You can count on me
Dagen igår flög verkligen förbi, det ska bli riktigt spännande att komma igång och jobba på riktigt nästa vecka, även om jag börjar med en riktigt hård vecka med helgjobb vilket då leder till att jag jobbar sex dagar till veckan. Startar veckan med att börja klockan 6 också, haha ;) Fast å andra sidan är det nog lika bra att kastas in i vardagen direkt, det är så jag lär mig. Ska även få kassautbildning till veckan.
Idag är jag ledig men imorgon ska jag börja 6 för att lära mig VPFen. VPF = Varupåfyllnad. Den görs innan varuhuset öppnar så mellan 6-10 kommer jag att packa upp varor på min avdelning och sen 10-15 är jag på avdelningen som vanligt. Jag vet inte riktigt om jag gillar det där med att börja såå otroligt tidigt, men samtidigt så slutar jag två eller tre dom dagarna vilket innebär lite mer fritid än när jag slutar 20. Så man får väl helt enkelt väga det negativa mot det positiva. Dock fick jag en snabb titt på mitt kommande schema och tydligen kan jag ha sådana pass även helger, det känns ju lite mindre roligt förstås.
Imorgon kväll ska jag göra något jag längtat efter i typ tio år på att få göra och jag är såå peppad! Vågar någon sig på en gissning?? ;)
/A
P.S. Kan tillägga att easytone skorna verkar göra ett riktigt bra jobb, för fy tusan vilken träningsvärk jag redan börjar få efter att bara ha använt dom under gårdagen. Det är ju väldigt bra om man kan få snygga ben på jobbet liksom, snacka om att förena nytta med nöje då ;)
Äntligen en app för blogg.se!:)
Måste ju bara testa att mobilblogga med nya appen! Underlättar ju verkligen att kunna blogga vartsomhelst ifrån :)
Nu blir det snart jobb på Ikea, wiiiiie!
Like a lovestory
Det går i vågor, men ibland sköljer sig saknaden över mig som en riktigt stor våg. Just nu har en sådan våg dragit mig med sig. Jag kan inte säga att jag ångrar flytten hit till Karlstad, för det gör jag verkligen inte. Värmland är mitt hem och det kommer nog alltid att vara så. Men, jag hade så fruktansvärt fina människor i mitt liv där nere att det inte är lätt att bara lämna dem sådär obemärkt. Jag hade mer än gärna knatat ner på stan för en fika på Viskan med lite struntsnack och skratt, eller till och med en såndär halvsunkig kaffe i skolkafeterian hade dugit gott åt mig nu. Jag fattar inte vart de där tre åren tog vägen. De nästan blåste förbi som en storm i mitt liv och fastnade verkligen i mitt hjärta. Jag saknar er tjejer och tänker på er ofta ♥
Stay with me
Helgen susade förbi. Satte en bukett med gula vackra rosor på mormor och morfars grav. Jag kommer ihåg den där dagen för tio år sedan så himla väl, det var då jag fick beskedet av att mormor lämnat oss. Jag kommer nästan ihåg minutvis vad jag gjorde precis innan och efter, dagarna och veckorna efter är bara en dimma - är inte det konstigt?
Vi sov kvar i Degerfors och tog en tur med mamsen till Åtorpsmarken, hittade inget speciellt som vanligt men det var ett fantastiskt väder så det var himla mysigt att strosa runt där. På lördagskvällen åt vi kräftor i Kristinehamn hos Marcus föräldrar och gårdagen gick ut på tvätt och städ.
Imorgon ska jag äntligen iväg och jobba! :)
Vaknade halv åtta imorse vilket i sig var väldigt gôtt, däremot var den inte en sån skön morgon som jag hade hoppats på. Istället har jag mått riktigt illa och legat sovandes i soffan med migrän. Har precis petat i mig lite mat och förhoppningarna är att jag ska pigga på mig. Ska slå på en god kaffe latte alldeles strax och ta ett par migräntabletter till. Ingen bra start på min arbetsvecka inte, tur att jag inte börjar förrän imorn.
Det "jobbigaste" är dock att jag inte vet hur jag jobbar mer i veckan - om jag ens gör det? Har en himla massa att lära mig så jag hoppas verkligen jag ska vara där fler dagar. Hoppas dock inte på någon klockan sex morgon men det lär det ju bli eftersom jag måste lära mig det med ;)
Imorgon drar M iväg i tre dagar igen. Jag börjar önska att han hade fått jobb på bank istället, gah.
/A
The war is on
Hösten är här med den största hatkärlek jag någonsin känt. Hösten är verkligen en härlig tid, luften är frisk och fräsch och när solen är framme är det helt ljuvligt att vistas ute - i skogen eller i stan spelar ingen roll. MEN, ett stor men... min hy tål verkligen inte någon annan årstid än sommar. Det har knappt hunnit bli höst och i takt med att brännan från Grekland försvann lika snabbt som den kom så kom också acnen tillbaka SOM ett brev på posten. Jag kan inte förklara i ord vad jag hatar den åkomman. Ansiktet stramar, jag är torr som fnöske samtidigt som huden är alldeles oljig och blank, varenda liten plita blir stor som en krater och för att inte tala om den ständiga jäkla smärtan i ansiktet. Helst vill jag bara gräva ner mig och gömma mig. Den här veckan när jag bara gått hemma har jag inte använt något smink alls för att skona det som skonas kan, inte har det hjälpt - alls. Nu är en tid bokad - 11 oktober. Jag har stora förhoppningar om att få remiss till hudkliniken på sjukhuset, det var vad vi pratade lite snabbt om när jag var på vårdcentralen för hjärtat. Jag kommer att ha nog att tänka på i och med nya tjänsten på IKEA, jag o r k a r inte må dåligt och tänka på hyn då. Give me some help please!
Do you having a good time?
Den där envisheten min kära fästman har fick tillslut erkänna sig besegrad. Idag var han först iväg till vårdcentralen, sen fick jag slänga i mig en klunk kaffe och in i duschen för att skjutsa honom till sjukhuset där tån skulle röntgas - sedan vidare till aktuen där de plockade ut en 8mm lång nålspets. Jag har nog inte bara sagt det en gång till honom den här veckan men han är envis som jag vet inte vad. Men, nu är tån uppsnittad och han kan gå någorlunda i alla fall. Usch, jag gillar verkligen inte sjukhus, satt där ett tag och väntade och hela omgivningen fick mig att må illa. Men, jag är ändå glad över att vi har så pass bra sjukvård som vi har så egentligen har jag inget att klaga på.
Jag börjar inte jobba förrän tisdag till veckan så nu kan jag verkligen säga att jag klättrar på väggarna här hemma. Det är en sak att jobba och ha fullt upp och en helt annan sak att ha vareviga minut ledig och inte känna en själ här. I vanliga fall hade jag åkt över till Degerfors för att umgås med Elin eller min familj, men nu har jag ingen Elin där och min familj jobbar ju om dagarna. Jag hoppas verkligen att mitt jobb kommer stärka mitt humör, jag orkar inte riktigt känna mig såhär mer - det är inte jag.
/A
Gimme, gimme some lovin'
September är en månad som sedan länge satt spår i mig. På fredag är det tio år sedan min älskade mormor gick bort, t i o långa år sedan. Det är galet hur de tio åren har sprungit förbi å ena sidan men verkligen gått långsamt å andra. Nio år av de tio har jag haft Marcus i mitt liv, det är jag väldigt glad för. Jag hade verkligen önskat att mormor hade fått träffa honom.
Nu är M iväg och kommer tillbaka imorgon kväll. Idag är det trist väder och den där promenaden igår blev aldrig av. Glömde bort att M knappt kan gå efter att han trampade på en nål i lördags och troligtvis har kvar en liten bit av den i tån. Han är ju för envis för att åka och kolla upp det också. Morr. Idag blir det nog ingen promenad, regnet hänger ovanför huvudet känns det som.
Jag misstänker att dagen kommer bestå av soffhäng, kaffe och Glee. Ska sy ett duschdraperi och försöka fixa lite här hemma också. Kanske blir det att vi åker till IKEA i helgen och fixar en garderob som vi har planerat till det tredje rummet. Ska dock se om jag fått min personalrabatt tills dess ;)
Blir även att åka och hämta allting som ligger kvar i Kristinehamn hos Marcus mormor, med andra ord ska jag äntligen få hem min födelsedagspresent från Marcus - finaste Singer maskinen. Har inte bestämt om den ska få bo i syrummet eller om den till och med får bo i vardagsrummet - den är såå vacker!
Det känns fortfarande lite overkligt att jag faktiskt ska börja jobba heltid, wiiie. ÄNTLIGEN kan jag börja spara undan pengar. Något jag även ska unna mig så fort de börjar rulla in är kemisk peeling för ansiktet, jag måste få bukt på min taskiga hy någon gång.
/A
I GOT IT
Well, jag försöker njuta av lediga dagar framför tvn med kaffe och Glee, faktiskt inte helt tokigt. Det känns verkligen inte helt tokigt när jag vet att jag om bara någon dag börjar på ett heltidsschema, YES, jag fick jobbet! Jag skuttade runt i glädjetjut här hemma i fredags, tyvärr ensammen, men det firades med sushi och en mysig hemmakväll i lördags. Jag är mycket tacksam över att jag får den här chansen och jag ska verkligen se till att ta tillvara på den. "Tyvärr" är det ju så att det är en heltid och varannan helg så det kommer inte bli mycket tid över för annat för mig. Fast å andra sidan älskar jag att jobba så jag tror nog att jag kommer infinna mig fint i tillvaron framöver. Så nu kommer jag att börja på husgerådsavdelningen istället för sovrum, där kommer jag befinna mig till årskiftet, sen får tiden utvisa vad som sker efter det. Jag är sjukt lättad och för första gången på väldigt länge känner jag att jag börjar få något tillbaka.
Igår fick jag nya skor av M eftersom han troligtvis slängt mina jobbskor. Det blev ett par easytones från Reebok och jag hoppas att de kan göra underverk för mina knän i och med att man går som på två bollar. De ska ju tona rumpan och låren men det är väl inte direkt något jag tror eller ens hoppas på, som sagt ligger mina förhoppningar om att jag påfrestar benen på ett positivt sätt för knäna.
Jag börjar få ny motivation till mig själv också, i och med en app till iphonen. Jag är mer sugen än någonsin på att börja träna igen och det lockar till och med att gå ut och springa. Får se om jag får med mig den andra hälften på en lite hurtigare promenad efter att han slutat jobbet.
Nu ska jag fortsätta pimpla mitt kaffe och även ge mig på lite nätshopping. Björkis tyckte jag skulle unna mig något jag velat ha länge nu när jag fick jobbet, men jag har funderat hela helgen och jag kan verkligen inte komma på något. Istället får det bli lite godis till håret. :)
/A
Set fire to the rain
Jag har nu gjort mitt två veckors långa (korta) gästspel på Hemtex. Det kändes konstigt att gå därifrån igår. Jag trivs så himla bra där även om det är en radikal skillnad mot IKEA där jag också trivs. Det ena är en superliten och härlig butik medans det andra är ett stort varuhus.
På de här två veckorna har humöret och måendet verkligen varit upp och ned. Ibland önskar jag att jag slapp säga hur dåligt jag mår, samtidigt som jag inte orkar dölja det. Ibland önskar jag att någon kunde se det på mig, peppa mig lite och bara ge mig en push. Istället känns det som att jag är ensammast i världen ibland. Så är väl kanske inte fallet men det är så svårt att njuta av någon som skulle bli såå bra men bara känns sådär.
I onsdags var jag på en intervju för tjänsten jag sökte på IKEA. Det kändes jättebra och jag fick känslan av att hon gillade mig väldigt mycket. Dessutom har min chef pratat så himla gott om mig. Det känns bra att jag faktiskt kunde göra ett så gott intryck på mitt vikariat under sommaren, ett så pass bra intryck att min chef vill ha kvar mig i huset så mycket att hon "ger" bort mig till en annan avdelning. (vilket för henne innebär att jag inte kan jobba på hennes avdelning mer då detta är en heltidstjänst).
Jag ska få besked under dagen eller på måndag, jag håller såklart alla tummar för mig själv samtidigt som jag vet att många har sökt och att konkurrensen är stenhård. Jag har inte riktigt de kvalifikationer för tjänsten, men jag har kämparglöden och jag tror att den kan ta mig lång.
Marcus är iväg på kickoff i Säfsen sen igår, vilket innebär ett par ensamma dagar. Det känns lite skönt, samtidigt som jag saknar sovsällskapet. Det är lite för mycket kurser, kickoffer och resor från hans sida, tråkigt samtidigt som att jag vet att det inte är något vi kan göra något åt.
Han kommer hem imorgon runt middagstid så jag tror nog att jag klarar mig ganska så bra. Imorgon eftermiddag kommer bror med familj och hälsar på också, det ska bli jättekul. De har ju nämligen inte sett hur vi bor eller sådär än. Lite närmare att åka nu än när vi bodde i Borås.
Nu ska jag se vad den här dagen har att erbjuda mig, igår när jag kilade hem genom stan från bussen lovade jag mig själv att om solen sken idag så skulle jag UT och promenera. Solen skiner men det blåser lite kallt så jag får se om jag orkar mig ut. Annars ska jag fixa och sy lite. Har även en del tavelidéer som jag behöver skissa ner lite tror jag. Dessutom blev jag otroligt sugen på att dra fram ritblocket igår och rita lite. Jag behöver ta tillvara på den talangen och inte låta den gå till spillo, jag älskar ju att rita! Har lite funderingar på om jag ska ta någon kurs. Men som så mycket annat i mitt liv kan jag inte planera något utan att veta om jag har ett jobb eller inte. Det är dumt att signa upp sig på något och sen kommer det fram att man jobbar - ikea innebär ju en hel del kvällar.
Lång och rörigt, men så är det med det mesta just nu.
/A
Snälla bli min igen
Vid en närmare titt på min to-do igår så insåg jag att det stämde väldigt bra att jag inte hade gjort något av det. Så listan för dagen är lite längre :) Har precis fått i mig lite frukost och ska strax fixa på mig lite mascara sen beger jag mig mot lite shopping på Bergvik och kanske gör jag ett litet besök på mitt kära ikea ;)
Efter det ska jag sy klart mina "väggar" till badrumshyllan och sen är det bara att ta tag i den där listan.
Ikväll ska jag mysa ner mig i soffan för en sista ensamkväll, imorgon kommer Marcus äntligen hem igen! :)
Imorgon ska jag dessutom iväg till Kristinehamn och jobba på Hemtex ett par timmar, det ska bli himla kul faktiskt, men lite nervöst känns det allt. Var ju ändå två år sedan eller något sådant sedan jag var där och jobbade sist.
Nej, nu är det nog dags att jag rör på mig så att jag hinner med allt jag ska idag.
/A
Det är okej att känna
Ända sedan jag slog upp ögonen imorse och tittade på den här videon har jag haft den i huvudet - den berörde mig starkt. Kanske för att cancer är så himla vanligt och nästan alla kan relatera till det på något vis, kanske reagerar jag starkt på en även för att jag har människor i min närhet som förlorat kampen mot den men jag har också de i mitt liv som vunnit den. KÄRLEK till alla som på något vis har drabbats.
One of us
Det är lite skrämmande att dagarna går så himla fort fast att jag egentligen inte gör något vettigt alls. Jag hade en ganska så lång to-do-list inför dagen men jag tror bannemej inte att jag lyckades bocka av något.
Däremot har jag hunnit med att prata med mina båda bästa vänner idag, wiiie. ♥
Jag har även suttit och sytt och jag älskar det! Jag älskar att jag har ett eget rum för det, ett skrivbord där jag kan sitta och mer därtill. Idag blev det ett skynke som ska täcka ett ful hål i köket där vi kommer att ha pant och tidningar. Blev riktigt bra faktiskt, sydde på en spets jag fyndade på myrorna för inga pengar alls också.
Började med ett andra projekt men eftersom klockan börjar bli en del nu så vågar jag inte fortsätta, vet inte om symaskinsljudet kanske kan störa grannarna - vågar inte chansa. I alla fall så ska jag sy "väggar" till våran öppna badrumshylla så att alla som går in där slipper se alla våra hygienprodukter. Jag hoppas att det blir bra :) Får fortsätta under morgondagen.
Imorgon får jag nog ställa klockan och kicka igång dagen ganska så tidigt om jag ska hinna med allt jag tänkt. Det står shopping och storhandling på schemat och RÖJA klart i tredje rummet (och så sy klart förstås). Tänkte eventuellt unna mig lite sushi till kvällen också, har dock inte riktigt bestämt mig om det blir så men det lutar åt det ;)
Nu ska jag bädda ner mig och kolla Eat, Pray, Love. Igår tittade jag på "The Last Song" och den fick verkligen ögonen att fyllas med tårar. Väldigt fin film.
/A
Måste testa ett mobilinlägg från min iphon...
Måste testa ett mobilinlägg från min iphone! Hoppas att det fungerar nu=)
You don't know
Dagens planer är inte helt uträknade än. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag vill göra. Antingen ser jag till att stanna hemma och fixa iordning i mitt syrum och sånt där som inte hunnits med när jag jobbade som mest eller så funderar jag på att ta bilen bort till Bergvik (köpcentrum) och shoppa lite. Hittade inget vettigt på stan igår nämligen.
Det lutar nog mest åt det förstnämnda, för det innebär att jag slipper sminka mig ;) Dessutom vore det väl på sin tid att jag ser till att aktivera min Iphone, jag har snart haft den en vecka ;)
/A
The first cut is the deepest
Nya frisyren :)
Så vad tycks? Borde jag ha gått på min andra idé istället - lite längre page (utan lugg eller snedlugg)?
/A
When you say nothing at all
Idag var jag tillbaka och jobbade på IKEA. Det kändes lite motigt till en början, varför vet jag inte riktigt, men väl där så kände jag mig såå hemma igen. Sökte ett ledigt jobb där idag som jag verkligen vill ha. Snälla håll tummarna!
Nu sitter jag hemma och njuter av lite ensamhet. M är på Mallis i värmen så jag ska försöka att ta hand om mig den här veckan och vila upp mig. Jag ska sy, pilla med min nya mobil och kolla film. (Även läsa min sommarkurs som helt blev bortprioriterad under sommaren.)
Jag börjar med att kapa håret imorgon, dock vet jag fortfarande inte riktigt hur. Jag hoppas verkligen hon är bra, för hon kommer i princip få fria händer. Efter klippningen ska jag ta mig en shoppingrunda för mig själv.
Det känns lite tråkigt att inte ha sällskap, men det är lika bra att jag vänjer mig med den situationen. Mysigast hade varit att pausa för en kaffe med någon härlig vän.
Nu ska jag gosa ner mig lite i soffan med ett glas coca cola med en citronskiva i.
Ciaoo
/A
Eftersom jag ska byta ut min älskade mobil...
Eftersom jag ska byta ut min älskade mobil så har jag i en ren nostalgitripp kollat igenom sms som jag sparat genom åren. Det som slog mig var all kärlek jag har runt mig. Det har fällts många krokben och jag har ramlat, många, många gånger, men jag har också rest mig lika många gånger. Jag inbillar mig att för varje stapplande steg på väg tillbaka har jag också blivit starkare. Det betyder inte att fallen blir mjukare, men jag vet att jag klarar dem. Största anledningen till det är verkligen mina fina vänner. Både de som alltid stannat vid min sida men även de som bara under korta perioder bestämde sig för att förgylla mitt liv. Jag hade inte varit någonting idag utan dem och jag hade absolut inte varit någonting utan Marcus vid min sida. Jag är dålig på att berätta för mina nära vad de betyder. Egentligen borde det vara något jag skulle överösa dem med. Innerst inne tror jag att jag visar kärlek - på mitt vis. Tack för att ni finns! KÄRLEK<3
You´re beautiful
Min mage pirrar av nervositet, är inte det konstigt? Min andra hälft började sitt nya jobb idag. Jag är säker på att de kommer att gilla honom, för vem gör inte det? Vi har våra ups-and-downs, absolut fler downs på senare tiden men alltid när jag tänker lite extra på vad vi har så pirrar det i magen på mig och jag inser vilken himla fin människa han är - han är älskvärd! Hoppas innerligt att det går bra för honom idag och att han inte är allt för nervös själv.
Mina planer för dagen är ganska så få, ska städa upp lite i röran här hemma men framför allt ett besök på arbetsförmedlingen. Om jag längtar? Knappast. Var där häromdagen men är tvungen att gå dit igen. Blöh.
Imorgon drar M iväg till Mallis med nya jobbet och jag har en veckas ensamhet framför mig. Det är nog nu jag verkligen kommer att förstå att båda mina bästa vänner har flyttat. Kommer spendera helgen i Degerfors hos mor och far tror jag, det är Nora marknaden på lördag som jag är sugen på att följa med på.
På måndag ska jag få jobba lite på IKEA igen och det ska bli riktigt KUL! :) Sedan nästa lördag gör jag ett gästspel på Hemtex i Kristinehamn, det ska också bli himla kul.
Med tanke på hur mitt lönebesked såg ut den här månaden så klickade jag igår hem en Iphone. Jag som sa att jag aldrig skulle ha en. Med med tanke på att alla mobiler idag i princip är kopior av den så jag kan ju lika gärna ha den äkta varan. Fick dessutom ett riktigt bra pris på den.
Det känns bra att det faktiskt syns på lönen att jag har jobbat rumpan av mig, det känns på något vis verkligen värt det då även om jobbet i sig också är roligt.
Nu ska jag faktiskt starta den här trista och regniga dagen med en ansiktsmask och ett bad. Härligt :)
/A
Calleth you, commeth I
Vi klev av flygplanet in i den svensk-göteborska natten och kände hur hösten välkomnade oss med sin kyla och friska luft. Med ens var vi på väg tillbaka in i verkligheten.
Veckan i Grekland tillsammans med Elin var nog det allra bästa jag kunde ha gjort. Innan resan hade jag i princip gett upp, noll energi och noll inspiration, ingen livsglädje eller lycka fanns att tillgå. Veckan gav oss sol, tid för varandra och helt enkelt en hel del kloka ord. Nu är jag kanske inte en visare människa, men jag är brunare, fräschare och utvilad. Jag har fått fundera en hel del och det finns en del kvar att ta itu med, men det kommer med tiden.
Jag är förundrad över att Elin och jag fortfarande är bästa vänner. Vi träffades ändå när jag var runt tio år och hon sju. Tillsammans med vissa vänner stärks bara banden medans det finns de som man bara har korta förbindelser med.
/A
Ta dig samman kära du
Med tanke på senaste tidens otroligt intensiva jobbperiod, mitt mående och en hel del annat har jag nu kommit fram till att jag behöver en förändring. Stor som liten - något måste ske. Livet pågår här och nu.
Ett steg i en annan riktning tog jag idag, jag har sökt jobb i andra städer än Karlstad. Jag ser det som ett test, får jag något av dem ser jag det som ett tecken på att det är dags att börja om. Min tillvaro idag är något helt annat än den jag är van med eller för den delen vill ha. Jag är till och med beredd på att bryta det liv jag har idag och börja om från noll. Jag har inte mått bra sedan jag flyttade till Karlstad och jag har snart bott här i två månader. Inget sker över en natt men när måendet snarare dras ännu mer åt fel håll det är då jag börjat inse att det inte riktigt är så enkelt som jag först trott - livet.
Jag får se om jag kommer fram till något annat efter en veckas semester tillsammans med min bästaste vän. En vecka i Grekland, distans från livet här hemma och någon att prata med som jag vet ger mig ärliga svar. Jag är otroligt ledsen för att hon flyttar nu när jag flyttat upp samtidigt som jag är så himla glad och stolt över att hon tar sig iväg.
Jag har helt tappat bort mig själv, min livsglöd är borta och jag känner inte igen den känslan och person som finns inom mig nu. Jag glömmer bort saker som tidigare var viktigt för mig och inget känns som att det längre spelar någon roll. Den framtid jag tidigare har drömt och fantiserat om känns knappt inom räckhåll och jag vet inte ens om jag vill ha den längre.
Nu låter det kanske som att jag mest är en deppig och sorglig människa, det är jag verkligen inte. Egentligen är det andras negativa energi som har en alldeles för stor påverkan på mig just nu. Av någon anledning suger jag åt mig det som en svamp och har svårt att skaka av mig det.
På jobbet om dagarna stortrivs jag och jag mår riktigt bra där. Jobbet är dock inte allt och jag får betala ett alldeles för högt pris emellanåt. Dessutom gör jag mina allra sista dagar nu. Onsdag gör jag min sista dag och jag vet i dagsläget inte om jag sätter min fot där igen eller hur det blir.
Jag trodde aldrig att jag skulle sakna mitt liv i Borås såhär mycket, det känns som att en stor del av mig blev kvar där.
/A