgon igen då arbete nummer två måste bli klart. Tur att jag har såna härliga människor att arbeta med, det gör det hela mycket lättare faktiskt!


/A

Jag är så fruktansvärt trött, det känns som att jag går runt i en ständig dimma och jag har nästintill tunnelseende. Det kan kanske förklara varför jag vaknade med huvudvärk i morse, som jag trodde skulle bli bättre men som istället utvecklades till migrän efter en stunds plugg på bibblan, en tablett och en halvliter vatten senare var jag åter på banan.
Efter en förmiddag med intensivt plugg och en eftermiddag med för en gångs skull en helt okej och vettig föreläsning så har jag tömt hela min kropp på energi, huvudvärken har nästlat sig tillbaka och jag vetetusan om jag orkar röra mig ur soffan mer idag.

Just nu vill jag mysa ner mig i soffan med lite god mat framför något bra på tv med M.
Men jag vet att när han kommer hem så sätter han igång med städningen, fy tusan vad han är bra. Det bäst är att jag dessutom fått lov att lata mig och titta på när han städar. Dock har jag varit snäll och plockat allt så han behöver "bara" damma av allt, dammsuga och våttorka. Han påpekade faktiskt själv igår att det behövdes, dels för att han såg att det är dammigt här hemma men också för att han märkt på mig att jag börjat bli snuvig. Kan inte vistas i miljöer som är dammiga, en stund går såklart bra men att bo i damm är inte det bästa för mina luftvägar. Han är för go ibland faktiskt.

Men, jag behöver nog slänga ett par ögonkast ner i Sköldbergs poetiska logik inför seminariet imorgon, känner att jag just nu har noll koll och blandar ihop allt. Gaah.


Vi tog oss en välbehövlig pluggvila imorgon, vilket innebär SOVMORGON!
Eller, pluggvila är fel, hemmaplugg är mer rätt. Vi bestämde oss för att inte ses för att vi alla är i rejält behov av att få sova ut lite efter intensiva pluggdagar. Verkligen inte mig emot.


Idag kom Ms julklapp, dock vet jag inte vart jag ska gömma undan den så länge utan att han hittar den.


/A

Jag har fått in vanan att direkt när jag kommer hem och innanför dörren så tvättar jag bort allt smink så att mitt ansikte får vila, sedan sätter jag mig på min plats vid köksbordet och pluggar fram tills att jag inte orkar mer eller inte har något mer att göra. En god vana om du frågar mig.
Idag blev jag klar tidigt och det känns riktigt skönt att få mysa ner sig i soffan och titta på förkväll.

Nu står potatisen och puttrar på spisen och alldeles strax är det dags att panera lite rödspätta filéer för att sedan steka på och avnjutas - MUMS!
Är det något i matväg som jag verkligen älskar så är det fisk, av alla dess slag.

Efter maten är det dags att mysa ner sig i soffan igen, med bästa sällskapet ♥
Jag har känt mig nykär ett bra tag nu och det pirrar sådär härligt i magen.


/A

Jag är en planeringsmänniska, och har nog alltid varit. Oftast har jag dock varit alldeles för dålig på att planera mig tid på optimalast sätt, men jag tror jag nu börjar lära mig.

Jag lovade mig själv, efter en dyrbar present, att jag skulle ta skolan mer på allvar nu och nog har jag gjort det allt. Är det något jag prioriterar i första hand nu så är det skolan och inget slår nog känslan av att bli klar med plugget i tid och kanske till och med vara klar i god tid innan vilket jag faktiskt har gjort de senate veckorna.
Med andra ord så är mina helger precis så som de ska vara, pluggfria, istället planerar jag in allt plugg under veckorna och inte softar i soffan där jag annars brukar hamna under vardagarna. För visst är det bra mycket mysigare att krypa ned i soffan när kvällen kommer tillsammans med M istället för att sitta där och jäsa hela dagen.

Tummen upp för mig :)

Jag är sedan en timme tillbaka faktiskt klar med dagens måsten och har inväntat att Marcus ska komma hem. När han kliver innan för dörren ska vi bege oss mot friskis, jag ska förnya mitt medlemsskap och han ska skaffa ett. Nu är det slut på ursäkter framöver.
Jag kommer dock inte ha nåra specialla mål med träningen, det blir mest ett stressmoment för mig då, utan jag ska gå när jag känner för det och inte känna att jag måste gå dit.
Den här terminen kommer det bli mycket gym också, förra året/termninen besökte jag inte den delen en ända gång.


Nu borde hjärtat snart komma :)


/A